Förbannad är ett milt uttryck

för min känslor i kväll. Jag såg Uppdrag Granskning och det gjorde mig illa berörd. Vilka floskliga och farliga gubbar och kärringar och fega dessutom. Nu undrar jag lite i mitt stilla sinne om nazisterna kommer att dra sig till moderaterna eller om de som faktiskt tillhörde kategorin människor som trycktes ner och innan röstade på moderaterna kommer att fortsätta göra det. Det var inte enbart moderater utan det fanns även enstaka sossar, kristdemokrater osv. Jag är lika mycket icke äkta svensk som de människor som blev omtalade i programmet, jag är norska och kommer aldrig att bli svensk medborgare. Jag finner inte ord så läs själva på Uppdrag Gransknings hemsida eller varför inte diskutera här.

Årsdagen nr 1
för terrorattacken i USA närmar sig och jag kan inte påstå att jag inte oroat mig för det har jag. Makabra bilder visas på tv och märkliga levnadsöden spelas upp. Förra året när den första rapporten lästes upp i radio så tappade vi både händer och fötter på jobbet. Det blev liksom stiltje i arbetet och vi lyssnade på alla nyhetsändningar, kikade på alla tidningars hemsidor. Jag hoppas verkligen att ingenting sker för att åter sprida skräck och oro världen över, för att inte tala om civila människor i ett krig de inte kan försvara sig emot.
Denna bild som symbol för katastrofen förra året har jag hittat hos Monica

Årsdagen nr 2
är inte lika makaber men det är faktiskt 3 år sedan jag slutade ha kontakt med min pappa, egentligen är det i morgon eftersom det var dagen efter bröllopet men för mig är det liksom idag det gäller, sista dagen som åtminstone var positiv där.

Apariet
verkar kanske som att det trots allt blir något fast det vet jag ju inget om eller gör jag det. Min mamma pratade massor men Kallemannen fick överta samtalet och jag bara skrattade. Vad pratade hon om som gjorde att jag bara skrattade? Förfasade sig över att ingen sagt att Kolmården stänger den 29/9 och då började min älskade make så här; bla, bla, bla, bla, bla osv och då begrep jag ju och min goa mamma fick byta samtalspartner. Jag är iaf jätteglad om det nu blir som jag tror och ser väldigt mycket framemot den dagen och att få kramas med dessa underbara och mänskliga medlevande varelser. Dte suger nästan i mitt hjärta av längtan och bara jag nu inte drar för stora växlar av mannens försök till hysch, hysch.

Bookmark the permalink.

Kommentera