Måndag, vanlig vardag med helgen som är över.

Vi fortsätter väl som förra veckan med arbete hemma. Vardagsrummet börjar ta sig, det är många småsaker. Vi har tex en samling med små alkoholflaskor som är väldigt rolig att ha men riktiga dammsamlare. Den har inte vuxit men så snart vi kommer iväg någonstans där dessa finns så köps fler. Samlingen minskade ett tag i stället, en viss fröken tog fast som jag själv som yngre trodde inte heller hon att det skulle märkas men visst märker man. Böcker, en hel del gamla böcker från Karl-Axels barndomshem och kanske ännu äldre och så från mitt. alla de modernare böckerna ligger i kartonger, på hög osv i gökarnas rum. Vi hade en hel vägg med hyllor för dessa böcker och förra året när vi gjorde om två rum till ett så plockades den hyllan ner och där står det.

Gårdagskvällens skrivande ser så sorgsna ut när jag kikar idag och kanske är de det men jag är inte sorgsen även om det var så i gårkväll/natt. Så tro inte att jag sitter här ledsen och dan för det är inte riktigt hela bilden eller ens halva.

Gökarna har det undrats över och eftersom ni läser här och inte på deras del av Gökboet så tänkte jag berätta lite. Henning är 19 (kan bli 80-90) och Mannfred 2 (kan bli 40-45). Henning är en eleonora cacatua galerita från Indonesien, Mannfred är en svarthuvad vitbukspapegoja, även benämnd caique, från Amazonas. Henning är som en labrador kontra Mannfred som är mer lik en terrier i beteendet och lynnet en aning. Henning är väluppfostrad och bajsar inte på oss eller saker och han säger till med att gny när det är bajsdags. Mannfred han pluttar där han befinner sig. Man kan träna gojorna att enbart bajsa på given plats men vi har inte varken kunskapen eller haft tiden för det och som skydd vid utevistelse har Karl-Axel sin gröna vindjacka som lätt kan sköljas av (Mannfred sitter på KA och Henning på mig). I göktidernas begynnelse, cirka 6 år sedan så var det äckligt med bajset men man vänjer sig vid det mesta och blir inte alldeles till sig av det. Med det menar jag att ingen av oss längre frenetistk jagar bajsar med trasan utan tar det vartefter. Man kan jämföra det med päls från katterna även om det är stor skillnad med päls och bajs. Gökarna är heller inte överallt, bara nästan, så det mesta av bajset är nedanför buren på tidningar alternativt en genomskinlig plastplatta. Visst har olyckor hänt med bajs i tangenbordet, på skärmen så det fräste till ordentligt, i håret (funderar på att sälja det som frisyrstylingsmedel från Mannfred osv, osv. Det är lite som så att det är smällar man får ta helt enkelt. Har vi blivit med goja så har vi. Vad gäller tal så pratar ingen av herrarna gök. Henning har pratat tidigare men slutade med det under en tillfällig samboperiod (Kallemannen säger att så är det med fruntimmer :D) fast det samboendet fungerade inte för han var inte snäll mot sin flicka och åt även upp äggen hon lade. Mannfred kan även han lära sig tvåstaviga ord men han har tagit efter alla Hennings ljud istället och då pratar vi med båda herrarna dagligen och hela dagarna så det är inte oss det beror utan de själva. Henning säger en sak som vi begriper och det är ”kom då”. Vill ni veta mer så fråga för det är roligt att skriva om dessa underbara medlemmar i familjen. En fågel är så mycket mer än bara en fågel.

Ensamhet är föränderligt och du kan vara omgiven av många men ensam ändå.