Vi åker in till stan

och skall delta i manifestationen klockan 17:00 på Sergelstorg. Jag hoppas nu att vi lyckas ta oss in dit i tid eftersom det är köer från jobbet och tillbaks och dessa tar normalt bra mycket längre än 1 timme vilket är allt jag har på mig.
Efter manifestationen
tänker vi promenera runt i stan kanske få i oss något att äta och bara vara. Vi behöver bara få vara en stund. Moster gav oss glädjande besked vilket hjälper ron en bit på väg. Det hastar dock så vi får se till att snabba på.
Jag känner mig nästan lugn men jag tar inte ut något i förskott. Då packar jag ihop för idag om bara min avbytare kommer någon gång. 15:45 var det han skulle vara här men det är han inte.

Sorg och glädje

är ofta ledsagade av varandra även om det kan vara på olika sätt. Känns nästan makabert vad som blivit av september månad men det finns dagar som är glädjefyllda och dom får inte glömmas bort.
Stort grattis på födelsedagen
Bella. Vi önskar dig en fin dag med mycket mys och pys.
Mina tankar går till alla som mist en anhörig i någon form och jag tänker särskilt på Tuija, Tilda och Adrian idag.
Matias ge din mamma styrka, styrka att orka en dag till och en dag till.
Att känna meningslöshet
händer ofta och av olika orsaker. Dagen känns fadd och där fins en sur eftersmak av alla makabra mord som vi fick vi veta under gårdagen. 5 årig flicka knivmörad av sjuk person, försvunna 16 åringen hittad mördad och mordet på Anna Lindh. I natt har det även brunnit och människor har fått sätta livet till. Då undrar jag lite vad är viktigt? Vad är det väsentliga här i livet?
Vad som är viktigt är alltid olika och skiljer sig från person till person. Just nu gäller ett litet löjligt papper som inte i sig spelar någon roll för andra men väl för oss. Inga lösningar i sikte finns där då det finns bostadsbidrag, det finns studielån, det finns hög ålder, det finns… och allt det som finns gör att vi förlorar det enda vi egentligen har.
Humöret upp och ner och allt bara rasar men vi lever. Är kanske just det det väsentliga i sammanhanget? Spelar annat egentligen ingen roll? Jo visst spelar annat roll, en oerhörd roll men vi får försöka se saker på annat vis hur nu det skall gå till.

Stor sorg är jag inte ensam om idag

Till råga på allt annat var denna dag redan en sorgens högtid pga World Trade Center katastrofen och nu detta som ännu en blytyngd. Vad händer i vår värld när det är så enkelt att skada andra, att ta ifrån två små barn deras mamma, att ta ifrån en äkta make hans fru? Hur kan detta få ske igen, igen och igen?!!!
Anna Lindh var en känd person, kanske var det hennes yrke som kostade henne livet, kanske fanns det andra skäl. Oavsett orsakerna så finns hon inte längre med bland oss.
Kvällen var tung, natten orolig och egentligen trodde jag inte hon skulle klara det och jag önskar så att jag hade fel. Nyheterna är egentligen det enda som gäller för mig idag, det och Radio Stockholms radiosändningar.
Allt Anna Lindh stod var gjorde förlusten kanske vida känd men det som är viktigt för mig är att människor blir knivhuggna, nerslagna, mördade osv varje dag och där är det väl så att alla dom är Anna Lindh, precis som Fadimes död för några år sedan. Må nu förövaren åka fast fort så vi inte får en ny Olof Palme historia.
En sorgens dag och våra egna problem är bagateller, vi lever, vi lever.

Jaha, då är det så här

att oavsett vad så tas det som är övervärde på – ALLTID! Det var dagens sanna och verkliga besked. Finns det ett övervärde så tas det som det är övervärde på oavsett ambitionerna från dom skuldsatta att betala för sig. Så är det och ingen pardon finns. Kanske, kanske finns det en möjlighet om vi grejar någon form av pant på det som är övervärde för då finns det inget övervärde att ta.
Usch och fy säger jag som sitter här på mitt jobb med kortslutning i hjärnan och KA han ringer för att ta reda på vad som kan gå att göra och vad som inte går att göra. Ingenting är där ännu så vi har lite tid. Samtalet i dag var mer det som vi tänkt göra ett par veckor, ta reda på hur landet ligger egentligen. Hur landet ligger fick vi besked om med besked även om det var lite inofficiellt.
Vi får se vad som händer och fötter för nu börjar det brådska för när som helst är det som snart tagit över 4 månader klart.
Mitt i allt så tänker jag på pappa
mitt i röran. Korkat för han har valt för 4 år sedan hur han vil ha det så varför bry sig. Det hade varit enklare om han inte fanns för då fanns det inget verkligt att grunna över.
Skit samma, jag måste jobba nu. Här är det momsrapporter, listor och röra i övrigt och fryser gör jag men det går nog över. Jag kan alltid gå ut och röka för solen skiner och den värmer. Skit också!

Träning är livsfarlig

och KA´s fot bekräftar det jag alltid hävdat. Han kan knappt gå på den. Det var en olycklig fotplacering av en nybörjare som nu har satt KA´s fot ur spel. Jag tycker han skall gå till läkare för att eventuellt behöva röntga men det vill inte han.
Det var en lite ”rolig” sak igår
som hände på jobbet. Hände och hände, det sades till mig fast jag trodde det bara var rent skämt. En man som är ordförande i en stor förening och som också har en anknytning till en resebyrå vill att jag skall hjälpa till/jobba åt föreningen och eller resebyrån. Varför han vill det är för att jag alltid är väldigt serviceminded när han och andra kommer till mitt jobb oavsett deras besökssyften.
Detta tog jag som ett rent skämt för vi stod ute och skrattade åt både det ena och det andra galna här i världen. Den mannen som sagt detta var inte närvarande heller. Däremot så sades det sedan att han varit där 3 gånger förra veckan och att mannen i fråga menar allvar.
Då blev det inte riktigt lika roligt längre även om det är roligt att vara uppskattad för ens kunnande och attityd mot andra. Jo jag skall jobba med naturstenföretaget men där finns tid över och… Vi får se för inget är klart med något alls om något.
Till arbetet om en stund iaf!

(del3) En stor ursäkt till min

älskade man är defintivt på sin plats för det visade sig att det vi såg inte var det vi såg. Man kan kalla det för blindhet och annat i den genren. Jag skäms nästan men både KA och jag såg det vi såg och båda konstaterade att det var vad vi såg.
Det betyder iaf att hädanefter när jag ser vad jag ser kommer jag inte att tro på mina egna ögon. Det finns nämligen ingen anledning att göra det när det kan bli så här av en trodd datorkatastrof. Som tur var har jag blivit både äldre och klokare med åren och jag gör inte som förr i tiden. Jag var snabb på att ringa upp KA när jag såg det jag såg igen för att berätta men han var nästan hemma så vi tog det då istället.
Saken är den att vi båda såg rätt och såg fel. Min nygamla hårddisk var delad och det var alltså inte min gamla backupdisk. Den var delad med 2 GB och resten för mig själv. Detta känns så korkat och knäppt men samtidigt känns det skönt även om det känns för djävligt att man (jag) kunde reagera så för en sketen datordisk.
Vi blev varken osams eller annat och det blev ingen skilsmässa heller och båda reagerade på samma sak men iaf… Jag blir sällan arg även om jag numera har alldeles för låg toleranströskel även om det kan tänkas ha väldigt giltiga skäl. Grejen var också att när jag ringde KA innan träningen satte igång så skrattade vi åt eländet (den förmodade överskrivna hårddisken med alla mina viktiga filer på) massor så tårarna rann för det var viktigt för mig att han inte mådde dåligt av kval gentemot mig. Han var glad när han gick in till träningen och var glad men sliten när han kom hem.
Nu har det nog snurrat riktigt för mig för nu skriver jag samma saker om och om igen.
F´låt älskade Kallemannen Jonsson och sov gott så ses vi i morgon. Godnatt!