Nu skall vi åka hem som ”anställda” för första gången

på många år. Vi är ”anställda” av vårt eget konkursbo. Vi får lön under tiden vi jobbar färdigt jobben. Den tiden är inte särskilt lång, den varar tom nästa vecka på fredag när vi sedan packar ihop för sista gången. Ja sista gången förutom att vi lär vara med och ta reda på resterna av allt som ingen vill ha.
I morgon är en ny dag och kanske skiner solen då också. Jag skall försöka skriva lite mer specifikt om det som sker nu men vet inte om mina ord fungerar riktigt för hjärnan gör inte riktigt det.
Tänkte på en sak som kanske kan missförstås. Alla som jag anser vara vänner (URL eller IRL) har INTE vetat allt mer än att vi mått och mår väldigt, väldigt dåligt. Att inte ha vetat allt innebär inte att jag valt bort någon utan endast inte riktigt kunna säga allt och det har berott på rena självbevarelsedriften.
Tack än en gång för att ni alla funnits där för mig, för oss, oavsett vad du/ni egentligen har vetat.
Nu drar vi och skall försöka få i oss lite mat vilket kanske kan behövas för den sista tiden har vi båda magrat mer än vad som är bra. Fast KA, som inte hade något att ta av, har rasat mer än lovligt. Kanske dags att bli gödd på en farm av något slag. Lämpliga tips mottages tacksamt (skämt).
Ciao!