Så var vi med undulater!

Två stycken jättesöta små saker om man jämför med Henning och Mannfred. Just nu sitter dom och kvittrar så härligt på köksbordet. Vi måste ha dom i vårat sovrum när vi är på jobbet med tanke på 4 katter som tycker dom där små är spännande.
Eddie har redan suttit och studerat väldigt noga detta nya. Katter är rovdjur även om jag inte vill att det skall vara så. Nu är våra 4 inga stora jägare men jag har gråtit många gånger när dom kommit med byten. Turligt nog inga fåglar men väl råttor och möss olika sorter. Eddie är väl värst egentligen.
Frökens katt, Bernie han var värst. Han var en riktigt stor jägare han och stolt kom han alltid med sitt byte. Det tog ett tag innan vi visste att det var han. Det som gjorde det hela så mystiskt var att vi hade lövhögar under vår säng och vi begrep ingenting. Till slut så förstod vi, när vi råkade se Bernie komma med sitt byte och hans stolta svansföring. Han var den störste lövjägaren jag träffat och den stoltaste av dom alla. Den katten jagade löv! Många skratt har vi fått när han kom med bytet i munnen och jamade stolt vid våra fötter. Föreställ er det själva och se det underbart roliga i detta skeende.
Vi tog ledigt idag under förmiddagen
eftersom kunden skulle komma med undulaterna. Jag har kommit ikapp med lite mail jag legat efter, vet inte riktigt vart mina hjärnceller tar vägen men det gör väl inget. Måste vara åldern.
Angående ålder och ordet
tant så har Åsa (Zyrenna) skrivit en underbar anteckning om det hela. Läs och skratta för så illa kan det väl ändå inte vara eller kanske är det så?! Det är anteckningar från den 16:e. Är det fler än Åsa och jag som minns Aurora med förskräckelse och också Kir, det danska körsbärsvinet? Jag grejade lite special med Alger och gjorde en glöggvariant fast den var inte glöggig men väldigt god och då också drickbar.
Då hade jag en grön Fjällräven jacka med en mass fickor i och där kunde man köpa en kvarting Brännvin special och tom ha en vinare. Det festades en hel del i nians början och jag hängde på för utanför ville jag inte vara. Märkte snabbt att jag dög ändå så då slutade jag och hade ännu roligare.
Det var tider det! Kanske är jag rent av tant ändå fast jag känner mig inte sådan ofta, bara ibland 😉
Nu börjar det bli dags
att åka och återgå till näringen. vi är iaf helt ikapp och det känns skönt. Med jobben är vi ikapp alltså.
En önskan!
Kan någon göra dom små ikonerna nedan i mina färger åt mig vore jag jätteglad? Jag är inte haj på sådant.
Som lite info
bara och det är att min mobil är på rep, har varit så sedan förra veckan. Det skulle ta två dagar men tydligen var det mer fel än dom trodde så Ericsson tar lite längre tid på sig att programmera om telefonen och åtgärde tokigheterna. Jag har alltså ingen mobil ännu om någon undrar varförjag inte svarar eller hör av mig.
Så till later!