Grattis fröken Sofia

på första födelsedagen. Skönt att första året är över för visst är det förknippat med oro över bl.a. plötslig spädbarnsdöd och annat oförklarliga saker som drabbar dom små under deras första lenadsår. Nu känns det som att den magiska gränsen för det är passerat. Hoppas att mor och dotter är friska tills vi får den äran att fira på riktigt. Låtattiraljer ligger på lur även om det INTE står högt i kurs hos mor och far men hos oss står det högt i kurs.
Så har jag
varit med om mitt första styrelsemöte och det gick bra och var väldigt lärorikt. Det är rätt så fascinerande hur det fungerar och vad som egentligen uträttas genom ett kreativt möte ett antal gånger per år.
Jag lär mig nya saker hela tiden och förstår mer och mer detta med betaceller även om det är långt kvar tills jag förstår hela processen men som jag förstår det har jag gått om tid att lära mig för tanken är att min anställning skall vara. Fick beröm också och det är alltid roligt och stärker.
Dokumentären i går
såg jag inte. Orkade inte med det riktigt och i ärlighetens namn glömde jag bort klockan. Programmet går i repris på söndag så vi får se då. Tur är det kanske för Maj Fants väg mot döden följde jag i olika media då. Vilken svår väg det måste ha varit för Ulla-Carin Lindquist och hennes familj och särskilt barnen.
När jag skall dö vill jag dö snabbt, det blir kanske en chock för familjen men samtidigt slipper vi alla vänta på det oundvikliga. Jag vet inte om jag skulle varit så modig att liksom låta sjukdomen ta sin rätt i detta fall eller andra sjukdomar som tar vartefter och som bara har en utgång, döden. Visst skall vi alla dö men det är inte riktigt samma sak.
KA och jar pratar en del om döden ibland och i sak tror jag att han skulle klara sig bättre utan mig än tvärtom. Någonstans måste man vara medveten om vad som sker sedan för familjen. Vi har blandbarn, dvs barn från olika relationer/äktenskap och det gör att en extra tanke kring det krävs för vad händer sedan med barnen. Vi har också pratat en del om hur vi vill ha det den dagen. Vi är varken morbida eller så men året som gått har satt en hel del saker på kartan och saker som vi måste ta tag i. Det är viktigt att någon gång ha pratat om det utan att för den skulle leva med döden runt hörnet som en del ivardagen för det är en annan sak och handlar kanske inte om det jag menar.
Våren, var är du?
Inte synlig här iaf men kansek annan stans. Mulet och lite trist ute.
So foks, see ya another day.