Hösten

dök upp i ett nafs och kallt blev det på en gång. Kallt och kallt, allt är väl relativt men ändå. Det var varmare igår men då jobbade vi och jag var iaf nöjd när vi väl kom hem för det som blev gjort igår.

Det känns som
att jag inte har något att skriva om längre. Orden liksom infinner sig inte och det blir bara ingenting. Ingenting kanske är fel eftersom det finns ord skrivna men ord om ingenting. En sak som känns viktig för mig iaf är oron inför vad som kommer att ske för att ”fira” årsdagen av bombningarna i USA. Även om inget skulle hända av terrorister så är världen full av oro och man riskerar på det viset att skapa någon egen sorts konsekvens. Det finns mer nära saker som skedde till följd av bombningarna och dessa saker kan sprida sig som ringar på vattnet utan att man hinner blinka knappt. Den ”presumtive” kparen i Västerås gör ju inte oron mindre precis.

Valet
kan jag inte vara delaktig i mer än på lokal front. Tycker för övrigt att det är massor av svammel och oförstående partierna emellan och tycker det är synd för kunde man samla ihop de bra sakerna för oss människor så kanske det kunde bli ett kanon parti för Sverige. Fri företagsamhet låter suveränt, allas rätt till bra och valfri vård låter suveränt, sänk skatterna låter bra för plånboken, låt individen bestämma låter ännu bättre osv, osv. Men alltså vilka är det som inte har guld i byxorna och har möjligheten att själv betala sin goda vård? Alla dem som kommer att hamna i kläm om det blir ”fel” (i mina ögon) regering efter valet. Ja, märks det att jag inte är åt höger? Någon måste alltid betala allt det goda valfläsket och, som vid tidigare tillfällen, det är inte dem som redan har massor av det goda utan det är alla andra, dvs tex dem som faktiskt sliter ut sig för att tillgodose god vård, ensamstående föräldrar med små barn, pensionärerna med många fler. Ser jag tillbaka så är det aldrig dem som är bemedlade och har resurserna som står för balunsen och som jag ser det är det dessa som borde betala kalaset dem propagerar för.