Att vända på dygnet är lätt

och det har vi väl gjort så till vida att nätterna är långa och morgnarna inte ens finns förutom idag då. Skall en vända till TT och assistera. KA skall med för han skall installera våran gamla växel där. Får se om jag klarar av ”tanten” på plats.
En märklig sak
som är att i går ”morse” när jag vaknade kändes det som att jag blivit rejält slagen på revbenen på höger sida och på delar av ryggen. Där finns inte ett enda märke och jag har precis lika ont i dag plus att det också sitter på andra sidan ryggen. Fortfarande inga märken men känslan…
Lite har jag bestämt mig,
jag backar undan där jag märker att jag inte ”finns”. Det är faktiskt väldigt skönt för då finns inga förväntningar för hur man än vrider och vänder så poppar dom där förbenade förväntningarna upp. Självbevarelsedrift är bra och den borde vi alla använda oss av mellan varven.
Lycka kan vara så lite
tex. ett mail från Henkes nya familj. Det kom igår och genast satte tårarna igång helt automatiskt. Den där lille gynnaren alltså. Visst Mannfred finns där men det är inte samma sak, Henning är Henning nu och alltid och Mannfred är Mannfred. Dom har olika personlighet, är olika och gör olika och dom har även satt sin prägel på oss på samma vis som vi präglat och präglar dom.
Sedan är det väl lite som så att Henning var/är Henning och det är Henning jag saknar, sörjer och längtar efter. Jag vill inte träffa honom ännu för jag vet inte hur jag skulle reagera med att åka utan honom efter mötet. Ett saknat ”barn” ersätts inte av ett annat ”barn”. Jo det går att likna alla medlemmar som barn eftersom dom har sin plats i familjen hemma hos oss iaf.
Till TT var det visst
och nu har klockan verkligen dragit iväg. Märks det att lusten är obefintlig. Vädret är +4, fuktigt och grått.