KA blev sjuk igår

och han ringde mig strax innan jag slutade för att bli hämtad. Då är han SJUK för han är envisare än synden själv och går alltid på hur han än mår. Han fick ett snöpligt slut (sista dag) på COOP men alla slut är väl snöpliga. Dom kommer att behöva hjälp och kommer att ringa men inga garantier till hur mycket eller ofta men så är det ju.
Alvedon och tidigt sänggående blev gårdagskvällens medicin men den envise mannen är uppe nu fast jag sa han skulle lägga sig igen. En annan håller på att snurvla och ha sig också och känner mig aningen eländing. Kanske beter vi oss symbiost eller? Nej, jag tror att saker och ting tar ut sin rätt på olika sätt och vis och den eviga väntan sliter sönder så mycket så det är hemskt.
Vädret är pissigt
rent ut sagt. Det regnar och för den delen var jag visst ful i mun när jag pratade med Åsa. Inte så farligt som det lät kanske men vi skrattade en hel del. Har även pratat med Carina R och hon mår bra trots för inget internet. Skönt med skrattförlösande samtal, sådana behövs både då och nu.
Skönt att andra ringer för ringer själv gör jag inte just nu. Så har det iof varit några månader men det känns bara knasigt fast jag blir jätteglad för samtalen jag får. Jag och jag, vi får faktiskt båda. KA har en del ord att säga han också.
Lite orolig för fröken är jag allt
men vi är här. Hennes jobb går jättebra och hon trivs och en sak till, hon gör oss alla väldigt stolta. Lite tidigt kanske men hon har också blivit erbjuden möjligheten att få ansvara för sin grupp. Så underbart att andra ser hennes kvalitéer och ger henne kredit för det. Vilken skillnad dessa sista månader har inneburit för henne. Rena rama gigantkliven ut i det som är livet.
Nej nu måste jag
göra mig klar innan jag fastnar här i stolen eller återgår till sängen.