Carina´s Tankar – Tankeboken

eller vad nu detta kan kallas för. Han som var min ackilleshäl och också min glädje i en hel del stycken men mest en stor och tung sorg efter år av rädslor och sedan nästan 10 år av samförstånd som till slut blev nästan 10 år av ingenting.

Det är nästan på dagen 10 år sedan jag var i Norge senast, som jag träffade honom och som jag hade kontakt med honom överhuvudtaget. Nu är det dags att packa väskan för en sista resa till Norge. Ett avslut och samtidigt en början på resten av mitt liv.

Det blir lite annorlunda för mig och det finns många, många känslor av svek, ilska, avsky, förakt och allt annat man kan känna.

Dom senaste veckorna har varit tunga och nätterna har varit maror. KA köpte örtte som faktiskt smakar fan men fungerar så jag har fått några lugna nätter och haft ett fungerande huvud.

Han dog i onsdags, en vecka sedan alltså och begravs på torsdag. I Norge sker det tydligen så snabbt. Härifrån är det Tessan, KA och jag som åker och det blir en liten annorlunda Norgeresa för både Tessan, avslutet och början.

Direkt efter begravningsceremonin drar vi 3 ut på stan och handlar lite norska godsaker, sådant jag saknat i många år, vi äter, gråter, fikar och säger farväl till det som ändå varit på vårt eget vis.

Det blir en tung dag och jag mår ganska dåligt och det far runt många tankar. Väl hemma så ansöker jag om svenskt medborgarskap och avslutar mitt norska jag och påbörjar något annat. Jag är ju mig ändå och sista mentala hindret för mig att bli svensk är borta. Konstigt hur något som inte var kan hindra en från något som att byta medborgarskap.

Det blir en ganska absurd resa, en väg som Tessan och jag gjort många gånger och varje bit av vägen har sin betydelse. KA har också åkt denna väg men på ett annat sätt och med en helt annan innebörd.

Kommentarer är avstängda eftersom jag inte klarar annat just nu.

God natt, dags för örttet