Underbart väder och här sitter jag!

Undra varför då för. Jo, jag har inte kommit längre ännu och inte riktigt haft någon särskild iver med att komma längre heller. Inser att lusten till nätet och lusten till att skriva sakta men säkert upphör. Jag sitter där och klickar fram och åter och kikar om någon jag vill läsa har skrivit något nytt och ibland kommenterar jag en snutt eller två men sedan dör det liksom ut. Det jag skriver förblir oväsentligt och passeras förbi. Det liksom dör av sig självt när jag skrivit något hos andra (inte alla, bara nästan), på andra platser och forum så jag känner att jag bör sluta. Märkligt hur ingenting kan bli någonting som är ingenting alls.
Ibland känns det som att mina ord bara är svammel, blaj och meningslösa ord. Dom ger ingenting ändå skriver jag ner dom. Undra varför jag gör det. Ibland kan jag inte låta bli att förundras över min egen dumhet. Tron är det sista som lämnar en person och då pratar jag inte om den religiösa tron för den har jag aldrig haft. Nej tron på mig, oss och andra runt omkring. Tron på min man och vår familj är en sak, den är stadigare än dom stadigaste bergen utan tron på resten av saligheten.
Kaffepaus och en cigg sitter inte helt fel så jag tar det nu.

Bookmark the permalink.

Comments are closed.