Socialdemokrat = icke moskébesökare?

Jo för en del så är det så åtminstone. *asg* Saken i sig är tom väldigt rolig om fler än jag har min humor vill säga. Tänk vad ord i kommunikation betyder saker egentligen och så himla galet, roligt, fel eller ditåt, det kan bli. Jag måste nog skriva ner hela konversationen så att jag själv minns den längre än till nu.
Min ena chef är sedan många år bosatt i Sverige, hans bror bor i annat land. Båda är svenska medborgare och uppvuxna här. Den ena är nu på besök och van att besöka moskén som en rättrogen muslim gör. Iaf så försvann bröderna en fredag och sa att dom skulle till moskén (min chef skrynklade väldigt på näsan när han sa vart dom skulle gå).
Veckan därpå föraviserade jag en kund att dom nog inte skulle vara där vid den tiden nästa dag (en fredag). Jag frågade min chef också om han skulle iväg till moskén med sin bror. Han svarade mig att han var socialdemokrat och att hans bror fick gå själv. Till saken hör att båda bröderna är muslimer men den ena kanske lever mer med svenska visioner och drömmar än den andra.
Jag tycker iaf detta är väldigt roligt och jag skrattar när jag hör konversationen i minnet.

Jag är bara…

bedrövlig. Nu har jag suttit här på morgonen och lagt upp alla bilder på Hennings flytt ner till Flen och det är inte riktigt sunt att börja dagen med sådant. Jag menar att det är meningen att jag skall göra mig klar, fixa lite och så dra till jobbet men, jag är som jag är varken mer eller mindre.
Undra om min man
är helt död när han kommer hem idag. Han har jobbat över både måndag och tisdag och jobbar över idag också. I måndags och tisdags jobbade han från 07:00 till 20:00, ordinarie är till 18:10 och idag jobbar han över sitt ordinarie arbetspass, 7 – 18:10. Jobba över blir det eftersom han egentligen bara jobbar måndagar och tisdagar.
Undulaterna vi har passat
flyttar antagligen hem imorgon men när vet vi inte. Vi kom nämligen på att Anneli fyller år, ni vet Sofias mamma. Våra senila hjärnor hade förträngt det mitt i all annan röra. Det kan innebära att vi kanske blir med undulater ända tills nästa vecka.
Kallemannen hävdar bestämt att vi båda lider av Altzheimers light. Om allvarliga ting kanske det inte alltid lämpar sig att skämta men vi måste annars går det inte.
En stor och viktig sak
hände igår. Tessan har fått jobb. Hon ringde i måndags och personen hon pratade med ville träffa henne i går klockan 14. Strax efter 15 ringer hon och har fått med sig anställningsbeviset hem. Hon är överlycklig och salig. Det är mycket som är kanon med hennes jobb, bla att det bara är ca 5 minuters gångväg hemifrån.
Hon känner sig redo att börja jobba efter många år hemma. En rädsla har jag och det är att hon tar i för kung och fosterland så här på en gång. Att gå från ingenting till full tid är stort, väldigt stort. Hon är fortfarande sjukskriven men det är något som inte hindrar henne alls.
På måndag börjar hon klockan 15. En lyckligare tjej har jag inte hört på länge och det var så härligt.
Funderar ibland på kommunikation
och vad man egentligen förmedlar med ord. Hur ord uppfattas och hur ord bemöts. Krasshet uppstår ibland av kommunikation. Gråzonen finns så sällan i kommunikation utan det blir ofta svart eller vitt, mellantingen ses sällan. Livet är kanske ingen gråzon utan den kanske borde ses i svart eller vitt utan någon som helst eftertanke. Visst blir det enkelt om man alltid har antingen eller och lever därefter men det leder inte till något för det som är i verkligheten är oftast det där gråa, lite mitt emellan det svart och det vita.
Perfekthet finns inte även om den ofta kunde både önskas och behövas för livet är en evig rörelse och det skiftar från än det ena till det andra.
Klockan rusar och jag borde nog
göra precis detsamma.

Kroppen börjar normaliseras

men frågan är när hjärncellerna gör det. Inte pga av annat än att jag är dödstrött. Inte nyttigt att somna sent och kliva upp tidigt och speciellt när man går en hel dag utan att äta. Hann inte få med mig mackor igår men det skall jag råda bot på idag.
Vad gäller IRL-Pride bilderna
så tror jag att jag mailat alla. Har du inte fått mail så får du hojta till och godkänna bilderna. Det är inga konstiga eller överdrivna bilder men ändå, du kanske inte vill vara med ute på nätet.
Känns märkligt med helgen
som bara försvann. Glömde bort en särskild god sak, grekisk sallad med salami i. Shw hade gjort iordning en sådan och jag fick en hel del av henna och den var väldigt god. Fredagkvällen när vi mötte upp Arto med sambo så blev det lite stressigt, jag for både utan glasögon och klocka. Klockan går väl an men att inte se så bra när det är bråttomt är mindre klokt. Vi hann till Arlanda men sedan fick KA köra mot Gärdet.
Småsaker poppar upp hela tiden och alla är dom lika viktiga som glädjeämnen och något att hålla i när det blir sämre tider.
Söndagen försvann inte, den tog aldrig slut även om det var roligt att gå på Wheels och kika runt. Vi pallade inte med mer än 2 timmar för det fanns ingen skugga någonstans. KA´s brukare var iaf oerhört snabb på att dricka kaffe. Mitt mugg kaffe hann jag ta en klunk av, ställde ner för att rätta till Mannfred och så försvann mitt kaffe i brukarens mun. Han blev iaf glad även om jag blev snopen. Så är det ibland, man blir lätt snopen.
Jag börjar 8 idag
så jag bör nog vara lite snabbare än jag var igår så jag hinner det jag skall.

Snyft, helgen är slut :(

och alldeles för kort var den med tanke på allt den gav. Måste säga att värken i kroppen är värt varenda ömma led 😉 för ont gör det och det säger jag inte för att klaga. KA klarade sig bättre än mig men jag tror det har med hans cyklande till jobbet att göra, om inte annat skyller jag på det (någon dålig bortförklaring måste jag ha annat än usel kondis).
Jag fick med mig väldigt mycket och KA likaså. Jag hade inga förväntningar alls på människorna jag mötte utan var mer rädd för att inte platsa men känner att dom farhågorna kom på skam och tur var väl det.
Bilderna från lördagen
orkades inte med igår så det dröjer förhoppningsvis inte längre än till ikväll. Jag har ändrat lite på högra sidan också så att dom senaste bilderna från Gökalbumet syns där och är fullt klickbara. Movabletype är rätt så häftig bara man inte ger upp. Gökalbumets färger är inte som dom skall vara ännu men jag laborerar mellan varven så någon gång kanske jag blir nöjd.
Åter till verkligheten
dvs att jag lär ge upp datorn på ett tag för det är jobb idag.

Gårdagen var underbar på flera olika sätt.

Detta till trots för att vi vaknade alldeles för sent i går morse. Tanken var att åka in med pendeln men vi hade inte stora chanser att hinna med tåget som gick vid 10 tiden så det blev bilen.

Efter en förvirrad morgon, nödinköp på Åhléns, en promenad till Berzeli Park såg vi Succéflaggan fast innan det såg vi en tjusig prideboa (i prides färger). Annica, Shw och Saffran hade kommit. Efter en liten stund kommer Arto med sambo, Bella och efter en till liten stund kommer Jerry, Åse och AG.

Vi fick ett telefonsamtal under picknicken i Berzeli Park också, från Tobbe som tyvärr inte kunde delta på plats men gjorde det via fonen istället.

Mannfred var med och han blev kär i en go tjej. Mannfreds färger matchade hennes perfekt när Mannfred sedan gick med henne i paraden. Dom var så fina tillsammans och kärleken misstänker jag var ömsesidig.

Några av oss gick med i paraden och jag säger bara en sak, mina höfter är helslut men motion fick jag och många med mig 😉 En liten reflektion kring min närvaro i paraden. En av paradens syften är lika rättigheter oavsett vilket kön man är kär i eller tycker om. För den sakens skull kände mig ändå hemma i paraden även om jag inte kunde sjunga med i ”kampsången” i gruppen vi gick med.

En särskild grupp, två egentligen, berörde mig mer än dom andra. Stolta Föräldrar med homosexuella barn. Gruppen var inte stor men den sa en hel del om vikten av ställningstagande kring frågan och engagemanget för lika rättigheter. Hivpositivas grupp är den andra. Så sorglig och grym och många av åskådarna tystnade när den delen av paraden kantade vägen. Lite av allvaret i deras situation och kunskapen om att döden lurar runt hörnet skapade nog tystnaden.

När vi kom till korsningen Hornsgatan Torkell Knutsson gata klev vi av tåget för att få vila fötterna och få i oss något drickbart för det var väldigt varmt. Där satt vi en stund för orka ta oss den sista biten till Pride Park, Tantolunden. Jag säger bara en sak, vilka köer. Vi stod i biljettkön ca en timme innan det var vår tur. Under hela den tiden var jag kissnödig och sedan var det inte bättre än att jag fick köa bra länge innan det var min tur med bajamajan.

Mannfred njöt även om han började bli väldigt trött. Vi var kvar i Pride Park till över 22:30 någon gång. Vi såg Samantha Fox och kände igen takterna från när jag var ca 15 år. Alcazar väntade vi inte på. Vi kramades hejdå och kände stor saknad redan när vi gick.

Sista delen av hemgången var evigt lång och kroppen den strejkade verkligen. Vi tog tunnelbanan från Zinkensdamm till T-Centralen för att gå dom sista långa metrarna till bilen. Mannfred sov gott redan under KA´s tröja även om han protesterade aldrig så lite innan han gav upp och sov. Lillkillen var ”tjött” så det bara stänkte om det. Vi kom hem strax före 24 med huvudvärk men ändå nöjda.

Bilder kommer när alla berörda sagt sitt. Ett stort cybertack till alla som faktiskt gjorde vår dag så underbar.

Idag skall KA jobba
med en av brukarna så det blir en vända till Wheels Nats i Barkarby även om hela jag hellre vill stanna hemma och göra absolut ingenting.

(del 2) Rubriksättningar?!

Jag undrar mycket över just vår förmåga att rubricera människor genom att sätta etiketter och sedan placera in dessa i fack. Hur kan det komma sig att vi gör så. Just nu tänker jag på evenemanget Pride och allt som skrivs och sägs run omkring. Pride i sig är en viktig sak, tidigare var det viktigt för att spräcka spärrar och öppna människans ögon.
Vi är människor och inget annat. Jag har svår för just detta med rubriceringar oavsett om det gäller kärlekspreferens, hudfärg, religiös tillhörighet eller annat. Duger det inte med att säga Kalle är sambo med Oskar. Att Kalle ursprungligen kommer från Afrika är inte alls relevant eller att säga bögiga, svarta Kalle är Sambo med vita Oskar.
Jag kan inte förstå och kommer säkert att leva i oförstånd kring varför allting måste pekas ut och göra något mer av än att vi är människor. För mig spelar det ingen roll att Kalle är från Afrika eller att han är sambo med en kille, för mig är han Kalle och (om jag har tur kanske) en vän till mig.
I sig betyder just ordet homosexuell tex inget förutom att en person mer intimt gillar en person av samma kön. Ingen frågar mig om jag är heterosexuell och inte beskriver jag mig som hetero heller. Jag är jag, varken mer eller mindre. Vad spelar det för roll, kan vi inte bara få vara vi.
Det jag egentligen undrar över är varför spelar min sexuella preferens, min hudfärg osv någon roll och varför måste jag rubriceras därefter? Får jag inte bara vara mig och ha tillhörighet med andra människor ändå?