Dagen började med sol

och allt känns alltid betydligt enklare då. För mig är en solig dag alltid en upphöjande faktor. Snart kan man använda shorts utan att frysa ihjäl och kanske en enstaka kjol då och då, skinnjackan åker in i förrådet och en tunn och lättare jacka tas fram.
Idag skall vi med Tessan så vi får veta vad som händer och fötter för henne. Skall bli intressant att höra vad som är tänkt egentligen. Lägenheten Tessan får blir här i området så det blir inte så långt borta. Det finns en riktig plan för henne denna gång och det känns faktiskt underbart, det tog bara dryga 4 år (6 trodde jag men det var fel). Det tragiska är att hon mår sämre idag än någonsin tidigare men nu får hon hjälp. Vi finns ju där och stöttar och kommer alltid att finnas men ibland är man trött och ganska utsliten på att aldrig göra rätt, aldrig duga och oftast vara rätt så värdelös… Vet ju att det inte är så men visst är det tungt emellanåt.
I morgon är det Karl-Axels och min bröllopsdag, 7 år är inte så många år men de har varit oerhört lärorika. Många vändor, mycket att lära om sig med, mycket annat som är mer än andra som inte har del av den bakgrunden jag har. Då syftar jag på ett antal år av både fysisk och psykisk misshandel. Jag har dock haft tur där och speciellt när jag vet hur en del kvinnor har det idag, en del på flykt, en del har fått byta ut sina liv till ett annat osv.
Karl-Axel hade det inte lätt när han fastnade för mig, det krävdes enormt stort tålamod, toleranser och mest lugn. Det är inte lätt att påbörja en relation med en skadad person och man är skadad av en sådan bakgrund. Det tar lång tid att landa i det lugn och harmoni som vi har idag. Inte behövs det många ord idag för att vi båda skall både veta och förstå och mest av allt ta hänsyn till.
Detta trodde jag inte på, då för 10 år sedan när vi träffades. Den där gamla mannen (5 år yngre än min mamma) och jag skulle aldrig bli ett par för då kunde männen dra åt längsta h-e. Det fanns ingen som skulle få mig in i en relation igen fast han var så go och envis på sitt lilla försynta sätt. Han lånade hela tiden min rullbandspelare, gång, på gång, på gång men han tog den aldrig med sig. Det måste vara det som är utnötningsfasen (om den finns), han rev ner mina murar på ett fint sätt. Olika är vi och inte lite heller men tillsammans har vi det bra (en del har ju åsikter om det, speciellt 1 f.d s.k vän) men de vet ingenting om vår verklighet.
Slut för idag, tack för idag. Återkommer en annan dag, kanske redan i morgon.