Ibland är det bara åt fanders med det mesta

och idag var en sådan dag. Dagen började lite bättre än den slutade. Ekonomiska rapporter där man ser + och – samt in och ut. För mig är det balans och resultatrapporter och ingenting annat. Då menas det helst plötsligt något som för mig låter som huvudbok, dvs att man skall kunna se varenda transaktion. Jag skriver ut dessa rapporter men se det är det inte som efterfrågas utan ekonomiska rapporter. Det är det jag tagit fram. Då sägs det att jag vill veta vad jag har satt in och alla pengar in och ut. Det är precis det jag har tagit fram. Min chef menar att han förklarat vad han vill ha och jag säger att det är vad du har fått men han menar att det är det inte alls.
Det slutade med att jag gav upp att försöka förklara vad han hade fått av mig eftersom han aldrig är där under min arbetstid och är han där har han aldrig tid att gå igenom ett smack och ännu mindre svara på eventuella frågor jag har angående en del papper. Han satt i telefon när jag gick, jag vinkade och viskade att vi ses i morgon.
Undra hur jag skall kunna förklara och också förstå vad han menar i morgon. Vill han ha en annan sammanställning för jag göra det manuellt och det sa jag flera gånger. Jag ids inte och ingen mikro finns det heller så lunch går liksom inte men jag äter en kombination av frukost och lunch bestående av två mackor och det räcker tillsammans med kaffe.
Väl hemma ligger det avskyvärd post i hallen.
Alltså, jag trodde förvaltaren skulle kontakta alla fodringsägare så att allt skulle komma i ett svep men nu minnsann får KA ringa en del samtal i morgon.
Under dagen ringde skön fröken
och ville ha skjuts till vårdcentralsjouren men jag vägrade. Vi är inte mycket att ha utom när det gäller skjutsar, utlåning av bilen eller gå och köpa mjölk. Jag är ff besviken på hennes bristande intresse i att stå för saker och så ringer hon och ber om tjänster. Ingenting annat än tjänster. Jag är mamma och vill gärna umgås också, jag är ingen serviceinrättning.
KA har pratat med henne ett tag ikväll men det gör ingen skillnad för hon ser inte och ser inte osv. Har vi tur så vänder det kring 30 och dit är det BARA 7 år kvar. Jag saknar familjegemenskapen och samvaron och jag vägrar vara bara serviceinrättning.
Sedan är syrran sjukskriven,
hon är helt slut men det var väntat bara nu alla kvarnar drar igång så att hon får en chans att bli sig igen. Utbrändhet är ett ord som används ofta och gärna innan det liksom är utbränt. Vi har väntat i ett antal år men någonstans så gås det på och gås på tills det bara tar slut. Det är skönt att mamma finns där och den eviga ”hopplösa” lillebror samt syrrans sambo.
Nu har jag äntligen
börjat känna mig mindre rosenrasande vilket är tur för jag är inte rolig säger min älskade make. Några gånger har han försökt ta reda på vad jag vill ha på smörgås men jag blev bara arg på honom också. Tänk vad hjärncellerna liksom stänger av sig själva ibland. Till råga på allt annat har det regnat idag fast inte förrän humöret redan hade gått åt pipsvängen.
Dags att hoppa i säng och dricka min kopp te som KA lagat och doppa dom där smörgåsarna han gjorde åt mig trots mitt arga jag. Nu spöregnar det och det låter massor ute. Tur att alla pälsbollarna är inne.

Bookmark the permalink.

Kommentera