Mässan var mysig

men intensiv eftersom vi var där med en av KA´s brukare och då får man hänga med i svängarna. Jag såg inte mycket men lite av Bodils cirkusshow, slutet med kakaduan som gick på undersidan av plankan/brädan eller något ditåt. Vi fikade länge och det var gott. Mannfred njöt med hans bitar av bullar, wienerbröd och päron.

Vi kikade på minimannfredar som var en del stycken. Mannfred brydde sig inte nämnvärt alls med dom andra caiquarna reagerade direkt så alla satte sig på sidan där vi stod och spanade in Mannfred. Festligt var det. Tänk att lille herrn inte vet att han är en gök, han tror kanske han är en människa 🙂

Lite tufft var det att träffa Henkes nya päron och jag är tacksam för att Henke INTE var med även om jag hade gett nästan vad som helst att få kramas med honom. Jag visste inte att Henkes päron skulle dit utan någon besökare frågade om vi var Carina och Karl-Axel och så var det Päronen. Tänk om Henning hade varit med, han hade fått följa med hem då. Jag blir så sjuk när jag ser andra kakaduor, särskilt gultoffsar som Henke är. Jag känner mig ff jätteledsen och det satte sig i kroppen men jag vet att det släpper snart. Tänk så det kan bli av saknad. Vi har inte setts sedan i maj förra året. Jag tror mig veta att han skulle reagera väldigt mycket om han såg oss.

Vi träffade även Palles päron, den lilla caiquen med päron som vi träffade på Countryfestivalen Lida i somras.

Ett litet P.S. om KA`s Centrifug, han glömde skicka upp den i går så den kommer alldeles strax. Nu skall jag ta en cigg, lite kaffe och så hänga tvätten innan den surnar.