(del3) En stor ursäkt till min

älskade man är defintivt på sin plats för det visade sig att det vi såg inte var det vi såg. Man kan kalla det för blindhet och annat i den genren. Jag skäms nästan men både KA och jag såg det vi såg och båda konstaterade att det var vad vi såg.
Det betyder iaf att hädanefter när jag ser vad jag ser kommer jag inte att tro på mina egna ögon. Det finns nämligen ingen anledning att göra det när det kan bli så här av en trodd datorkatastrof. Som tur var har jag blivit både äldre och klokare med åren och jag gör inte som förr i tiden. Jag var snabb på att ringa upp KA när jag såg det jag såg igen för att berätta men han var nästan hemma så vi tog det då istället.
Saken är den att vi båda såg rätt och såg fel. Min nygamla hårddisk var delad och det var alltså inte min gamla backupdisk. Den var delad med 2 GB och resten för mig själv. Detta känns så korkat och knäppt men samtidigt känns det skönt även om det känns för djävligt att man (jag) kunde reagera så för en sketen datordisk.
Vi blev varken osams eller annat och det blev ingen skilsmässa heller och båda reagerade på samma sak men iaf… Jag blir sällan arg även om jag numera har alldeles för låg toleranströskel även om det kan tänkas ha väldigt giltiga skäl. Grejen var också att när jag ringde KA innan träningen satte igång så skrattade vi åt eländet (den förmodade överskrivna hårddisken med alla mina viktiga filer på) massor så tårarna rann för det var viktigt för mig att han inte mådde dåligt av kval gentemot mig. Han var glad när han gick in till träningen och var glad men sliten när han kom hem.
Nu har det nog snurrat riktigt för mig för nu skriver jag samma saker om och om igen.
F´låt älskade Kallemannen Jonsson och sov gott så ses vi i morgon. Godnatt!

(del2) Nästan mord var inte svårt för

för ca 25 minuter sedan men som tur var satt jag stilla kvar och sa; ”åk innan Stoffe också blir arg för att du kommer sent”. KA har raderat hela min gamla hårddisk och det inkluderar alla mina filer, mappar och annat viktigt som jag sparat och ville ha kvar, samt en del jag behövde ha kvar.

Just nu har kroppen slappnat av och jag har nästan ont i kroppen av att jag blev så arg. Det tog ett tag innan jag förstod vad han gjort och det var bra för mig iaf för annars hade jag väl fått hjärnblödning. Det var så här att min dator som bara strulade och frös blev stående och jag hade inte fört över alla saker som var viktiga för mig men det skulle göras så småningom. Utan att jag visste det tog KA den hårddisken och installerade i sin dator eftersom hans filmer började ta stor plats. Det han inte gjorde var att rädda mina filer och mappar men om det visste jag inget och tydligen inte han själv heller. KA menar att det inte fanns några filer och mappar där så han formaterade om den då när han satte in den i sin. I den formateringen har mina saker försvunnit och är nu ersatt av alla filmer, filer, musik och annat kuligt.

Idag tyckte han att jag skulle få min gamla hårddisk och också då bättre plats i denna dator. Glada och ivriga var vi båda och när nygamla hårddisken väl satt i och jag klickde på den och ser att den är på 2 GB (en extradisk jag hade för bokföringsbackuper på firman) insåg jag vad min älskade man hade gjort. Innan jag egentligen begrep att alla mina saker var defintivt borta så jag hann jag tom skratta åt att det inte gick riktigt som det var tänkt med min nygamla hårddisk. Nu har jag en olycklig man som kom för sent på vägen för att plocka upp sonen till deras gemensamma Ju-juitsu (hur det nu stavas) träning.

Ringde KA innan träningen började
bara så att jag vet att han är okej. Jag tror att han blev lika chockad som jag blev chockad fast vi reagerade olika. Jo, det saknas en hel del viktiga saker men vi lever och det är viktigare. Vi har ett liv och det är bra mycket viktigare. KA blev glad att jag ringde och vi skrattade åt Alzheimer light, vad annat går att göra? Nu kan jag säga det för nu har det snart hunnit gå 45 minuter.

Nu skall jag ta en kaffe och rulla några giftpinnar och glo en stund på tv´n. Halsen är sårig och hes men det går väl över så småningom. Om jag orkar skall jag skriva om något roligare som hände under min arbetsdag.

En ny arbetsdag

Jag känner mig nästan lite ovan för det är en vecka sedan sist. Det hade varit roligare med semester men detta gick det med. Helgen bara försvann och inte ett vettigt någe gjorde jag på hela helgen, jo jag vattnade blommorna.
Just nu är våra fönster
väldigt fuktiga på utsidan, det sre nästan ut som om det hade varit frost i natt men det tror jag inte riktigt. Solen skiner och löven har börjat bli lite höstlika i färgerna. Det märks på katterna också, särskilt Gubben, som kommer in på kvällen och inte stannar ute och njuter av somarvärmen.
Tänk om, tänk om
är tankar som snurrar och om då blir det en bra höst. Den är kort och bara dryga 3 månader kvar till jul så tänk om… Ja inte lätt men så är det och tankarna dom far lite så där. Vi får se vad tider har i sitt sköte för visst tror vi att det borde gå vägen men vi måste ändå tänka det osannolika för det finns en väg åt det hållet också.
Jag vill, vi vill komma ur detta ingenting om något och kunna våga sikta mot det som vi så hett önskar. En sak är säker och det är att vi har verkligen gjort rätt för oss på vägen så kanske, kanske kan det vara en liten ”förmån” när det blir så dags.
Lyckades väcka fröken
som inte skall börja förrän 15 tiden så det var kanske inte så lyckat. Hon blev iaf inte sur utan konstaterade att hon redan var vaken. Fröken imponerar på hela familjen, ja alla utom sambon men han vet inte egentligen vilken kamp det varit. Han har hört, fått det förklarat för sig och även faktiskt märkt en hel del men att förstå det är svårt när man inte genomlevt det själv.
Förresten så har jag använt
min Cherhatt i helgen när vi ätit. Den är ett effektivt bajsskydd mot Mannfred när maten är färdigäten. Mannfred sitter gärna på sin sittmojäng och äter men när maten är färdigäten så är det mitt hår som blir nästa sittpunkt. Vi har iof försökt träna herrn på att sitta på KA´s huvud men det är lite halkigt, undra varför? 😉
Ut i solen nu och till jobbet!