Roligt att komma hem och bli sjuk – not!

Sömn, feber, svettas, feber osv. Just nu känner jag mig som i en bastu fast det är positivt, febern är på g ner. Karl-Axel var piggare än mig i går och tur var det för annars hade det inte blivit varken mat eller annat för jag kunde inte gå. Jag längtade efter mat vi åt hos Eja och Igge, men salladen blev aningen fel för löken var stark men creme fraichen var god till pottarna och det gick ner. Idag är vi nog lika ynkliga och lite fördjävligt är det faktiskt eftersom Karl-Axels moster fyller 80 år och vi skulle vara där klockan 13:00. Ingen av oss kan hur mycket vi än vill och det är nog inte bra med en massa konstiga baciller vid den åldern heller.

En argsint gök har det blivit av Mannfred fast det gäller bara mig. När vi hämtade Mannfred och Henning så flög Mannfred på mig och bet mig i vänster hand, vi tog det för att han var sur. Väl hemma så flög han på mig och bidrog till två nya hål i min högra öronsnibb – vansinnigt ont. I går morse flög han på mig igen och högg strax under mitt vänstra öga och också min högra hand. Vi blev alltså tvungna att klippa hans vingpennor så att han inte lika enkelt kan attackera mig för tydligen så är det nu hans tur att vara hormonstinn. Jag kan inte sätta fram mina händer, gå nära buren eller liknande för han får spel. I värsta fall kan detta ta lång tid men för Henkes del så gick det nästan ett helt år så vi står ut även om jag tycker det är lite läskigt. Det syns när han vill hugga för hela han burrar upp sig. Egentligen så borde jag ta konflikten rakt av med Mannfred och markera att jag bestämmer samt vara snäll hela tiden där då Karl-Axel skall vara den hårda och tuffa enligt råd från där vi köpte Mannfred. Får se för jag måste frivilligt utsätta mina händer för bett och just idag är jag inte på det humöret.

Vistelsen Vi har haft det jättebra och blivit riktigt bortskämda med frukost, fika m bullar och middag varje dag. Vi har bla handlat i Skåne, försökt bistå med bilproblem, turistat vid något som heter Hovshallar med underbar utsikt och där jag fann vildhallon. Nätterna har blivit sena men givande, särskilt mycket datoranvändande har det inte blivit utan jag har läst i godan ro istället. Det har varit en fascinerande vistelse för visst är vi olika men olikheter berikar och det har det verkligen gjort i detta fall. Lugnet som omgett både mig och Karl-Axel har gett oss mycket och så den varma atmosfären från alla medlemmarna. Ni gav oss mer än ni tror, tack för det.

Under lördagen så kom faktiskt r2 med sambo och så var vi ännu fler. Spännande och nervöst var det innan deras ankomst, jag var rätt så stressad men Igge var desto lugnare så vi kompenserade varandra kan man väl säga. Givetvis blev den välkända blå bänken använd och vädret visade sig från sin bästa sida. Det grillades och grillmästaren lämnade grillen och r2 gjorde sitt bästa som tillförordnad grillmästare, många skratt blev det. Tiinas Lejon Terva överlämnades högtidligt och också min välförtjänta 10:a som gick direkt till Sebastian. Underbart var det och så givande. Vi vinkade av r2 m sambo på söndagsförmiddagen. Eftermiddagen blev en tur till Hovshallar.

Vi var tvungna att fundera på returen hemåt hur lite vi än ville. Vi hade ett minikalas på måndagkväll för den blivande 9 årigen, Sebastian. Vädret var tråkigt nog stormigt men minifesten var mysig och vi hoppas få se en blivande trollkarl 😉 igen. Tisdag förmiddag, returen är ett faktum. Det kändes jättetrist att åka hem för det kändes så bra att vara där hos familjen Eja och Igge med barn och djur. Konstigt nog reagerade jag inte mot deras kissar och inte mot Gibber heller. Tack för oss, det var mer än givande och vi ses igen.

Hemresan skulle ske via Göteborg då min mamma och mina syskon bor där. Det gick bra och jag körde inte fel, brukar ta fel i Tingstadstunneln nästan varenda gång jag kör där. Stackars mamma, hon hade just lyckats somna när vi ringde och sa 10 minuter kvar, vi hade beräknat ankomsten till 16:00 och kom strax efter 14:00 (??). Vi hade nämligen planerat in felkörning som uteblev – bravo Carina äntligen rätt i Göteborg.

Vi tog det lugnt hemma hos mamma och lillebror kom på besök (lillebror och lillebror men ändå, snart 38 blir han och kära syster, de är tvillingar). Pratade som vanligt, vi är en talför familj i ärlighetens namn. Lillasyster m familj kom en snabbsväng på väg till middagen de var bortbjudna på, så vi fick kramas lite. Middag hos syster blir det på onsdag så då får vi både ses och pratas vid mer.

(Onsdag) Mamma hade en massa kläder och andra saker som hon ville vi skulle kika på men jag lovade att vi skulle gå igenom det på torsdag, kände bara för att vara lat. Josefine (syrrans yngsta), snart 6, ville komma så storebror Andreas lotsade henne till mamma. Vi kramades och gosade en massa och pricken över i:et blev sminkningen innan vi sakta knatade iväg till syrran. Det blev sent men roligt och det känns som det brukar när vi träffs. Lite typiskt så kom lillebror sent och var inte ens hungrig men vi pratade och pratade.

Senast idag, torsdag, skulle vi ha varit hemma i Kungsängen men för att få möjligheten att träffa r2 med sambo och också får höra den kända radiodagboken blev vi kvar till fredag morgon. Torsdagen blev inte riktigt vad som var tänkt men mamma blev glad och det är väl ibland huvudsaken. Vi kom iväg sent in till stan (Göteborg) och hann bara lämna in en fotorulle och käka glass, lite överdrivet kanske för vi promenerade dryga 45 minuter kring Nordstan i väntan på att filmen skulle vara klar och att r2 skulle få en sportslig att komma hem.

Vi möttes, bjöds på gott fika, fick nästan lite svindel och så en succé – friseringen. Det tog ett litet tag innan r2 förstod att det inte var skämt när Kallemannen frågade om trimning så trimmat blev det och kort blev tagna på härligheten, 3 mm blev kvar och snyggt. Vi hade trevligt och roligt och konstigt nog så reagerade jag inte heller på deras kattfröken, Sheeba. Tack och på återseende.

Hem om dryga 6 timmar. Vi lyssnade på radiodagboken och både mamma och jag blev imponerade med tanke på fallande damer, Kallemannen gillade också det han hörde. Måste säga att r2´s röst är fascinerande och även det han hade att säga. Glimten i ögat och allvar på samma gång, för att inte tala om budskapet i orden. Måtte Jontas vara mutbar så vi får höra alla program. Synd att Jontas var bortrest eller tur kanske för hans del annars hade vi gärna sagt hej till honom också.

Nu måste jag lägga mig ett tag men vi läses väl senare.