Gårdagen bjöd på ”fint” och mysigt besök

av både Anneli och lilla fröken Sofia. Det var så mysigt och värmande och jag tror det gjorde vår dag en hel del. Sofia sov när dom kom och jag lyckades antagligen väcka lilla trötta fröken när jag knöt upp babyhjälmen. Efter det var lilla fröken väldigt trött så skratt och ”pjat” varvades med gråt. Lillfröken blev 8 veckor i går. En stor och fin tjej. Morfar fick den stora äran (han stal åtminstone lillfröken) och körde henne lite i vagnen så hon slocknade och sedan när Sofia vaknade fick hon äntligen matro. Inte bara hon utan också kära mamma Anneli kunde ta det lugnt.
Tänk vilka underverk de små är och bara grejen att bli född är en stor och svettig kamp. Hon luktar så gott och babydoft kan inte jag få nog av. Runda fina kinder, små veck på armar och ben och glad. Vilket joller fröken bjöd på. En lisa för själen blev det och sådant behövs. Vi kommer om inte annat att få mer tid att umgås med både föräldrar och Sofia när allt lugnat ner sig och vi landat mentalt någonstans.
Landningen behöver inte ta lång tid, en vecka eller två och sedan hoppas vi att vi är ”fit for fight” igen. ”Fit for fight” att gå framåt och finna en god balansgång mellan vad som varit och vad som är. Vi kommer säkerligen att finna mer tid åt oss själva också. Tid som kan ge oss lite av det vi inte varken orkat eller hunnit med under dessa år som egna.
Nu skall jag greja lite med arbetet också. Vi får besök idag av en av våra kunder som vi arbetat med längst. Vi skall ta en fika och Karin, kunden, vill gärna se Mannfred också.
På återläsande senare!