Städlusten tog lite död

på sig själv igår men det blev städat och skurat och tom mat åt vi igår. Maten reklamerar jag för inte sjutton smakade det som mormors inte. Maten? Jo, renskav med potatis. Egentligen skall det vara med mandelpotatis men man kan inte få allt.
Ibland förvånas man av sig själv. Nej, så illa är det inte men lite så är det väl ändå. Jag tror att vi människor förvånar oss själva ofta även om vi sällan ser det så. Tänk vad en prestation kan vara enorm i vissa lägen även om det för andra kanske bara är en trivialitet. Tur att vi är olika annars vore livet alldeles för trist.
Idi Amin
har jag tänkt mycket på sedan det kablades ut att han var döende och ännu mer nu när han är död. Det var en vidrig man, en kannibal, en tyrann, en diktator och allt vad man nu skulle kunna namnge honom för. Jag minns när jag var yngre hur det sades att han tom ätit någon släkting efter att han dödat personen i fråga. Tänk så lätt det är att ha dom bästa intensionerna som övergår till något av det makabraste som skett och där storhetsvansinnet måste ha spelat en stor roll.
Dom bästa intentionerna kan man ha ändå, även om det inte blir storhetsvansinne kan saker bli mer än galet ibland. Livet är och livet ger, förhoppningsvis tas det lite åt en själv på vägen.
21-24 grader
kan det bli dag. Hurra kanske man skall säga lite värme fast sol vill jag ha. Det behövs för både kroppen och knoppen. Näe, nu får jag ge mig för det är dags att dra strax. Ibland blir det svammel och för det mesta ännu värre svammel 😉