Vilken dag vi fick även om den började

segt. Vaknade alldeles för sent med huvudvärk och stel nacke. Kallemannen han skurade golv i hallen trots både huvudvärk och halsont. Kaffet var klart så det var bara för mig att springa på toa och sedan in i vardagsrummet för morgonfikat;). Fika är väl kanske inte kaffe och cigg men gott ändå. Vi skyndade oss för att kunna komma iväg in till stan innan dagen var över 🙂

Innan vi kom iväg så märkte vi att
sköldisarna hade det kallt i sitt provisoriska akvarium (vårt gamla badkar) och pumpen gick inte heller. Bara iväg till zooaffären och införskaffa nya attiraljer, en doppvärmare och en pump. Dyrt blev det och julklappskassan börjar ta mycket stryk…. Bilen var nämligen inne på service i fredags och där fick vi nedslag på bromsbeläggen fram, väldigt slitna och vi kan inte/villl inte åka neråt utan fräscha sådana. Just nu har sköldisarna det varmt och skönt och rent och fräscht vatten igen så där är det frid och fröjd.

In till stan blev det och
shoppat har vi gjort. Hittade lite kuliga kundklappar, en sågbock för korv och med korv. Rätt så söt faktiskt. Lite annat onyttigt för plånboken men nyttigt för själen fann vi också och fikade två gånger gjorde vi. Vi köpte bla världens sötaste lilla väska och den blev min fast jag hade tänkt den till lilla Josefine på 6 år.

Vi kom sent, kring 20:00 snåret och sedan fick vi besök av vår fröken. Vi fikade och pratade goja en stund och Henke han blev så salig av att frugan äntligen syntes till. Detta trots att herr gök borde ha sovit vid den tiden men både Henke och Mannfred sov mest hela dagen när vi var borta.

En skräcklig sak som är mer vana än undantag
har mannen fotat också, han påstårt att han skall lägga ut det så då tänkte jag förekomma honom. Usch och fy säger jag bara. Tiden, alltså klockslaget, vid frukostandet :-). Fast sättet var väl inte det normala och man kan säga att det aldrig tidigare hänt. Jag står vid diskbänken strax efter 16:00 och slevar i mig lite risgrynsgröt, mannen hade redan slevat i sig sin. Fanstyget tar kort precis så man ser klockan från klockradion tom. Vi brukar iaf sitta och äta även om klockan är mycket. Frukost är kanske fel att säga om det men fruskost är det lika fullt när det är det första man äter, eller hur!

Tangentbordet har överlevt trots allt,
aningen segt var det i början men ju mer jag knackade på tangenterna desto lättare blev det att skriva ett ord eller fler så nu fungerar dom flesta tangenterna utan problem, bra va! Tack Phoenix för omtanken, jättegulligt och – TUSEN TACK!

Jag ligger efter med mail, gästböcker och mina egna kommentarer men jag hoppas på att kanske, kanske hinner jag i lugn och ro under tiden jag telemarketar i veckan. För som det varit hittills är jag alldeles för trött när vi kommer hem och orken liksom bara är ”föflunnen”. Natti, natti till alla där ute!