Att snubbla över sina egna fötter

när man går på en trottoar är inte roligt. Gisses vad ont jag har, både på höger och vänster sida och mest på båda armarna. Det är synd om mig tycker jag. Jag vet inte ens hur det gick till egentligen utan helt plötsligt så låg jag där. Jag skulle in på Pressbyrån i Sundbyberg under tiden jag väntade på pendeltåget. Vet inte men mina egna fötter måste ha lagt krokben för mig för fallet var verkligt. Jag tog emot mig med armarna och axlarna på något mystiskt sätt. Båda armarna känns som att dom gått igenom en ångvält och färgerna talar sitt tydliga språk. Båda knäna fick sig en redig smäll även om det vänstra är ondare och tjockare än det högra.
Jo, jag tycker synd om mig vädigt mycket faktiskt men vet att det kommer att gå över om några dagar, hoppas jag. Det körde till i bakhuvudet också även om jag just nu inte känner av något där. Min slutsats är att det är livsfarligt att gå oavsett vart promenaden tar en.
Trots min slutsats
skall vi gå i dag också, inne i stan. Det är Restaurangernas Dag och det brukar finnas gott att tugga på och kanske något gott att dricka till, vi får se, plånboken är lite väl tom men, men. Vi tar pendeltåget in till stan och sedan rör vi oss kring Kungsträdgården för det är där det händer. Mannfred skall med och det trivs han med. Lyckligare gök får vi nog leta efter. Så fort selen kommer fram vet han att det är utomhus som gäller.
Nu skall jag
göra mig klar så att vi strax kan dra i väg. Ha en fin dag och gör det bästa utav den!