Svenska flaggans dag

även om det ännu ej är någon helgdag. Det skall bli det om två år. Förhoppningsvis blir det lika engagerat som i Norge på 17 mai. Med lika engagerat menar jag inte hela Norges engagemang men kanske medborgarnas för att vara stolt över sitt land är något fint oavsett gul, vit, blå, grön eller vad man nu har för färg. Färgen har egentligen inget med ursprunget att göra heller för jag är lika mycket utlänning som en mörk afrikan trots att jag ser ut som vilken svensk som helst.
Stolthet är en fin egenskap och en sak jag önskar att människor kan både visa och också vara över saker och ting. Stolthet har ingenting med egoism att göra heller som många både säger, tycker och visar. Att kunna känna sig stolt över det man står för eller åstadkommer, oavsett vad det är, är en sak vi alla borde träna mer på. Stolthet är också ett sätt att kunna känna tilfredsställelse. Stolthet är inte något fult utan något fint. Var stolt över den du är, ditt ursprung, det du åstadkommer och det du står för och inte minst tyck om dig för alla dessa saker. Du är alltid unik och ingen är som du.
Skolavslutningarna avlöser varandra
och jag tänker mycket på kvälls- och nattscenerna som föräldrar sällan bevittnar. Antingen för att föräldrar inget vet (har jag svårt att se) eller för att föräldrar inte vill. Att engagera sig i ens barn är en del i föräldraskapet och att blunda för baksidan av det är fel och absolut inte en del i föräldraskap. Ta reda på vad din tonåring gör och se till att du faktiskt är medveten om orsak och verkan. Blunda inte för det som kan tänkas vara jobbigt utan visa att du bryr dig hela vägen. Låtsas inte om att andra håller reda på din tonåring utan gör det själv även om du i din tonårings ögon anses som en imbecill som inte fattar ett dugg. Visa att du inte glömt hur det är att vara tonåring och var engagerad. En liten sak till, snoka inte men bry dig, det är två helt olika saker.
Ledig? Nej! En senare dag? Ja!
Jag har ännu inte fått nycklar men jag skall få. Jag kommer alltså inte in mer än till kontoret och det hjälper inte mig det minsta så jag väntar snällt på att bli uppringd. Då sätter jag mig på pendeln och åker till jobbet.
Fröken ringde också och vi skall göra en snabbvisit hos henne innan jag åker. Kanske har jag inte skrivit det men hon och pojkvännen har nu flyttat in i en 3:a i 2 längor bakom oss. Det blir nog bra med tiden, allt behöver nötas in och två individer behöver träna tillsammans för att kunna mötas på lika villkor. Lite roligt är det också faktiskt för livet rör på sig, alltid.
Vi har också gjort en
liten annorlunda sak till fröken Sofias dop på måndag. Det är ingen tradotionell doppresent och kanske kan den bli en riktig grundplåt till framtiden. Mer skriver jag inte för jag vet att hennes kära pappa läser här ibland :).
Var rädd om dig idag och andra dagar. Tills vi läses igen!

Bookmark the permalink.

Comments are closed.