Då var helgen slut

och en arbetsvecka finns där för oss att ta tag i. Helgen var bra (just nu spelar de Pinks och Helena och jag på radion, kunde inte låta bli att le för gissa om Tessan, ca 3 år då, var kär i gossarna i sina rosa kavajer då). Nostalgi kan komma när man minst anar det. Jag har iaf börjat göra iordning en sida om de fyrbenta medlemmarna, våra kära katter. Jag blir aldrig nöjd riktigt. Vill inte att alla våra sidor skall se likadana ut, det kan bli någon skillnad i det hela. Karl-Axel har iof valt sina färger helt själv trots att de är lika mina. Har funderingar på någon sorts grå nyans till mitt eget men det blir inte ännu – när det blir vet ingen annan heller.
Ärligt så har vi inte varit ett dugg flitiga i helgen utan bara gjort det som lusten lett till. Kommer ihåg hur det var i början av Kallemannens och min relation, ”stackarn” han blev bortstädad och påjagad av mig hela tiden. Alla måsten och ännu fler måsten. Jag var inte lätt att ha med att göra i början och än lever han så något rätt måste det ha blivit av det hela.
Årets början känns iaf hoppingivande och jag är mer glad över saker och ting. Vi har bestämt en del saker kring JOWES och hur vi inte skall slita ihjäl oss. Något borde ha satt sig efter snart 9 år som företagare. Vi stressar iaf inte lika mycket men för lite jobb är stressande i sig. Nu skall jag göra annat så vi hörs eller syns senare.
Att så ett frö är enkelt, att skörda det är desto svårare.