För tillfället har jag ett odjur

som hänger i mitt hår och han vill inte därifrån. Undrar faktiskt mellan varven hur sjutton man kan betala de 7 pengarna för att frivilligt ha en sådan som familjemedlem. Men söt det är bara förnamnet. Mannfred är ett riktigt charmtroll och man fastnar gärna med ögonen på honom i stället för att arbeta, detta endast pga hans uppfinningsrikedom. Håret är en favoritplats, där kan Mannfred slänga sig runt (en mini lian) och kasta sig framåt, helst mot ansiktet där det finns både glasögon och annat att ta tag i. Ibland är det lite obehagligt nära mina ögon men han menar inget illa men visst, skador kan det bli iaf, typ olycksfall i arbetet.
Karl-Axel har gett sig attan på att Mannfred skall prata. Blir det prat så blir det väl endast ”HEJ” för det är vad Karl-Axel hela tiden tjatar om. Henning han sitter där nöjd med resterna av en tandborste, den senaste i raden av de. Vi har köpt en hårdare variant tandborste nu som inte är så enkel att tugga sönder.
Nu bör jag nog sluta med tangentbordsknackande för idag annars får Karl-Axel städa allt själv. Solen skiner hos oss så kanske kan det bli en kopp kaffe ute i det fria senare på em när solen hittat vår balkong.
Hejdå!