En eloge till herr ”Karusell”

för nu har han äntligen skrivit en kråka eller två, se själva. Själv är jag ganska nöjd med min Cheetasida. En liten början om min uppväxt i Afrika. Det är så lätt att fastna i saker, som tex. att sitta och leta efter info på nätet om ”våran” beach club i Tema eller ”min” gamla skola, G.I.S (Ghana International School). Det är skoj för min uppväxt är en stor del i vem jag är och det är roligt att komma ihåg små detaljer. Nu är det också så att det är oftast dom positiva sakerna man minns, jag menar att Ghana tex. ser inte ut som jag kommer ihåg det. Där vi bodde ser det inte längre likadant ut osv, osv. Det finns mycket som inte är vad det var men lika roligt är det ändå. Det finns många tråkiga saker jag kommer ihåg men det är så livet är, varierande. En del av dessa saker kommer med all sannolikhet att hamna under Afrikasidorna med tiden.

Pedofilprogrammet missade jag som gick på 3:an, Insider. Tur är nog det eftersom jag har svårt att klara av att titta på sådan ”sjukdom” (pedofili är väl en sorts sjukdomen) där oskyldiga små inte har en sportslig i att ta sig loss och freda sig. Arto (r2) skrev en reaktion på det han såg och även Åsa (031122) skrev kring hur vi reagerar på sådant. Jag tillhörde kategorin som skrek kastration då när serien gick på tv för några år sedan men nu känner jag kastration men det hjälper inte.

Förbannad och maktlös är det minsta jag känner mig men vad skall man göra för att komma åt problematiken? Jag har inga förslag men jag skulle önska att jag hade. Vård ja och också någon form av kemisk kastrering tror jag på tills individen är ”frisk” så att ett liv ute i samhället fungerar. Det gick ett vidrigt och väldigt bra program för många år sedan. Jag har för mig att det var en serie program där pedofilin kartlades i bl.a USA. I en av filmerna var det en undercover polisman som ville köpa ett litet barn för typ snuffilmning där offret skull dö. Det innehöll även en sekvens där en läkare tom förgrep sig på ett litet spädbarn så att hela barnet gick i bitar mer eller mindre. Ja det finns ännu mer äckligheter som jag inte orkar med att beskriva. Jag kan inte förstå detta med att göra illa försvarslösa individer och det inkluderar även djur.

Den där hudläkaren jag skulle till för mina småskavanker har jag varit hos och jag har numelärt eksem som blivit irriterat/infekterat och därför inte läker. Jag tvättar med kutanlösning och smörjer med kortison varje dag, smörjer in hela mig varje dag och för att förebygga fler sådan i hårbotten har jag fått specialshampoo att användas 1 gg per vecka. Jag tvättar det annars också men då med mitt vanliga Head and shoulders.

Vi har ätit mat idag och druckit kaffe men en sak är säker jag börjar bli senil. I går kom jag på att jag glömt dricka upp mitt kaffe jag hällde upp och gick in i köket så var kaffet urdrucket. I dag glömde jag bort att jag hällt upp kaffe i muggen. Häromdagen körde jag mitt kalla kaffe i mikron och där stod den tills vi skulle mikra mat. Inte lätt att bli ”gammal” och allmänt förvirrad.

Vintern kom hit men det var blöt vinter. Lite ligger kvar på marken ännu och det var jättevackert att kika ut för flingorna som föll var stora. +1 grad, vitblött (finns det ens en sådan kombination). Till tandborsten, bye!

Cheeta, min första bebis.

Det var och är en stor och viktig sak i mitt liv och jag påverkas varje dag av denna underbara flicka. Denna bild visar min mamma och Cheeta och Herman (klicka på bilden så kommer du till fotosidan och ser en större bild)

cheetaoherman.jpgCheeta var en liten dvärgschimpans från Liberia som fick namnet Cheeta som betyder hon på basa (ett av språken i Liberia). Cheeta kom till oss en dag, 3 månader gammal. Pappa kom bärande på en hårig liten tjej på min 2:a eller 3:e årsdag som en s.k. födelsedags present (allt för att legitimera det inför mamma antar jag). Historien om hur Cheeta kom i pappas väg kan jag inte så den får står oskriven än så länge. Det var en underbar liten schimpansfröken som var lika rädd för mamma som mamma var för henne. Stackars tjej säger jag bara och framförallt stackars mamma. Första dagarna var en ren pärs för den stora frågan var hur sköter man om en schimpans? Cheeta var väldigt liten och behövde fortfarande äta babymat för schimpanser och mammas enda råd var babyersättning. Blöjor blev en väsentlig sak för Cheeta for runt och bajsade i sprutlackerande form, överallt dessutom. Det lilla livet blev min bästa kompis och också min bebis.

Efter dom första inkörningsdagarna blev vi alla goda vänner och Cheeta lärde sig livet hemma hos familjen Wesenlund. Cheeta var med på kalas och satt vid bordet som oss andra, shopping och härjade precis som oss, promenader i barnvagn (jag fick en dockvagn och en docka med fina gröna stickade kläder och alt detta fick Cheeta ha som finkläder). Det måste ha varit en liten syn för gudarna när mamma kom med mina syskon i en vagn och jag hade min vagn med Cheeta i grönklädd och fin.

Det bästa Cheeta visste var kaviarsmörgås och nyponsoppa i nappflaska och så den enda skurtrasan mamma ägde som snuttefilt. Cheeta var som en av oss barn med samma rättigheter och också skyldigheter. Dessa skyldigheter bekom henne inte särskilt mycket för hon gjorde mer eller mindre som hon hade lust att göra ändå 🙂 Cheeta hade en bror som hette Herman och dom älskade att leka med varandra likväl som dom lekte med oss. Det finns super 8 filmer (pappa har en gång lovat att föra över dessa på video men hur det blir med den saken är ett frågetecken) när vi leker i sandlådan och Cheeta gör precis som oss barn. Hon var också en fena på att köra skrindan vi ofta satt i. Det lilla livet var otroligt stark.

Det fanns ett stort bråk mellan mamma och Cheeta nästan varje dag och det var våra rosenbuskar som aldrig fick behålla några knoppar. Cheeta åt dessa så fort dom dök upp så det enda som var av rosenbuskarna var just buskigt. Cheeta hade också en bur som fanns på tomten vid sandlådan men den var hon aldrig i men jag befann mig ofta i den och trivdes bra där enligt mina föräldrar. Schimpanser skall också bada och det skulle även Cheeta göra mellan varven och hon var nog värre i badet än vad vi barn lyckades med någon gång. Mamma lärde sig ganska snart det och sedan fick Cheeta bada ute i en tvättho. Det var enda sättet att rädda badrummet.

Min lillasyster, Ylva, var väldigt busig och full i fan och något av det bästa Ylva visste var att vika ihop vattenslangen när det skulle vattnas så att någon (en gång var det arga farfar) skulle kolla vad som var fel. Så när hon såg att någon gick fram och kikade så släppte hon upp vattenslangen. Cheeta lärde sig också detta underbar nöje och det var många underbara incidenter som hände med denna vattenslang. Schimpanser är precis som håriga små barn och det är så otroligt hur lika oss dom är eller kanske är det så att vi är lika dom.

Åren gick och när jag var ca 6,5 år skulle vi flytta till ett annat land i Afrika, Ghana, och dit fick inte Cheeta följa med. Jag minns inte hur jag kände det då men jag kan föreställa mig en otrolig sorg eftersom jag i dag när jag ser program med schimpanser i sörjer och längtar efter att få kramas och kommunicera. Jag kikar på korten från tiden med Cheeta och känner saknad. Hon sitter för alltid i mitt hjärta och är en stor del av mitt liv än idag. Var hon finns idag vet jag inte. Enligt vad som sades då skulle Cheeta och hennes bror Herman få följa med Hermans familj hem till USA och där eventuellt placeras i en zoo men om det vet jag inget, jag tänker däremot och är tom arg ibland för fria djur skall inte sitta i bur.

Det är också fel att ta fria vilda djur och placera dom i familjer för dom behöver sin flock där ute i världen. Det finns en väldigt bra ”Wildlife” resort, Chimpfunshi för utsatta schimpanser. Det finns även många andra som jobbar aktivt för att skydda dessa underbara varelser. En av dessa sidor har en bra länksamling som det går att hitta många fina sidor och räddningsprojekt. På denna sida går pengar till bevarandet av schimpanser. Du kan bidra genom att skicka vykort eller annat.