(del 2) Relationer, vänskap och minnen!

Det finns så många olika sorters relationer runt omkring oss och alla är inte alltid av godo. Vänskapsrelationer, partnerrelationer, arbetsrelaterade relationer, kompisrelationer, olika former av bekantskapsrelationer.
Varje möte (IRL eller URL) med en annan person ger en ny möjlighet till en relation med den personen. Önskar man en relativt neutral relation eller bättre med en person så gäller en oerhört viktig sak, respekt. Finns inte respekten där så finns det inget att bygga en relation med. Vi är alla så olika, har olika bakgrunder, olika bagage som sätter olika spår och ger oss olika sätt att hantera det vi gör just nu – lever livet.
Möten kan i många fall gå spårlöst förbi och inte bli mer än just möten medan andra blir relationer som kan leda till fiendeskap, kamratskap, vänskap eller partnerskap. Ibland lägger vi in värderingar i möten och därefter även förväntningar. I vissa fall kan det bli en ömsesidighet men det kan lika gärna bli det motsatta och få den som är motpart att backa undan.
För mig är relationer spännande även om jag på vägen blivit både sårad och arg och allt däremellan. För mig är det viktiga inte att vi är lika utan att det finns någon form av utbyte, dvs att det ger mig något och att jag ger motparten något att ha en relation till den personen. I vissa fall har jag valt bort eftersom jag inte kan respektera eller inte blir respekterad och i vissa fall har jag valts bort och kanske av samma orsak, det vet jag inte.
Oavsett vad så är jag övertygad om att relationer lär mig saker, både på gott ont och det är upp till mig själv att göra det bästa utav dom relationer jag har om jag vill bevara dom oavsett formen av relation.
Vänskap är oerhört speciell
och kräver mycket från alla håll och kanter, särskilt en god relation med allt som ingår däri. Vänskap är viktigt att både ha och vara del i. Vänskap kräver också stor tolerans, ödmjukhet och förståelse för annat än mitt eget. Vänskap kan vara på gott och ont och vill man bevara den måste man underhålla den. Vänskap som jag ser det är något som växer fram av något och inte bara finns där för att någon är snäll, bjuder på fika, pratar en stund osv. I vänskap är det oerhört viktigt att det finns utrymme för olikheter och förståelse för det är först då vänskap kan grundas.
Jag har en god relation till KA och den värnar jag allt jag mäktar. Jag är också vän med KA, vänskap jag är rädd om. Jag har egentligen aldrig tänkt på att jag är vän med min man på det viset men i ärlighetens namn så är han min bästa vän. Han står ut med mina dåliga sidor, han tycker om mina goda sidor och han förstår mig för det mesta. Jag tror mig känna och veta att han ser på mig på samma vis.
Det märkligaste av allt är egentligen att så få ser sin partner som sin vän. Vad säger det om ens relation om man inte är vän med sin partner? Kan man inte känna tillit och förtröstan i ens partner vad lever man då i för partnerskap egentligen?
Jag vet inte men mina tankar har vandrat mellan dessa ord i rubriken ovan och jag kan bara konstatera att vi har det bra KA och jag. Vi har det bra hur det än blir för vi är trygga i varandra och det är värt mer än en lägenhet, mer än en bil, mer än alla materiella ting och jag hoppas vi får ha det så i många år till var vi än befinner oss. Vägen hit har varit tuff på många sätt men vi har vandrat den tillsammans.
Jag vill också få möjligheten att vara del i den lycka jag kan se i en del gamla par jag ibland möter. Dom går där hand i hand och kärleken lyser i deras skrynkliga ansikten, det gråa håret ger dom ett underbart och fint skimmer av liv och omtanke. Dom lever i symbios oavsett om det är med käpp, gåstol, rullstol eller annat. Jag vill också få bli gammal och gå där med min gamla man med eller utan ålderstillbehör.
Så det där med minnen(tur att jag skriver för mig i första hand för denna tankebokstext är lång)
och hur man väljer att hantera gammalt. Jag älskar att höra mamma berätta om oss barn (mina syskon och jag) när vi var små och växte upp i Afrika. Jag älskar att minnas musik i förhållande till situationer jag varit med om. Ibland kan det vara en snutt av något som poppar upp och så sjunger jag för fulla muggar och ser framför mig situationer där just den låten var på.
Visst finns det tråkiga, sorgliga, hemska och traumatiska minnen men det är inte dessa jag förknippar med musiken. En del låtar som förekommit vid sorgliga händelser gör inte det sorgliga framträdande utan det roliga kring det tråkiga. Eftersom jag tex. fick den musikala uppväxt jag fick så skulle alla dessa låtar bara göra ont om det var så jag la ihop äpplen och päron och skulle heller inte kunna lyssna på många låtar jag älskat hela livet.
Idag tex så satte låten Corrina, Corrina igång hela denna evighetslånga text. Min första kärlek i Ghana, Paul Chapell (britt) oh vad hans pappa retade mig jämt med just låten Corrina, Corrina. Bill (Pauls pappa) visste att jag var kär i Paul och jag följde Paul som en liten hund överallt när vi var på beachklubben. Jag var lite kär i Paul´s storebro, Chris också och han fick utstå än värre trånad av en 12 – 13 åring. Inte lätt när man är liten.
Många trista saker hände på beachklubben, hemma och framförallt under åren i Afrika men det är inte det jag minns eller väljer att sätta i samband med musiken. Det märkliga är att jag inte heller associerar dom sorgliga händelserna på det viset utan jag kan många gånger tänka att ja, det och det blev då och då men det drar inte ner mig utan jag lyssnar med glädje vidare och njuter ändock av allt det goda som skett på vägen.
Egentligen borde jag kanske hata Afrika, hata män, hata allt som inte överenstämmer med mina värderingar osv men så går det inte att leva för då har jag dött levande.
Dessa kråkor säger kanske inte ett smack till någon mer än mig själv och jag bör kanske läsa igenom allt fler gånger om men gör det en annan dag. Det jag menar är väl iaf detta att livet är nu så lev livet nu för utan att leva så dör du.
Godnatt och sov gott!