Vilken helg det har varit,

skön, sen, tidigt och städrik ;). Hela hemmet är även denna helg presentabel för oväntat besök så det är bara att komma fast det är inte fint mer än tills i morgon med tanke på kissarna och gökarna. Förresten så är tom gardinerna avhårade och mycket päls fanns det där, kanske till början på en tröja eller något. Grejen är att soffans rygg är mot fönstret där elementet är. Katterna har alltså världens läge till värme och utsikt fast det blir ju på bekostnad av gardinerna då.

Göken Jonsson har lyckats igen,
helt plötsligt var vi nätlösa igen… Vi svor, jag svor och jag förbannade faktiskt Bredbandsbolaget också. Till slut iaf upptäcktes en avtuggad nätkabel, på flera ställen dessutom, tur att jag inte ringde Bredbandsbolagets kundtjänst och var arg. Sicken gök men det fanns en fördel med det – mycket blev gjort härhemma. Nu är det provisoriskt fixat med kabel som hänger lite sådär. Ny (gammal, övebliven från jobbet) tar vi hem imorgon.

Annars är intet nytt
förutom att jag drabbats av speldjävulen riktigt rejält. SuperCollapse (eget program) och Poppit (nätspel). Köpte tom licens på SuperCollapse så vill någon ha är det bara att säga till, vilka onödiga pengar säger jag bara. Vill du se något väldigt gulligt? Ladda ner detta! Denna fick jag för några år sedan. Jag fastnade i fonen ett bra tag men nu skriver jag klart mina kråkor 😉

Mat har vi ätit också
bäst att tillägga. Frukost ena dagen och mat den andra är väl inte helt fel eller?! Jo, helt fel är det, jag vet. Vi måste börja sköta oss, våra kroppar skall leva länge än har vi tänkt iaf. En grej till kroppen, en motionscykel är väl inte helt fel, man kan cykla på den framför tex tvprogrammet 24, eller?! Vi har tom lyckats ”gräla” över Trillian och dess funktioner. Gräl här hemma betyder inte gräl på det viset utan vi skrattar oss fram tills ingen av oss fattar något alls.

Jag har tänkt en hel del på frökens BED
och hur vägen till namnet på en sjukdom varit. Tänker på det mellan varven och är tacksam att det idag inte är på det viset som det var då. En sak som stör mig mycket och det är tiden på behandlingshemmet för BED. Fröken var där med andra beddare och bulemiker. Under dom 4 månaderna som hon var inskriven där fick hon lära sig många saker, bla att insomningsmedicin är häftigt.

En sak som vi aldrig fick lära oss var hur vi skulle hjälpa henne. Vi frågade personalen hur vi bäst skulle hjälpa henne mot ett friskare liv och eller åtminstone ett acceptabelt liv. Vi fick inga svar, inte ens råd. I behandlingen skulle mycket ingå men inget ingick som var av vikt. Att lära sig föra matdagbo och få kritik för att man hetsätit hjälper ingen sjuk. Att lära sig förstå varför och kanske också komma underfund med när skulle kunna hjälpa men sådant fick dom aldrig lära sig. Ganska sjukt tycker iaf jag och andra anhöriga förutom vår egen familj.

Det pratas mycket om destruktiva (bla skärningar o annat) tendenser bland dom unga, det är ingen nyhet. Dom senaste 6 åren har detta ökat lavinartat men se man får ingen riktig hjälp om man inte är 18 år. Hänvisningar till PBU i all ära men det krävs faktskt kunnig personal för att hjälp skall kunna ges. Det handlar om att ta bort smärta och det kan man göra med skärningar, matmissbruk, drickande, träning, shopping mm. Dessa saker är ingen nyhet för drabbade föräldrar och sjuka barn. Vi har varit där, är där och kommer kanske fortsätta vara där länge än. Vi får se. Den 23:e sker läkarkontakt så får vi se om det blir behandling enligt plan eller om det kostar för mycket.

Ja, ja. Det som inte går det går också
Här sitter jag och skickar upp mina grejor till fel del av mitt, då går det aldrig att läsa eller. Natti och på återläsande!

Bookmark the permalink.

Comments are closed.