Jag vet inte

men om det stämmer att vi oftast har det som vi förtjänar det så måste jag också vara en god person mellan varven iaf ;). KA hade fixat här hemma mer eller mindre hela dagen och det var väldigt roligt och skönt att komma hem. KA var visserligen ganska både trött och hålögd men det kommer att gå över, allt tar sin tid. Han är en fin man, min man.
Fröken hade ringt
och ville att vi skulle komma och äta lite tillsammans (köttbullar med tillbehör) och prata en stund. Vi gick upp och möttes av hemlagad mat som doftade gott. Mannfred nattade vi innan så han var inte med. Tanken var att vi skulle vara hemma lagom till serien 24 började.
Vi åt först (väldigt gott och hungrig var jag) och sedan ville ungdomarna prata och det blev ett långt, bra och sunt prat. Mycket bollades fram och åter. Vi var nöjda när vi gick därifrån och kvar stod även två väldigt nöjda och glada personer. Varför vi var nöjda var nog för att det kändes som att vi kanske gjorde en skillnad kring frågor och funderingar som är viktiga. Samtalen är inte över iom detta utan kommer att fortsätta när dom vill det, planerat eller spontant det märker vi väl om inte annat.
24 började inte
21:30 som Tessan sa utan tidigare så jag kom hem lagom till sista minuten av programmet. Svor gjorde jag väl inte men sur var jag ändå men jag hinner ikapp programmet i deras sammanfattning nästa torsdag. Vi måste komma ihåg att tala om för moster för hon älskade förra omgången och satt fastklistrad vid tv´n varje gång.

Om säger om det inte är rätt person

vad har han, hans anhöriga och andra utpekade, uthängda personer för framtid? Vilka eventuella konsekvenser kan det leda till för dom som det skrivits om? Har han en möjlig framtid överhuvudtaget? Vad händer med dom redan rädda anhöriga, den rädda f.d. flickvännen?
Att vränga en människa ut och in för att få så många läsintressanta nyheter att förmedla till dom sensationslystna läsarna som suger åt sig och tar in allt som skrivs är förkastligt. Som många sagt innan, vi har den media vi förtjänar men är det rätt? Vi kan inte lita på det som skrivs och i dagens snabba URLvärld kan allt skrivas utan att ens källornas tillförlitlighet granskas. Det är en stor, i detta fall, rättsäkerhe som står på spel. Även om denna man är oskyldig så undrar jag vad all denna mediarapportering kommer att leda till för det har varit både osanningar, felaktigheter och uthängingar. Bilden och namnet på den anhållne finns i bl.a. utländska tidningar för den som vill att läsa.
Jag är en av dom nyhetslystna läsarna och tycker att det som visats i media denna vecka varit riktigt äckligt. Vad har hänt med ”oskyldig tills skuld är bevisad”?
Annars går vårat liv vidare
och jag är väldigt sen som vanligt. KA tränade ju-juitsu igår och kom hem haltande. Den skadan han fick förra veckan blev inte bättre men det var en nöjd och glad KA så då får han väl halta då!
Jo, min gode make har varit väldigt arg också och sagt och markerat vilket är jättebra i situationen som sådan. Kanske får vi en positiv effekt av et hela även om känslorna inte förändras. Kanske, kanske kan respekten och ömsesidigheten få en annan bas än kränkningar. Oavsett vad så står vi där, redo om utifallatt.
Om 3 veckor fyller mamma 60 år
och om allt går som det är tänkt skall vi ner till Göteborg. Jag fyller två dagar före men det är ”bara” 41 men tårta tillsammans blir det ändå eftersom vi ändå är där. Mammas skall på teater med moster och syster helgen efter, det är en del i 60 årspresenten. Vi har på skoj hittat en tidning från 13 oktober 1943 och den skall mamma också få som kuriosa.
Näe nu måste jag gå
annars kommer jag för sent som jag redan gjort några dagara den här veckan. Jaghar liksom tappat orken att komma iväg men den kommer igen.

Nu har vi åtminstone gjort allt i vår väg

som vi överhuvudtaget kan tänkas ha en enda aning. Mycket lär vi oss på vägen och kanske kan den lärdomen så småningom gagna någon annan. Inget nytt har hänt annars i processen så vi kan ff bara vänta och se vad som händer och fötter.
Relationer anser jag kräver respekt
som bas för finns inte den finns ingenting egentligen. Finns inte respekten för ens partner så går det aldrig att bygga något beständigt. I dag är jag ganska arg, upprörd och väldigt förtvivlad för jag förstår inte hur man kan kränka, trycka ner och förringa den man valt att leva med.
När jag menar förstår inte så förstår jag visst eftersom jag har levt i en relation där ord och slag var väldigt vanliga. Jag förstår inte att en person kan skada en annan dom påstår sig tycka om. Det tog ändå lång tid att ta sig ur så tuff som jag alltid var så har jag lite svårt att acceptera att jag faktiskt stannade så många år och ändå bara bortförklarade ett avskyvärt sätt och drömde om det där underbar familjelivet. Jag förstår mina ställningstaganden då och vet att idag skulle jag aldrig stanna kvar en sekund ens en gång men det är nu det.
Saker kommer att lösa sig även om det kanske tar lite tid men det som har blivit under den sista tiden är så otroligt så att vi hoppas att det kan bära en bra bit till. En sak som jag inte heller kan acceptera är när kroppen blir föremål för elakheter. Du är den du är oavsett liten, stor, mager, tjock, kort eller lång. Det är den du är som är viktig inte dina attribut och är det bara dina attribut som spelar roll, ja då var det aldrig något att hänga i julgranen heller.
Nu är jag trött
och tänker bli kompis med min säng. Förresten så har jag också tagit cellprover vilket jag skulle gjort för länge sedan (läkaren skakade på huvudet åt mig när jag sa att det var över 6 år sedan). Hör jag inget inom 14 dagar så var det inget att bry sig om. En annan sak jag blev väldigt varse – jag är gammal! Jo det är jag för jag var gränsfall till att få testa minipiller pga ägglossningssmärtor men eftersom jag är GAMMAL (över 40) och dessutom röker så är det totalförbjudet. Det gjorde mig inget för sist vi försökte med p-piller för att rädda mig från vansinnessmärtor kring ägglossning fick jag så ont i bysten så jag inte kunde röra mina armar ordentligt.
Nu tänker gamlingen gå och lägga sig och inte sitta här och klottra. Godnatt!

(del 2) Gisses vilken otrolig man jag är gift med.

Tur att det var mig han ville ha och jag tackar honom för att han var så otroligt tålamodig då i början av vår gemenskap.

  • Varje morgon gör KA iordning smörgåsar åt mig eftersom han anser att jag måste äta något under dagen. (Smörgåsar åt honom glömmer han oftast bort nu när han är hemma på dagarna.)
  • Han är jättenoga med att jag skall ha det bra och plcokar iordning mina saker åt mig innan jag skall iväg (jag kan själv men han vill)
  • Sängen är alltid bäddad när jag kommer hem
  • Han sköter om det som behöver skötas förutom honom själv vilket är det viktigaste
  • Stressar runt mentalt och jagar lösningar på allehanda problemställningar vi möter
  • Ja min man är helt enkelt en underbar man som alltför ofta glömmer bort sig själv och skäll av mig får han för det. Inte skäll som argt skäll utan annan skäll som vi förstår iaf. KA´s hänsynstagande är faktiskt helt otroligt och jag är så glad att han valde mig.
    Idag har han haft ett smärre mentalt helvete men det fixade han och bra också. Nu återstår bara liksom att det skall stämma med saker och ting så att det kan gå vägen. Garantier finns inga men hoppet är det sista som dör så vi tänker satsa och hoppas. Kanske får nätterna bli mer åt sömn än oro och ångest ett tag igen för allt går i vågor.
    Det fattas ff en hel del
    i min dator men jag är just nu för trött för att orka ett endaste dugg. KA står och steker bacon för vi skall äta bacon, ägg och kokt potatis och här sitter jag och glor. KA trivs vid spisen och turligt nog har Mannfred tillfällig burarrest för att vi skall slippa det hemska att få helstekt goja.
    Kaffe har druckits och nu känner jag egentligen bara för en enda sak, sängläge men det går inte. Måste skriva ett mail till AF så att jag står kvar som aktiv arbetssökande också även om jag kanske skall vara glad för att jag har ett jobb och det är jag men kanske ett mer stabilt och säkert jobb med mer struktur.
    Nu har strax herr husfar maten klar så kanske får jag bryta mitt datande en stund. Tack och lov för jämnlika partners.

    Helgen har ”föflunnit”

    och till alldeles för stor del upptogs den av min dator. Jag kan en hel del om datorer och vet en hel del saker man inte skall göra och kanske vore det bar om jag inte gjorde ”inte” sakerna. Så var nu inte fallet och jag har fått sota för det. Registernycklar behövs och när man raderar kanske man skall titta extra noga så rätt nycklar tas bort. Allt fanns sparat ordentligt och allt har jag alltså kvar. Vilken tur för mig om inte annat.
    Valet är över
    och lite synd tycker jag att resultatet blev men jag är ändå glad att så många av röstberättigade röstade. PMU kommer det att bli ändå eftersom det är ett av villkoren med EU medlemsskapet, frågan är bara när. Det hade varit bra om vi själva kunde styra över det. Vad som blir kommer vi att märka, kanske blir det bra, kanske dåligt och oavsett så är det vi som valt.
    I fredags när vi
    var inne i stan och gick, som så många andra, runt med tankar kring Anna Lindh, lilla 5 åriga flickan, 16 åriga flickan och Matias äcklades jag en hel del av medias fotografbevakning. En sörjande person som visar sin aktning och får en kamera upptryckt mitt i nyllet för att media vill visa dessa bilder på ett så uppseendeväckande sätt som möjligt förstår jag inte men jag kanske är en konstig prick.
    En annan liten tanke som slog mig var att en person hade gjort ett plakat där det stod något om männens våld mot kvinnor. Det är inte männens våld mot kvinnor som drabbade Anna Lindh (så långt vi vet), ej heller den lilla 5 åriga flickan. Varför rikta in en våldsfråga till en sådan begränsad sak som dessutom, så långt vi vet, är helt fel. Det handlade inte om mansmisshandel, kvinnomisshandel eller annat våld mot närstående. Vad det egentligen handlade om i fallet Anna Lindh vet ingen ännu men teorierna finns om psykiskt sjuka och då borde vården tas upp som ett problem. Jag förstår inte förenklingarna kring våldproblematiken.
    Kalas var det i helgen också
    fast kanske inte med saft och bullar ;). Tessans sambo Tommy fyllde 22 år och vi var inte med på deras fest på lördagen däremot åt vi tårta igår. En sång blev det för Tommy via telefonen i lördags. Lite överraskade blev han för Tessan hade lyckats med sitt hemlighetsmakeri och är väldigt nöjd med det.
    Förresten var festen så lyckad att ”någon” ringde hit 01:00 på natten och ville bara prata glatt om allt och inget. Det resulterade i att KA inte kunde somna om förrän efter 4 tiden och det fick fröken höra berättas om i går. En bra fest är en glad fest och det var vad dom hade haft fast gårdagen kunde nog varit lite piggare i frökens ögon 🙂
    Tiina fyllde år i lördags också, 25 eller något sådant.
    Grattis på er båda i efterskott!

    Manifestationen hann vi till

    men vi missade Göran Perssons tal. Det blev sent från jobbet och sedan massor av bilar stående, krypande sakta fram i köerna. KA gjorde sig redo och stod på vägen där jag plockade upp honom. Snabbt mot pendeltåget eftersom det inte skulle gå att komma in i stan med bilen för dom hade gjort rejäla avspärningar. Vi hann med pendeltåget med 1 minut tillgodo (16:37). Tåget tar nästan 30 minuter in till Centralen och vi promenerade i ganska snabb takt mot Sergels Torg.
    Ridande poliser, mc poliser, reportrar, tv-team, människor alla kategorier stod där och det var mäktigt på ett fint sätt. Det var människor så långt ögat kunde se och lite besviken blev jag på toleranserna som en del människor hade där vi alla stod som späckade sillar och lyssnade på det som kanske kunde höras. Armbågar, okvädesord och oförskämdheter, vad hade saker där att göra? Inte ett smack.
    Vi hörde Eva Dahlgren sjunga så vackert och milt och sedan började folkmassan röra sig sakta åt det håll det nu gick. KA och jag stannade kvar och tänkte en del och såg den vackra raden med marschaller och blommor som låg så vackert under där Göran Persson talade. Det var tungt att vara där men fint ändå.
    Vi tog en sväng in på Åhléns och sedan gick vi mot NK för jag ville dit och inte av nyfikenhet utan för att känna. Vilken otrolig mängd blommor, som en liten mur av blommor som bara växte och växte vartefter blommor lades dit. Hemlösa, uteliggare, svenssons, turister, småbarn, gamla tanter och farbröder, unga, ja alla sorters människor lade på blomma efter blomma. Små barn hade lagt dit gosedjur och små mer personliga saker.
    Nästan skamset ville jag gå in på NK, till Filippa K och se för att kanske kunna förstå hur någon kan bli mördad mitt ibland massor av människor och ingen ingriper. Jag har väldigt svårt att förstå att ingen mer handgripligen ingrep. Lilla butiken var tom på allt utom berg med blommor som även där växte och växte. Många sa det jag tänkte och också sa till KA, varför var det ingen som ingrep? Anna Lindh kanske inte hade klarat livhanken ändå och det är i sig kanske inte det jag ifrågasätter utan människans handlingskraft i att försöka sätta stop för våld.
    Jag känner som så att som mig behöver man inte vara som alltid hoppar in utan en endaste eftertanke vilket är fel men att ”bara” titta på kan jag aldrig acceptera. Jag kan förstå rädslan att själv bli utsatt och riskerna det kan föra med sig men om alla bara skall tänka på sig själva får vi än mer den värld vi förtjänar.
    I situationer kan en del bli handlingsförlamade, en del reagera in affekt men det måste finnas andra som faktiskt väljer att INTE bry sig, att INTE reagera och varför undrar jag? Varför denna känslokyla som bara blir mer och mer där ute i vår värld? Kanske tänker jag fel, kanske är jag fel men jag känner att den sköt-dig-själv-skit-i-andra attityd som finns där ute är inget jag vill vara delaktig i.