Glöm inte filmen

V, 21:00 på kanal 5

Tack till Carra som påminde mig.

Jag började iaf klottra och så glömde jag bort mig. Dagen gick bra, jobbet kom iväg trots en liten viktig detalj, felaktiga mått på etiketterna men det löstes med en tur till Barkarby för etikettinköp. (Nu börjar V så jag återkommer efter den, det tog mig bara 2 timmar att få till detta, trött eller bara virrig?.)

Nu kan jag fortsätta mitt skrivande. Konstaterar faktiskt att jag fortfarande gillade V och tyckte den var spännande även om jag har sett den. Minnesbilderna kom snabbt ifatt med den var snäll, han var falsk och det var hon som fick ett ödlebarn osv, osv. Nostalgi är positivt och jag vet, ett riktigt tjatämne men trivsamt ändå. Så fånig var den inte som jag trodde jag skulle tycka och jag undrar om det har med ålderna att göra eller om den faktiskt inte var så fånig? Misstänker det första alternativet.

Det vore roligt om du/ni la till era sidor i vårat lilla länkarkiv, jag började lägga in länkar men orken tröt och jag tänkte som så att lägg gärna till själv. Tidigare var scriptet lite fel tydligen så det gick inte men nu fungerar det iaf.

Jag har även uppdaterat de dagböcker jag faktiskt läser mer regelbundet. Vissa varje dag och andra mindre ofta men iaf, länken till höger —>. Vill du inte finnas med där så säg till så plockar jag bort dig direkt och blir du mindre glad för att jag inte frågade om lov först så ber jag om ursäkt. En liten sak, missa inte SMN för den är rolig. Nyheter finns att läsa mer eller mindre varje dag förutsatt att Tiina hunnit med att uppdatera förstås.

Morgon? Är det nu det?

Väck mig, jag drömmer nog bara. Idag är det segt och det är bara för att det är arbeitendags. Sakerna kom in så sent igår så det blir hela dagen idag istället. Min arm lär tala om vilken slarver jag varit efteråt men det är jag van vid.

Läget med fröken kanske någon undrar, åtminstone jag gör det. Så här är det iaf. Remiss är gjord/skall göras för behandlingshem. Psyk har antagit att hon kommer att få plats i september, var vet de ff inte utan det får bli efter vissa kriterier och platstillgång antagligen, hon fick stolpa upp vissa kriterier själv. Att dagbehandling inte är något att satsa på har de förstått. Behandlingen om och kring fröken kommer att ta flera år mm, mm. Våra antaganden har i sig bekräftats om än inte i diagnos så i behandlingplanen. Djupare tester måste tas innan diagnos kan ställas. Nu hoppas jag och resten av familjen att fröken klarar av sommaren i det ”ingenting” tillstånd hon just nu befinner sig. Ingenting är och hur förklarar man det? Jag kan inte mer än att ingenting är, ingenting finns och man bara är utan andra tillägg. Det är inte tomhet, ledsenhet, sorg utan det är just ingenting och därför sker ingenting, sägs ingenting och finns ingenting. Hon finns visst men inte ändå.

Märkligt det där med att finnas som förälder när barnen är stora. När de mår dåligt gör man (de flesta iaf) allt i sin makt för att bistå, assistera, stötta och finnas till hands. I vissa fall kostar detta otroligt mycket mentalt för man gör sig illa på vägen till bättring. Man våndas, hoppet ökar och så grusas det osv. En evig cirkel alltså med vanmakt oftast som bästa medkollega. Ja, vad säger man om Psyk och att de låter henne bara vara just nu? Is i magen och andas lugnt och stilsamt, ta det lugnt mamma, take it easy och avvakta. Stå redo men varsamt. Saker är den att trots att jag vet att det inte hjälper att bli arg, bli ledsen, bli förtvivlad osv så blir jag det ändå. Det går i vågor och beroende på hur, var och varför så reagerar jag och känner och förtvivlar trots att jag vet att det inte spelar någon som helst roll. Visst hör och ser fröken men det rinner av henne som vatten på en gås när det är så. Viktigt att tillägga är detta att man märker inte att fröken mår så här om man inte har henne nära och vanliga saker i samvaro sker. Någon klokare än fröken får man leta efter och det har hon varit så länge jag minns även om klokheten nu för tiden bara är där i jämna perioder, inte annars.

För tillfället så är läget okej trots allt och nu skall hon dra iväg för granntjejen flytter neråt och de skall åka ner tillsammans. Kanske får min syster, bror och min mamma besök eftersom fröken ändå är i närheten. Vi lär väl märka det om inte annat för just nu pratar hon inte gärna med någon överhuvudtaget för hon är just ingenting.

Jobbet väntar så, so long – till later med ett litet tillägg, jag gillar gästboksinlägg och tycker inte att det är gästboksmarodörer (beror på vilka såklart och vad de skriver) och du Monica minidagbok i min gästis är inte alls fel. Jag kommer på återbesök men nu är det brådis som vanligt alltså.