Av båtmässan

blev inget pga vissa saker som kom i vägen. Det gjorde inget för vi drog iväg en sväng med bilen och knatade runt bland allehanda elektronikbutiker i Outletområdet och kikade datorattiraljer. Det finns mycket man vill ha och tur är väl att där finns saker att sukta över annars vore det väldigt tråkigt. Jag tycker att det är roligt ibland att gå omkring även om det inte går att köpa något och varken drömmar eller fantasin kostar något.
KA har åkt
till jobbet och jag hoppas att det går bra för tröttheten sitter i. Som tur är har han kort dag idag och slutar 13:00 och då kan han sova en stund. I går slocknade han i sängen under tiden jag pratade i telefon så när jag lade på hade han sovit över 1½ timme.
Melodifestivalen
har i sak gått obemärkt förbi förutom recensionerna i diverse dagböcker och tidningarnas skriverier. Jag tycker det har tappat sin charm och spänningen men det är jag det.
På Succé
körs ”veckans tema” och denna vecka är det min bästa vän. Jag har ingen bästa vän, det har jag inte haft sedan jag var yngre, i Ghana, och då hade jag 3 bästa vänner och vi var oftast alltid tillsammans. En av dessa är grunden till Tessans namn även om den Teresa stavade sitt namn annorlunda, hon kommer också från Holland. Vänner och kompisar har funnits senare i livet men det är inte riktigt samma sak.
I dag som vuxen känner jag att gränserna på vad som är vän, bekant, kompis i sak är utsuddat för vi har alla olika kvalitéer och trivs med olika saker och passar ihop på olika plan. Vänskap är inte riktigt samma sak som speglar skillnaderna på dom olika rubriceringarna utan den växer fram på olika plan med olika människor. Vänskap kan växa fram ur den mest osannolika konstellationen och i vissa fall även växa fram genom grunden i nätkontakter. Jag tror att vi alla sätter prägel på människor vi möter oavsett var vi möter dom och sedan är det upp till var och en att vandra vidare med eller utan det mötet.
En bästa vän finns dock och det är ”min” Kallemannen. Han är min trygghet, mitt moraliska stöd och den som alltid är där. Visst blir vi sura, arga eller irriterade på varandra även om det händer oerhört sällan idag och knappt går att sätta fingret på eller minnas när det senast hände. Vi vet precis hur det menas, tänks och tycks och det i sig är fascinerande men om det skriver jag en annan gång.
Nu är det min tur att börja bli klar. Om 10 minuter skall jag vara ute ur lägenheten. Var rädda om dom som finns där.