Hösten och jag

verkar vara bästa kompisar. Lika gråa och trista och lika varierande. Så här dyster, uppgiven, less, arg och allt annat negativt har jag väl aldrig känt mig vad jag kommer ihåg iaf. Konstaterade också att det nu gått dryga 6 månader sedan konkursen verkställdes och ingenting har det liksom blivit av det ännu. Vi vet ingenting om hur framtiden kan bli, får vi bo kvar eller inte? Trots gardering så kan vi inte känna oss visa om att vi får bo kvar så länge inte allt är klart.
Den totala tiden av kaos
har nu alltså varat i dryga 7, nästan 8 månader. är kommer det att vända till annat än uppgivenhet? Jag vet inte men besked vill jag ha, denna väntan tar sakt livet av oss båda här hemma. Jag har tom. börjat bita på naglarna igen och det är många år sedan men det säger en hel del.
Jag förväntar mig också
att människor menar det dom säger och när det visar sig att det inte är så så tar det hårt. Det påverkar ocskå och antagligen är jag bara alldeles för överkänslig för överlag har jag lärt mig att inte tro särskilt mycket på varken fagra ord eller det som sas är sanning. Jag går även omkring och undrar mycket över vad som verkar vara något fel men som inte sagts till mig. Där uppskattar jag hellre rakhet än denna ingenting.
Ja rent allmänt är det piss men jag följer med vädret skrev jag innan så det är inte särskilt konstigt alls. Vädret blir bättre och mitt humör likaså. Det är dimmigt ute och det är så jag känner mig, dimmig.
Verktygen till att få in
lite annat i vardagen är på upphällning och nu skall KA och jag försöka få till lite annat. Vi har en massa poäng och vi tänker unna oss en kryssning som landar på 480:- plus våra poäng. 40 timmars till Helsingfors och leva snålt men känna lyx kan vara en bra kombination.
En sak som inte är bra
heller just nu, vår misskötsel av mat, dvs. frukost och annat viktigt. Sena frukostar om än alls men vitaminerna tar vi iaf. En väldigt rolig sak är att KA gått upp i vikt, han väger bara 1 kilo mindre än mig nu fast skillnaden är nog KA´s riktiga muskler och mina muskler är i vila. Jo, jag känner mig även väldigt tjock men det hör till den allmänna olusten.
Är det något
mer negativt jag kan komma på? Vet inte men jag kommer nog på det så småningom. I sak är läget rätt okej och det svänger lite hit och lite dit. Jag gillar inte denna Carina för normala jag är faktiskt en glad prick och vart den glada pricken har tagit vägen vet jag inte alls. Alla saker som kan plussa på på minussidan gör ju det inte stora lilla fröken gör det lättare heller.
Nej nu skall jag ta en cigg och dricka lite kaffe så kanske mungiporna kan färdas en tur åt andra hållet. Förresten så är det +5 grader och fuktigt. Dimmigt skrev jag ju innan så det behöver jag inte göra igen.