Orden tryter och det känns

bara soppigt men så är det ibland. Har skrivit tidigare idag men det blev bara i ”draft” och sedan tyckte jag att jag spårade en aning angående tankarna som for iväg nästan 4 år bakåt i tiden. Det närmar sig den tiden med stormsteg, dvs snart årsdag för sista kontakten med pappa. Den 11 september är snart här. Ledsen har jag inte varit men tänkt och konstaterat en hel del.
För övrigt är läget
sjukt och det på oss båda. Jag tror att jag känner mig lite bättre ikväll men jag är osäker. Vad det nu är så pekar det åt ren virus och det har nu satt sig i bröstet på mig. KA är drabbad även han och det är bara att konstatera att segare har vi varit med om fast inte vad gäller märkliga kringsymtpom som inte kommer till skott. Till råga på allt annat har KA svullnat fint på höger kind av en infekterad tand. Akuttid hos tandläkaren, rensning och återbesök om en dryg vecka.
Det goda då?
Jo, solen sken och det var en väldigt vacker höstdag. Tom Mannfred satt ute i solen och njöt. Mannfreds eloge till solen är otrolig att lyssna på.
Så var det godnatt!