så här trodde jag aldrig. Jag har nog inte varit med om något så här omtumlande vad jag minns och då var frökens ankomst och KA´s och mitt bröllop stora saker som kändes djupt men… Känslorna åker berg och dalbana och tårarna och skratten avlöser varandra och tankarna far som små skottspolar. Tänk om scenarion och många fler saker.
Att det efter dryga 35 år
skulle ställa till sådant emotionellt kaos kunde jag aldrig ana. Min saknad efter lilla fröken, mina rötter, min bakgrund och allt därikring måste ha varit mycket starkare än jag själv trodde. Jag menar att även om jag säkert nästan tog livet av människor som drabbades av mina varma och ivriga afrikaberättelser och visste att jag hade en djup längtan så har detta visat sig vara tungt men underbart samtidigt.
Det var tom så illa under natten för i morse hade jag värk i hela kroppen och ömmade både här och där. Jag drömde intensivt om Cheeta som sprang och mötte mig och kom ihåg mig, hur sannolikt är det på en skala? Liberia, Ghana, min första kärlek i en pojke, Paul Chappell från England och mycket annat som jag varit med om.
Jag lever inte genom dåtiden,
jag lever i nuet och så har det alltid varit. Jag känner mig levande tillsammans med min familj, mina nära på olika plan, min omgivning eller brist på densamma. Det är ändå något stort och det förstår nog ingen som inte upplevt liknande det jag gjort.
Nu idag är det många som åker både hit och dit och riktigt samma är det inte även om vissa saker går att jämföra. Då på 60 och även 70 talet var det i mångt och mycket pionjäranda och inget fanns. Det som blev skapades under tiden människorna levde där. En annan viktig sak kring detta med hur livet var. Så enkelt var det INTE att åka hem till det ursprungliga hemlandet, Sverige eller vilket det månne vara. Resandet blev enklare ju senare det blev i år räknat men under 60 talet var det mycket som behövdes för att allt skulle klaffa.
Människorna som hamnade i andra främmande länder under den tiden behövde varandra och levde i ett annat sorts symbiotiskt förhållande eftersom dom var så långt från det dom lärt sig vara civilisation. Så är det än idag men som jag uppfattat det inte riktigt likartat ändå. I dom flesta länderna samlas man landsmänsvis för att liksom få ha något som är som hemma nära. Vi ser detta även här i Sverige.
Nej nu flummar jag ut alldeles för mycket. Får försöka fokusera på annat och kanske rent av gå och lägga mig. KA har redan lagt sig och väntar på mig.
God natt!