Nu bär det iväg neråt

och på vägen skall vi fika hos Tiina och ”hämta” en muta till r2 och klaffar allt utan stress är vi framme kring 15-16 tiden. Vi kommer att ha det bra där vi landar i morgon. Vi är så glada för tumhållning och den mentala supporten så att allt nu löste sig till det bästa. Kanske ”stjäl” jag lite ftp tid hemma hos Kalle och Ingrid eller så struntar jag högaktningsfullt i nätet, det lär märkas (jag misstänker det förstnämda faktiskt och i ärlighetens namn är en annan nätfast helt enkelt.)

Oavsett vad så läses vi när vi kommer hem annars. För den som undrar så är gökarna väl inackorderade tillsammans hos en underbar kille som heter Andreas och ser till gökarnas behov och önskningar, Mannfreds sele är med så han kommer att få vistas ute han också. Allt gott slutet gott. Det enda som nu återstår är om vi står ut med oljudet från vårt ”reaplan” för det låter illa.

Jag tycker också att ni som läser här kan lägga till era dagböcker eller andra sidor som är bra att ha, snälla *flirtar*. Här finns länkgajden

Var rädd om varandra och tänk efter före.

Helsjukt och allt annat

man kan kalla det för är detta Ut med sådana diplomater säger jag bara, ut!. En sådan diplomat är inget att ha som diplomat i ett land där det heter att man faktsikt värnar barnen. Jag är fly förbannad för vad händer nu med flickorna? De får ju inte hjälp av soc heller pga immuniteten vad är det för sk*t, barn har väl rätt att skyddas i alla lägen? Mänsklig dumhet, ignorans och ondska är vidrigt och detta är inom den kategorin i mina ögon i alla fall. (Min mamma ringde så det bidde inte mer än så men nu fortsätter jag iaf). Jag vill varken höra eller läsa att dessa flickor antingen fått sätta livet till eller nästintill detsamma. Visst kanske det bör finnas diplomatisk immunitet i vissa lägen men inte när det är helt mot svensk lag och då särskilt med risk för andra.

Jag skriver som en riktig kratta ofta, bokstäver försvinner, hamnar i fel ordning osv, en del ord blir fel och det skyller jag på min språkliga uppväxt för visst skriver jag ”konstigt” ibland men vissa ord kan jag faktiskt stava. Ord är ändå ord och någonstans så kan vi ofta förstå vad skrivaren menar, det förutsätter att vi vill förstå och inte själva lägga in värderingar i någon annans skriverier.

Jag får skylla lite på min mamma att mina ord försvann för nu har jag inte tid att sitta här mer utan mina papper väntar ff. Nu kom det in en grannkatt, om det var Dilba eller Kajsa skall jag låta vara osagt men hon ville bli kliad och tyckte att våra fyrbenta skulle ”föflinna” – NU! När mina celler återhämtat sig så skriver jag igen men vänta er inga underverk för det går inte.

Life is only what You make of it and not what You sitt and wait for.

Möten, hur påverkar de oss?

Jag vet hur möten påverkar mig och förundras ofta av allt man kan lära sig av andra man möter. Intryck man får och vad som sätter spår i mig som gör att jag minns en del människor mer än andra. En del spår är av ondo och en del av godo men man lär sig av möten om man vill lära sig något. Man får många gånger inspiration och något att sikta mot utan att för den skull gå ifrån sig själv. Dessa möten behöver inte vara IRL utan kan lika gärna vara URL. En del av dessa möten kostar mycket men någonstans så är vissa kostnader värda priset hur konstigt det än kan tyckas och hur ont det än gör vid kostnadstillfället och även ibland en tid därefter. Jag har haft många möten under mitt liv och många har de kostat men en del av de som kostat har gett mitt så mycket och i vissa känner jag en saknad och även en längtan som är så stark. I vissa fall är kostnaden inte riktigt baserad på äkthet utan på rädsla och osäkerhet och då kan man (jag), efter en tid, se den rädslan och hoppas på att det jag tror stämmer och kanske kan ett nytt möte ske en annan gång vid ett annat tillfälle oavsett tiden som runnit därimellan. Det är ofta aldrig för sent för att prova igen och bara man försöker så har man iaf gjort något.

Jag hoppas nu att veckans kommande möte blir vad jag känner att det kan bli och jag vet att de vi möter känner detsamma så vi får se, det skall bli spännande, väldigt spännande särskilt som det verkar som att vi alla är aningen naturliga och faktiskt också sansade även om vi nog kan vara lite galna ibland (vi är det för det mesta). Man måste våga vara lite galen även om det känns osäkert och att våga kanske tar tid men till slut så. I allt är det faktiskt så här enkelt, friskt vågat hälften vunnet. Ibalnd behöver man verkligen lite svaj under fötterna för att landa både mjukt och bra.

Nu vill jag bli klar med mina papper för jag vill att vi skall kunna åka redan på onsdag så åter till mina papper så läses vi väl.

Jag måste börja med att välkomna

Monica till URL dagbokarnas värld. Roligt att hon "ställde" till det till slut. Monica bor i Spanien men är ofta i Sverige, England osv. Aningen avis på hennes "fria" liv i ett annat land men ändå inte, jag har ju haft mitt. Med fria menar jag inte att man är ofri som människa och individ här men det är annorlunda att leva i ett annat icke nordiskt land. Mentaliteten skiljer sig markant, människors attityder är helt annorlunda osv, osv.

Fru företagare, Carina från Luleå har blivit kär kan man väl beskriva det som. Där skall vi (citerar Carina från gästboken) "skåla i skumpa och beundra utsikten över Lule älv". Det är hennes grej så det får hon berätta mer om själv när hennes semester är över. Spännande är det och jag säger bara en sak, Go girl, go! Det är lite så här i livet, friskt vågat och hälften vunnet och den som aldrig vågar får aldrig något att vinna. Man behöver inte vara hejdlös för att våga men man måste våga annars stagnerar man och skrumpnar ihop. Att våga betyder inte för mig att inte trivas med det man har utan mer att sikta framåt, ge livet det där lilla mervärdet som finns i små ting, ibland även i stora ting.

Gårdagen gick bra. Karl-Axel mötte en gammal farbror på 70 år och det mötet gjorde mannen gott. Fascinerande vad äldre kan förmedla till yngre och visst finns det hopp i mångt och mycket.

Eftermidagen fördrevs faktiskt ute på balkongen med en god bok och lagom när jag gett upp sittandet där pga värmen ringde Carina från Luleå. Vi pratade så hon måste ha fått skoskav i öronen men kul var det. Därav mina kryptiska kråkor ovan. Vi grillade sedan och det var klart lagom till V som ff var spännande och sedan bodde jag kvar framför tv´n till mitt i natten. Iron Eagle är en fascinerande om än kanske orealistisk film men jag glodde på den ändå. Jag gillar när det är värme i filmer och sitter ofta och bara ler fånigt åt de.

Vi skall också dra neråt till Kalle och Ingrid (stackars de) i veckan som kommer. Nervöst men roligt och spännande. Ja, ja URL är en sak men IRL är en helt annan men alla möten i livet ger intryck och en av medlemmarna har vi redan träffat. Nu återstår dock bara alla papper som måste vara klara innan vi kan åka men vi har mentalt satsat på onsdag eller torsdag som resedag. Får bara hoppas att vi slipper flygande besiktning pga vårat numera ohela avgasrör. Gökarna Jonsson skall inte följa med ner för dom kan dö av värmeslag, dö av korsdrag (båda sakerna i bilen) och sedan har familjen katter som inte är vana vid våra gökar. Våra egna pälsbollar är vana och där är det inga problem.

Blaj, blaj och blaj, så känner jag mig just nu så en annan dag, senare idag, ett annat tillfälle osv. Förresten så måste jag slå ett litet slag för min omgjorda "andra sidor" och man kan även kika lite på nyhetssidan så ser man om det händer när jag nu kommer ihåg att skriva det där.

Detta måste väl få någon glad,

i länken ”här” de andra nyheterna orkar jag inte bry mig om alls, mycket skit är det och just för tillfället har jag inte koncentrationen så att jag kan sköta både papper och allt elände i tanken.

En sovmorgon blev det men visst känner jag mig mör. Så kan det gå när man både sitter framför datorn till ”miss i nassen” och får ägglossning. Karl-Axel fick rädda mig tidigt i morse med två alvedon och det pronto. Ägglossningen blir värre och värre och väcker mig när den sätter igång och då måste två piller i fort innan det hinner accelerera för då skriker jag bara. Jag förstår inte riktigt det där med mensvärk och ägglossning. Man brukar inte ha både ägglossning och mensvärk, inte för att de kommer samtidigt men varannan vecka ungefär – dom turas alltså om.

Nu bör jag nog återgå till mitt arbete istället för att häcka här så kanske ikväll eller så. Fast en viktig sak vill jag säga, tänk att så lite kan betyda så mycket och gårdagsnatten avslutades som om jag vore att lyckligt litet barn, tack mina vänner det betydde mer än ni anar.

Sandlådestadie, verklig och overklig finns överallt.

Jag har vuxit ifrån det själv men förstår att det behöver få finnas. Däremot har jag svårt för fenomenet i sig. Det är svårt att motivera svar på helt oriktiga påståenden för på sådana finns det inga svar. Man kan ju svara ”blåbärsoppa” men vad säger det? Inte ett smack och därför så låter man bli. Relationer är svåra både inom och utom familjen och i det övriga livet och i allt gäller respekt. Lite anser jag mig ha lärt mig som snart ”gammal tant”, speciellt att i vissa lägen bita ihop. Visst kanske det kan vara enklare att smita undan men det är jag inte särskild känd för heller. Att dra sig undan är en helt annan sak och det kanske jag kan anklagas för men känner man sig ller är oönskad så finns det ingen anledning att finnas där.

Momsrapporten blev klar iaf och det kan jag inte skylla på min koncentrationsförmåga precis men klar blev den lika fullt och till lådan kom den också och det tack vare Kallemannen i egen hög person. Gökarna har även de känt av vädret och varit värre än vanligt idag, helt hispiga.

Godnatt och sov gott.