(del3) En stor ursäkt till min

älskade man är defintivt på sin plats för det visade sig att det vi såg inte var det vi såg. Man kan kalla det för blindhet och annat i den genren. Jag skäms nästan men både KA och jag såg det vi såg och båda konstaterade att det var vad vi såg.
Det betyder iaf att hädanefter när jag ser vad jag ser kommer jag inte att tro på mina egna ögon. Det finns nämligen ingen anledning att göra det när det kan bli så här av en trodd datorkatastrof. Som tur var har jag blivit både äldre och klokare med åren och jag gör inte som förr i tiden. Jag var snabb på att ringa upp KA när jag såg det jag såg igen för att berätta men han var nästan hemma så vi tog det då istället.
Saken är den att vi båda såg rätt och såg fel. Min nygamla hårddisk var delad och det var alltså inte min gamla backupdisk. Den var delad med 2 GB och resten för mig själv. Detta känns så korkat och knäppt men samtidigt känns det skönt även om det känns för djävligt att man (jag) kunde reagera så för en sketen datordisk.
Vi blev varken osams eller annat och det blev ingen skilsmässa heller och båda reagerade på samma sak men iaf… Jag blir sällan arg även om jag numera har alldeles för låg toleranströskel även om det kan tänkas ha väldigt giltiga skäl. Grejen var också att när jag ringde KA innan träningen satte igång så skrattade vi åt eländet (den förmodade överskrivna hårddisken med alla mina viktiga filer på) massor så tårarna rann för det var viktigt för mig att han inte mådde dåligt av kval gentemot mig. Han var glad när han gick in till träningen och var glad men sliten när han kom hem.
Nu har det nog snurrat riktigt för mig för nu skriver jag samma saker om och om igen.
F´låt älskade Kallemannen Jonsson och sov gott så ses vi i morgon. Godnatt!

Bookmark the permalink.

0 Comments

  1. Pingback: Arkiverat och glömt | Carina´s tankar – Tankeboken

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.