Igår var det skillnad

och jobba både kunde och fick jag, så ända in i baljan också. Bodde nästan hela dagen i telefon och försökte lokalisera 2 pallar från Turkiet som garanterat skulle finnas hos oss senast, absolut senast, i går. I går befann den sig i Göteborg. Jag började jakten i måndags och då var den i Malmö. Fungerade nu allt så kom pallarna klockan 03:00 i natt och hämtades av min chef med assistenter.
Pallarna var liksom ”livsviktiga” eftersom det är material som skall vara med på Hem och Villamässan som börjar i morgon. Så det kan bli med det mesta men det gäller ju att inte ge upp även om dom jag fick tag på efter vägen inte visste något om någonting och jag bollades mellan än den ena och än den andra.
Jag kände mig nöjd
men helslut eftersom jag vann över statiskhet vad gäller ett stort transportföretag. KA hade grejat hemma när jag kom hem – igen. Han är bara så bra min älskade Kallemannen och inte för det han grejar utan för det han är.
Skolan skall han börja i också fast det får han berätta själv. Än så länge ett ämne men ett spännande sådant. Försökte locka med fröken men kanske är det så att en sak i taget räcker för att inte saker skall svämma över. Hon vill veta och kanske, vi får se. Vore kul med mina favoriter pluggande ihop … det är ju som jag ser det.
Märkligt men ändå inte
jag orkar ingenting när jag kommer hem från jobbet eller är ledig men jag vet att det kommer att gå över. Nätterna sover jag okej. KA orkar när han är ledig men han sover illa.
Brådis så jag slutar nu.

Vissa saker tro jag mig aldrig kunna

ändra på. En av dessa saker är att få KA att äta vitlök. Jag menar att inte ens lite i maten är något herrn äter. Inte ens att vitlöken är bra för hälsan gör någon skillnad. Jag gillar vitlök och tycker det är synd att KA är så emot det. Jag såg denna artikel i Aftonbladet i går och tänkte att den kanske kunde få honom att försöka men – icke! Majonnäs är något KA äter idag och curry och det vägrade han förr och jag misstänker starkt att efter snart 12 år så är det där med vitlök totalkört för hans del. Jag har en sak som jag totalvägrar att äta och det är messmör, kräks nästan av tanken. Har råkat fått det på fingrarna när jag gjort smörgåsar åt KA med det på.
Grejen är att vi har olika tycken, olika smak, olika sätt att göra saker, att tycka saker osv och det är inget hinder i en relation. Nu tog jag exempel i matväg men det kan gälla helt andra saker än mat. Mat är enklare för jag tror inte någon (få isf) inte respekterar sin partner pga av matpreferenser. Det borde även gälla annat och i sak är det lika enkelt – respekt för andra.
Rörigt på jobbet
och inte lär det bli bättre idag. En dator och två som måste använda datorn som arbetsredskap. En som skall använda Auto Cad för att iordningställa saker inför mässan som börjar på torsdag. En som skall göra iordning inbjudningar, prislistor och övrigt pappersmaterial. Det fungerar inte riktigt så men, men. Auto Cad användaren är en tillfällig sak, ena delägarens fru som är arkitekt. Det hjälper inte mig riktigt men vi får se vad dagen har i sitt sköte och hur det skall gå att förena.
Jag var ute och plockade blommor med ett litet barn under tiden jag gjorde ingenting. Det blev många blommor och av dessa gjorde vi lite kollage med limstift. Lillflickan blev iaf glad för hon fick något att göra.
Nu har jag att göra
så vi får väl se vad som händer och fötter. Det har börjat blåsa väldigt fast storm kan jag inte kalla det för. Höstvindar med lite mer kraft i kanske. Mörkt har det börjat bli också.

Tiden går fort

när man är ledig ;). Helgen var bra men lite kort.
KA var på dans i fredags och det var INTE Mälarsalen som jag skrev utan på Fryshuset. Han skall dit den 3 oktober fast då med den andra brukaren. Det hade varit bra för båda herrarna även om KA inte lyckades med att få brukaren att dansa.
I lördags åkte vi till
Kista Galleria bara för att kolla runt och kanske ta en fika. Fröken och hennes sambo följde med. Fika gjorde vi och så var vi på bolaget. KA hade sin vinstcheck från Succé som han (vi) använde. Köpte några småflaskor med vin, öl och så lite cider till mig. Inget av det har vi smakat på ännu men det kommer det också och har vi riktig tur så blir det innan det blivit för gammalt.
Vi köpte även varsinn Bingolott men det bidde nitlott. Vi spelade inte själva men kollade på nätet efteråt. Både frukost och middag blev det också och det är väl nästan så man får rita kors i taket. Vi är alldeles för slarviga med oss och kosten. Vitaminerna tar vi ff så lite vettiga saker får vi väl i oss den vägen, Berocca Plus alltså.
Söndagen bara försvann
men en del blev gjort åtminstone vad gäller Gökboets länkgajd Lägg gärna till din eller annans länk där om du vill. Det går att lägga till en bild/knapp också.
KA var iväg på ”anhörigträff” med sin andra brukare och jag läste bok under tiden. Lite nytta gjorde jag väl också även om det inte blev särskilt storslaget, typ bäddade sängen, dukade av, torkade lite här blablabla osv…
Frukost och mat blev det även denna dag och det var väl bra.
I övrigt är hösten här
och kallare har det blivit. Det är vackert ute med höstens färger som ökar. Kylan har väl inte riktigt satt in än och jag använder ff inte jacka men det kommer säkert vilken dag som helst. Nu är det 13 grader och solen ser ut som att den vill visa sig.

(del 3) Oj vad jag har lust idag då!

Skrivarlust alltså och inget annat. KA har ”rymt” på dans kanske jag kan kalla det. Han är ute med sin ena brukare på Mälarsalen där dom har danskvällar. Det blev KA, brukaren några fler brukare och dess ledsagare/assistenter.
Det är också en väldigt ovanlig känsla att vara ensam hemma. Jag kan vara ensam hemma så det är inga problem men ovanan gör att det känns konstigt. Ensam hemma men ändå inte ensam är en ovanlig känsla för många kanske men inte för mig. KA finns där fast han inte är här, mysigt samtidigt.
Maten var klar
när jag klev in genom dörren, bordet var dukat och kaffet var upphällt (vill gärna ha en kopp kaffe när jag kommer hem och en cigg och det är vad vi gör först efter vi sagt hej fast KA har inte rökt på ett par dagar så jag får röka själv numera) och ciggen tände jag själv. Sedan satte vi oss till bords. Fiskpinnar och kokt potatis är inte någon favoritmat men det är gott ändå och enkelt när det är brådis. Om någon undrar så ja, jag känner mig nästan bortskämd ibland.
En ”tunn” men mysig sak
väntade på mig när jag kom hem. Det var inte bara min utan till oss alla här hemma, inklusive Mannfred. Ett vykort från Shw. JAg är själv väldigt usel på att skriva brev och kort som är på vanliga papper och som vill ha ett frimärke för att skickas iväg. Kanske blir jag bättre på det men jag tvivlar. Det gjorde gott.
Jag slapp trafikkaoset
när jag åkte till jobbet men inte när jag skulle hem. Det både blåste och ösregnade och bilarna stod mer eller mindre stilla. På blåsten bör jag inte klaga eftersom det inte ens kunde liknas vid stormarna i USA som tom krävde människoliv.
Konstigt men ändå inte
men nedstämd har jag varit hela dagen och särskilt efter minnesstunden. Lätt till tårarna när jag lyssnar på orden från dom som talade under minnesstunden (det kommer nästan i varje nyhetssändning). Jag har inga egna skäl att vara nedstämd utan dagen gick i eftertankens tanken helt av sig självt. Vi har lagt ut kort vi tog från vår vandring förra fredagen i vårt Gökalbum.
Har haft en del sådana stunder sedan mordet på Anna Lindh, mordet på lilla 5 åriga flickan och mordet på den 16 åriga flickan. Vad är viktigt i livet egentligen? Sådana tankar har kommit och gått och egentligen finns det ”bara” simpla sanningar som svar till den frågan. Jag lever och jag skall göra det bästa av det oavsett vilken situation jag befinner mig i. Det finns mycket att önska kring dessa saker men grunden är där och den kommer vi att ta fasta på tillsammans hur det än går.
Vi vet inget än så länge
men det närmar sig. Allt som återstår innan det är klart är försäljningen av det som går att sälja och försäljningen har redan börjat. Alla saker var borttagna från gamla stället så det slapp vi rensa ur själva. Det förvånade mig lite eftersom det sades att allt som inte gick att sälja skulle vi få röja bort själva och vi vet båda att det var mycket som var rena skräpet. KA tog kort och nu har vi både från när det började och när det sas slutade. Dessa kommer väl kanske någon gång upp på bildsidan men inte just nu. Jag är glad att jag inte var med KA dit för det är ändå vad vi båda lagt ner själ och hjärta på i nästan 10 år.
En sak till som jag reagerar väldigt på
och det måste jag bara klottra ner.
Detta ”Skulle det visa sig att han är oskyldig och vi publicerat hans namn och bild skulle hans liv vara förstört, säger Aftonbladets ansvarige utgivare Anders Gerdin.
”skrevs och finns att läsa här. Det är förklaringen till att inte den nu häktade mannen namgivits och också hela omaskerade bilden visats. Den förklaringen spelar i dagsläget ingen som helst roll för allt som skrivits om mannen har riktigt vrängt honom ut och in och jag tror inte att det finns en enda vrå av hans liv som inte slängts upp med stora rubriker i tidningarna. Vissa har varit med restriktiva än andra att skriva men iaf.
Nu ger jag mig för det finns annat att göra än att sitta här och skriva alldeles för mycket. Ha en bra fredagskväll och gör inget dumt nu. Jag skall ha en bra fredagskväll och gå och ta en kopp kaffe, sätta mig och läsa och bara vara helt ifred en stund. Det där sista stämmer ju inte eftersom jag har en friarsugen liten Mannfred här men i övrigt.

(del 2) Trafikkaos är det i stan

och i sak är det inget konstigt med det för det brukar det vara men INTE på detta viset alls. Bilkörning är i princip INTE möjlig i stan eller närmare stan. En stunds eftertanke med stilsam musik och snart börjar minnesstunden i Blå Hallen. Jag hoppas innerligt att familjen känner vilket otroligt stöd dom har från massorna och också insikten av vad Anna Lindh faktiskt har betytt och fortfarande betyder för många.
Jag sitter här framför datorn och lyssnar på stilla musik från Radio Stockholm. Det känns skönt på något märkligt vis att vara delaktig fast jag absolut inte är det mer än i hjärtat och hjärnan. ”Viktiga” människor både när och fjärran ifrån men jag tror att den viktigaste av alla fattas. Så är det även för alla dom som mist en anhörig, en mamma, en pappa, ett syskon, ett barn och en livskamrat.
Jag blev hastigt avbruten
i mina tankebanor eftersom jag fick lite mer konkret jobb att sköta mitt i allt. Nu är det avklarat och minnesstunden är över. Vardagen är åter här mitt i allt glädjande, skojigt, sorgligt, otäckt och annat som sker oavsett vi vill eller ej.
Återkommer lite senare.