Ja så kom vi då iväg

till Sollentuna mässan och mysigt var det. Henning fick vila hemma, han klarar inte särskilt mycket ännu och vi vill skynda långsamt, men Mannfred var med och det var roligt. Äntligen blev vi medlemmar i SBF, Stockholms Fågelförening. Vilka underbara djur där var. Usch och fy alltså, en annan borde aldrig gå dit där det finns massor av djur. Kattungar, hemlösa katter, minigrisar, papegojor i alla möjliga former och färger, hundar osv. Bodils minicirkus missade vi vid upträdandet men vi var där med alla djuren och där fanns en kakadua som lekte med en katts svans. Mannfred var jätteduktig trots att han blev aningen less på slutet innan vi for hem. När vi sedan kom hem blev Henning glad men han ville gå och lägga sig rätt snart så nu sover herrarna gök sin skönhetssömn.
Jag undrar på vad jag egentligen kan skriva om saker och ting som är och om det kommer att användas mot mig eller annan medlem. Jag menar då inte dessa tankenoteringar utan de andra, om ätstörningar, misshandel mm. Det finns så mycket jag vill sätta på pränt men som kanske blir för utelämnande fast jag vet inte. Vi har ju tillgång till lösenordsskyddade sidor så kanske får vissa saker hamna där. Det finns så många saker som kanske kan stödja eller bara ge tips till någon annan i många olika situationer. Att leva som förälder till ett barn med ätstörningar tex, vilket dj-a liv och kamp och den är inte slut än bara för att jag inte skrivit om den på länge. Den kampen har tagit sig olika former under årens lopp och vad den är inne i nu vete sjutton. Vi står och tittar på fast vi är absolut inte passiva utan slåss för rätten till hjälp och rätten till ett bra liv trots att ingen annan verkar göra det.
Relationer överlag är ett ämne som berör mig eftersom jag är en sådan som engagerar osv. Många gånger blir engagemang helt fel fast det vet man ju inte förrän efteråt. Vad innebär vänskap, vad innebär att vara ärlig osv. Ja, funderingarna är många och en annan har erfarenhet kring de sakerna men… blir man klokare av det och ändrar man sitt varande? Ja, i viss mån men man är ju sig själv ändå så att sluta by sig, att sluta vara den man är går ju inte. Du förfinas med åren och blir lite smidigare men annorlunda, det är nog en omöjlighet *ler*.
En liten kuriosa sak som inte är så mycket att bry sig om men ändå (föddes nyfiken). En del besökare går igenom många sidor på Gökboet men få eller inga skriver en rad. Det är alltid roligt med en liten hälsning eller åsikt. Vill man inte skriva i gästboken så går det alltid med mail. Ha det bra tills nästa tanke.
Stå för den du är och tyck om den personen, det andra vill ha får de skapa själva!

Bookmark the permalink.

Comments are closed.