Fy för datorer

som inte gör det dom skall. Hela dagen igår gick åt till att få till en skrivarserver med Win98 (ena skrivarens programvara kräver det). Samma maksin vi strulat med i flera dagar förra veckan. Till slut, när klockan var ca 22:30 gick allt som den skulle och vi kunde åka hem. Gökarna var så ”tjötta”, griniga och allt annat så det var så synd om dom men det var om oss också.

Mer att förtälja finns väl egentligen inte
förutom att det är ont på min vänstra sida men det är nog inget mer än bröstmuskeln som strular men rädd var jag i natt för… Tungandad är jag lite också men vi får se. Det är dagsljus nu och vi måste iväg för allt som inte gick till post igår måste bara idag för annars får vi olyckliga kunder. Det blir lite av en trolleridag för hur vi skall få ihop alla utskick vetesjutton men vi grejar det nog, brukar iaf göra det.

Vissa ex är ena nötter
och jag har även en sådan. Han har varit ett ex i många (13) år men förstår det inte alltid själv verkar det som. För några år sedan ringde han på fyllan dagen efter Alla Hjärtans Dag och undrade varför jag inte ringt. Det exxet tillhör det våldsamma slaget och har även han en del med min aversion mot fylla. Iaf så ringde han i förrgår (jag är faktiskt en duktig ekonom även om jag aldrig fick kredit för det då) och ville veta en sak. Han ringer enbart när han är full. Han ringde både innan jul och på julafton tror jag det var. Innan jul så tog han faktiskt på sig att han misshandlat mig, många gånger han har alltid förnekat det tidigare även om jag har skador som är därifrån.

Nu när han ringde så sätter han igång och påstår att han aldrig rört mig (det finns rejäla bevis) men att jag slagit honom (jag har försvarat mig med träskor, en väska och en planka vid 3 olika tillfällen så det stämmer i sak). Min explosion var ett riktigt faktum, jag slängde på luren. Han ringer inte så ofta, 2-4 ggr per år. För mig är det en liten mental seger att kunna prata med honom. Jag har på ett sätt vunnit, korkat kanske men när jag pratat lugnt hela samtalet om skit och ingenting så känner jag mig jättennöjd även om ingen förstår just den grejen. Kallemannen förstår inte att jag ens befattar mig med personen ifråga och det gör jag väl egentligen inte själv heller. Kanske någon annan förstår hur jag menar,

Nu måste vi dra!
Var rädd om dig och gör inga dumheter nu 😉