Tänk att vi fick en dag extra

i helgen. Jag var helt fel i vilken dag det var och KA likså. Midsommarafton gick åt utan att vi fick syn på en midsommarstång trots att vi var iväg en sväng. Svängen tog oss till en affär :). Vi gjorde inget särskilt av dagen alls mer än vilade och gjorde oss själva gott. Inhandlade jordgubbar till det fascila priset av 59:- kilot som blev ca 2 liter. Usch och fy vilka priser.
Matgäster bidde det inga för fröken med sambo var sjuka, Sofia med föräldrar var bortresta, Stoffe var på en ö. Jag somnade nästan i soffan på kvällen och envisades med att sitta kvar. Hur dumt är det på en skala egentligen?
Gårdagen blev lika lat
även om vi fick turen att se solen. Solen dök upp på eftermiddagen och gissa om det kändes bra. Bra även om vi inte satte oss i solen. Vi åt en enkel måltid med potatisbullar och sedan tog vi jordisarna och grädden och gick över till fröken så vi fick i oss lite efterrätt. Skönt med helt opretantiösa dagar som bara blir det man gör det till.
Kom hem sent och Mannfred blev glad att få komma ”i säng” (i bur borde det väl heta). Kändes som att det var söndag och att vi skulle upp och jobba idag men som tur var är det söndag i dag.
”Lån” av bil när man är tonåring
har jag också gjort. En hel del gånger faktiskt. Första gången kommer jag särskilt ihåg eftersom jag inte kunde köra bil då och den skuttade någon meter och dog och skuttade någon meter till och dog igen. Tänk att vi kom hem hela iaf. Jag påstod till kompisarna att jag kunde köra bil och var väl sisådär en 13 år. Vi hade nämligen en Fiat och en Peugeot. Fiaten var mammas så den var alltid hemma när mina föräldrar var borta.
Jag körde bil ganska många gånger i Ghana och fick också köra för pappa. Mamma var mer än arg men det hjälpte inte alls. I Ghana var det bara att ordna intyg och måla en liten träskylt med stort rött L så gick det alldeles utmärkt att köra bil. Ja det förutsatte att skylten hängdes på bilen. Jag skulle fått ta körkort också men där vann mamma, jag fick inget. Tur var väl det egentligen för en 14 åring med körkort som inte heller har det rätta varken omdömmet eller konsekvenstänkandet har inget bakom en ratt att göra. Varken i Norge eller Sverige hade jag fått köra även om jag hade fått ett internationellt körkort som då var tanken.
Varför allt detta som är både gammalt och förbi för många år sedan? Jo, pojken som lånade sina föräldrars bil och på det viset körde ihjäl sig och skadade sina kompisar, varav den ena svårt. Som ung kring tonåren vet vi ju allt och ingen vet bättre än oss sanningen. Det finns nog sällan någon som är så full av kunskap som en tonåring, särskilt jämfört med alla halv- och helsenila vuxna som inte alls begriper vad dom pratar och alltid har helt fel. Min pappa gjorde helt fel som lät mig köra bil men samtidigt så var det mer eller mindre okej därnere i Afrika, då på tidiga 70-talet. En tragisk olycka och i sak är väl alla olyckor tragiska men när det drabbar barn är det desto mer tragiskt.
Min körning då kunde lika gärna ha slutat illa och jag hade heller ingen ”stökig” ungdomstid bakom mig men ville testa min egen förmåga. Det var säkert det 15 åringen ville också för en olycka har inget med en kriminell bakgrund att göra utan kanske mer äventyrslustan. Bara för att man som ungdom vill testa saker behöver det inte betyda att någon är ur spår.
Mina tankar går till 15 åringens familj och vänner samt dom skadade kamraterna som satt med i bilen.
Usch vad sorgligt det blev. Ha en fortsatt fin dag!

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Pingback: Arkiverat och glömt | Carina´s tankar – Tankeboken

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.