Inte ett vettigt någe

har vi gjort på hela helgen fast det är inte riktigt sant, själavård är viktigt. Vi har gjort saker åt oss fast ändå lite tvärtom. Ingen middag på någon av dagarna, ingen av oss har orkat laga till någon mat men smörgåsar har det funnits och det har vi ätit. Tack vare KA kanske bäst att tillägga.
En del foton har lagts till, ändringar på hemsidan har gjorts och en snabb sväng till fröken med sambo på kaffe. Nu tänker vi hoppa i säng. Gissa vad ”flitiga” vi känner oss men samtidigt känner vi oss rätt okej istället vilket är värt bra mycket mer.
Godnatt!

Plåtskador blev allt som skedde

i går vid en parkering i Barkarby. Vi var inte felande men killen som var det tog det hårt. Tur men samtidigt väldig otur för det kunde väl ha blivit på andra sidan där det redan är en buckla, eller?! Hela framskärmen och lite av dörren är tillknycklat. Dörren måste bändas loss lite för att den skall gå att öppna. Tråkigt var det men samtidigt märkligt för vi var mer måna om killen som backade för honom var det tufft för. Bilen är ff körbar så det är lugnt.

Märkligt ändå hur oberörd både KA och jag var över händelsen men det är som med vinsten i förrgår – JAHA! Så är det iaf och inte konstigt kanske ändå. Vi får se, längtar efter att veta men det lär dröja.

Frukost kanske inte vore så tokigt
särskilt inte som jag varit vaken i rätt många timmar redan. Kaffe är gott men kanske inte 5 koppar kaffe på tom mage. Mannfred tycker att han skall få komma ut ur sitt rum också, han sov länge idag.

Trött är bara förnamnet

på det tillstånd både jag och min käre make befinner oss i. Inte blev det bättre av att saker och ting INTE kommer att vara klara förrän i/kring november. Evig väntan och mental söndring är vad det är, varken mer eller mindre. Vi tänker iaf ta tag i det som kanske kan tas tag i nästa vecka men till vilken nytta vet vi inte. Det återstår att se. Aningen uppgivet känns det och det märks i sovrutinerna som inte alls fungerar. Så är det!
För att bryta
och få lite annat att tänka på for vi in till Solna Centrum igår kväll. Jag hade en 20:a som jag slängde i en JackVegas maskin. Det var grodor bla och jag vann så vi åt middag för pengarna och hade tom en peng kvar. Kul fast det hjälpte inte den mentala statusen men allt går inte att få alla gånger.

Vi hade besök igår,

Titti och Lina. Gammal vän från Västerås och hennes dotter, lika gammal som Tessan. Det var riktigt roligt och sent blev det. Vi pratade om allt och absolut inget. Tessan och Tommy var med också och Tommy var gullig och inhandlade pizza som vi åt tillsammans. Titti hade med sig plommon från stugan (en stuga som vi hyrde tillsammans innan jag flyttade från Västmanland) och jag åt många och lär få betala det idag ;).
Mannfred ville också vara med
men han var alldeles för hormonstinn så det bidde buren för hans del. Jag ställde buren i köket så han var med hela tiden men ändå. Han var hormonstinn redan när jag kom hem och han blev liksom en minikoloss så fort jag tog ut honom ur buren. Mannfred blir som världens värsta bodybuilder i gökformat. Fjädrarna på benen, låren, ryggen och magen sväller (reser sig) och han ser riktigt biffig ut. Då är det dags för ”akta det som kommer i vägen för näbben”.
Det är tråkigt nog bara att klippa hans vingfjädrar igen 🙁 för annars blir han vidrig och attackerar mig. Det är så det är med gökar dom har brunstperioder dom också. Jag fick ett rejält bett i pekfingret när jag skulle bjuda in lille herrn till både pizzan och fikat. Lite tråkigt för det tar så lång tid innan hans fjädrar växer ut igen men nöden har ingen lag. Vi fick klippa förra sommaren när vi kom hem från semestern hos Hallänningarna och fjädrarna har inte ens vuxit ut helt igen tills nu fast han flyger som en gud ändå. KA får frisera för jag kan inte vara i hans direkta närhet just nu utan blodflöde.
Det kom ett mail
i går som kanske är gammalt nytt men kul ändå. Jag har sett andra varianter på samma tema. Att maila det vidare är nästan som riktig virusspridning så det låter jag bli. Läsbart är det här.
Kom igen nu Wesenlund
gör dig klar tänker jag men ändå sitter jag här och häckar. Men jag får väl lägga av med datorerandet tills senare idag eller så.

Akta dig för det nya viruset!

Ett nytt virus sprider sig, kallad ”Arbete”.
Om du får ”Arbete” från dina kollegor, din chef, via e-post eller på annat väg, rör inte ”Arbetet” på något sätt.
Detta virus raderar ditt privatliv. Om du får viruset, följ dessa instruktioner:
1. Klä på dig jackan och ta två goda vänner med dig.
2. Gå till närmaste pub.
3. Beställ tre drinkar. När du upprepat detta 14 gånger, märker du att ”Arbetet” har totalt raderats från din hjärna.
Skicka denna virusvarning omgående till minst fem av dina vänner.
Om du inte har fem vänner, har viruset redan påverkat dig och ”Arbetet” har
tagit kontrollen över ditt liv.
Lycka till!

Städlusten tog lite död

på sig själv igår men det blev städat och skurat och tom mat åt vi igår. Maten reklamerar jag för inte sjutton smakade det som mormors inte. Maten? Jo, renskav med potatis. Egentligen skall det vara med mandelpotatis men man kan inte få allt.
Ibland förvånas man av sig själv. Nej, så illa är det inte men lite så är det väl ändå. Jag tror att vi människor förvånar oss själva ofta även om vi sällan ser det så. Tänk vad en prestation kan vara enorm i vissa lägen även om det för andra kanske bara är en trivialitet. Tur att vi är olika annars vore livet alldeles för trist.
Idi Amin
har jag tänkt mycket på sedan det kablades ut att han var döende och ännu mer nu när han är död. Det var en vidrig man, en kannibal, en tyrann, en diktator och allt vad man nu skulle kunna namnge honom för. Jag minns när jag var yngre hur det sades att han tom ätit någon släkting efter att han dödat personen i fråga. Tänk så lätt det är att ha dom bästa intensionerna som övergår till något av det makabraste som skett och där storhetsvansinnet måste ha spelat en stor roll.
Dom bästa intentionerna kan man ha ändå, även om det inte blir storhetsvansinne kan saker bli mer än galet ibland. Livet är och livet ger, förhoppningsvis tas det lite åt en själv på vägen.
21-24 grader
kan det bli dag. Hurra kanske man skall säga lite värme fast sol vill jag ha. Det behövs för både kroppen och knoppen. Näe, nu får jag ge mig för det är dags att dra strax. Ibland blir det svammel och för det mesta ännu värre svammel 😉