(del 2) För ett år sedan

var det två vuxna som for omkring som skållade råttor samma datum. Vi väntade och vi väntade och vi var oroliga. Den där väntan blev evigt lång innan vi fick någon sorts upplösning på allt. Det var dagen innan Sofia föddes och KA och jag längtade så till det som komma skulle. 1 år har gått, snart iaf och det har varit ett oerhört händelsrikt år med både svart, vitt och lite grått därimellan samt givetvis en stor sol också.
I morgon kom hon, den lilla. Tänk vad mycket sorg det finns runt omkring och samtidigt så finns där glädje. Vi firar inte lillfröken i morgon eftersom både Sofia och Anneli är jättesjuka i flunsan men förhoppningsvis ges det tillfälle till kalas på lördag. Obligatoriska grädden i hela ansiktet, iaf en fläck om jag får önska är liksom pricken över i:et på 1:a födelsedagen. KA fyller på söndag så jag skall hitta på något.
Måste sova, dagen var rolig, spännande och intensiv värre. Tackar för långa och intressant kommentar i gästboken. Lovar att återkomma, snart iaf.
Godnatt!

Ninas kommentar angående tiggare.

Hej Carina!
Jag förstår dina tankegångar helt när det gäller tiggare. ”Jag undrar om jag redan blivit avtrubbad eller om mina tankar är okej.” Självklart är dina tankar okej. Alla tycker och tänker vi ju helt olika och agerar på olika sätt när det gäller detta med att ge till tiggare. Möter man dessa nästan varje dag så blir man ju avtrubbad. Det är en helt normal känsla. Det är synd att människor ska behöva få dåligt samvete när de väljer att inte ge; man kan ju omöjligtvis se om alla andras hus när man har sitt eget hus att se över.
Det finns så många andra sätt att ge på. Exemeplvis genom att skänka pengar till nån bra organistaion etc. Hellre det än att ge tilll tiggare på tunnelbanan som satt detta i system; på bekostnad på de verkliga behövande. Jag är inte cynisk när jag säger att minst 8 av 10 är såna som bluffar. Man har ju sett såna där skyltar på vissa där de utger sig för att vara hemlösa, stumma, döva, att de har en sjuk son i Rumänien etc som tigger på det sättet. Det är så synd att dessa som bluffar och besvärar folk på detta sätt har satt det i system att skylla på fattigdom och misär. De vet nog inte vad verklig fattigdom är för något.
Många tycker att man inte ska uppmana till tiggeri, många skyller även på de sociala myndigheternas åtstramning men oavsett vad så är det helt upp till var och en hur man bemöter detta beteende. Vissa har ju sina principer att aldrig ge något till en tiggare och det är inte fel av folk att tycka så. Det betyder inte att personen inte känner nån medmänsklighet. Det finns ju som jag tidigare nämnde andra alternativ.
Jag är en sån som alltid gett till de där tiggarna men nu när man stött på samma typer av system och även sett samma personer om och om igen men med nya tiggerimetoder så har jag börjat inse att de tigger för att slippa arbeta. Vissa dagar kan jag stöta på 4- 5 tiggare som tigger av mig. Inte kan jag ge alla pengar; det är ju en omöjlighet. Lite dum man också känner sig när man inser att mna gått på deras bluff; att de faktiskt inte är så behövande som de utger sig för att vara. Har förstått att det är lätt för vissa att utnyttja detta då de kan göra en rejäl slant varje dag på detta som de sedan lägger ner på sitt spelmissbruk, nöjen etc. De är inte behövande. De har en sån låg moral och de har dålig karaktär som inte kan med att göra ett hederligt dagsverke.
I vårt samhälle kan man faktiskt gå till socialen för att få till mat och husrum och ingen ska behöva svälta i vårt land. Man fattar ju helt att pengarna går till annat. Uteliggare däremot ger jag alltid pengar. Jag är fullt medveten att pengarna inte går till mat utan till droger, alkohol mm Jag ser det lite som en förpliktelse att hjälpa de hemlösa så gott jag kan. Det har varit allt från att köpa dem mat till att ge dem en liten slant. Men det är stor skillnad anser jag. Med en uteliggare eller hemlös kanske man ska kalla dem för känner jag större medlidande för. Har talat med många såna genom åren. Man kanske har varit på väg hem med första tåget när man varit på krogen och då har man stött på en hemlös som man bjudit på frukost; vilket de uppskattat.
Vill man inte ge pengar men vill hjälpa så bjussar man dem på käk eller så säger man bara nej. Säger man nej så kan det vara så att man inte vill se dem lida ännu mer vilket de gör då det det inte är nån lösning på deras problem. Faktum är vi i Sverige har ett socialt nätverk och ingen ska behöva tigga så egentligen borde vi alla säga nej till tiggare och istället ge pengar i den mån man kan bidra till en bra och seriös hjälporganistation. Men märk; det är skillnad på dessa lurendrejartiggare och hemlösa. Tack för ordet. /nina

Pendeltågsresandet

kan väcka en utan att man alltid vill ochibland kan det blir lite roligt också. I måndags morse var det en ung kille som spelade dragspel och sedan gick omkring med en mugg. En snutt melodi per vagn för att få ihop en peng. Det väckte säkert många. I går var det två män som spelade lite sydamerikanska toner på något blåsinstrument (jag hann inte se vad) och sedan gick den ena mannen runt med en mugg för att få en peng.
Jag har alltid velat ge en peng för människor som behöver dom bättre än jag men där finns ett stort aber, jag har blivit väldigt osäker på vem som behöver. En del tjänar mer pengar med sitt spelande per dag än jag har i inkomst per dag. En del är tjustigt klädda och ser oerhört välmående ut, en del bättre än jag. Vilka är det som behöver den där pengen? Jag eller dom?
Känslan är kluven och jag ger men undrar till vad det jag ger går. En del har satt i system att leva genom att ”tigga”. Ofta lämnar mig en del ”tiggare” med en fadd smak i munnen och givarlusten avtar.
Situation Stockholm är en annan sak, det är enkelt och jag vet att det bidrar till den som står där och säljer tidningen. Ibland skulle jag vilja köpa ett nummer av alla som står längs min väg till och från jobbet men det går inte.
Jag undrar om jag redan blivit avtrubbad eller om mina tankar är okej. Det känns inte rätt vilket det än är för jag har alltid velat hjälpa och bidra med det lilla jag kan oavsett vad det är jag bidrar med.
En ny sak
för mig är dagens styrelsemöte på jobbet. Klädkod gäller och för mig är det kostym eller inte men kavaj och byxor är egentligen inte dräkt eller? Allt är förberett och det sista skall ställas i ordning. Jag skall lyssna och stolpa och sedan skall allt sammanställas. Spännande med tanke på att jag aldrig tidigare deltagit i dylikt.
Åter till ordningen Wesenlund tänker jag och ja så är det och som vanligt lite bråttomt. Vädret är grått och mulet men våren är visst i antågande.
Bye!