Lätt förtvivlad

men jag får inte ta ut något i förskott men ändå rasar det runt och tankarna far. Fröken har mycket troligt fått MS och antagligen var den s.k. B12 bristen för fyra år sedan ingen B12 brist utan början på detta. Svar kan vi få om kanske 7 veckor, allt beror på när magnetröntgen blir av för det är den som kan ta upp till 6 veckor och först veckan efter den är gjord kan vi få klara besked. Något är definitivt fel och nerverna är inflamerade och sannolikheten stor att det är MS. Jag försökte mildra och kastade ur mig GBS men nej det var det inte.
Bortsett från att det är Valborg och solen skiner utanför så känns det skit. Hon är bara 24 år och har äntligen kommit ur ett lång och tung sjukdom och det är dags för henne att upptäcka det goda i livet så blir det så här.
Snälla, inga ”tycka synd” om inlägg om detta även om tanken är god.
Nu skall vi äta lite fuskmat, grillad kyckling och mimosasallad som vi köpte på vägen från KS. Stämningen är lite chockartad, kaotisk osv men vi landar vi också. Är det inte fan så är det fan själv oavsett skepnad.
Trevlig Valborg! (jag menar det också och är inte synisk)

Tillbaka till rötterna

kan man inte kalla det jag gjort idag men en bra bit på väg kanske. Jag var till Liberia Dujar som är en organisation som försöker bygga upp delar av allt som inte längre är och främst skola för ungdomar – som är framtiden.

Jag skulle köpa en bok som gamla liberiasvenskar skrivit snuttar i om livet och glimtar ur livet där nere. Jag blev kvar i ca 3 timmar, en riktig långlunch men jag var kvar på jobbet ett tag efteråt istället för det finns en hel del att göra för mig. Jag blev samtidigt medlem fast avgiften har jag ännu inte betalat men jag skall.

Häftigt värre var det iaf och ordföranden i organisationen kände min pappa från då och han kände även igen familjen som vi döptes med så nu vet jag vad dom heter också. Jag skall dit en sväng i morgon och installera en scanner och visa hur man gör för nästa vecka den 6:e maj (jag skall närvara då) skall det visas kort som tagits från organisationens resa till Liberia för några veckor sedan.

Jag läste några snuttar ur boken på pendeltåget hem och satt och skrattade och skakade på huvudet mellan varven så jag antar att mina närmaste medresenärer trodde jag var tokig eller något men det tänkte jag inte på då.
Natti!

Fab 5 och tankspriddhet

har drabbat oss eller vad man nu skall kalla det för. Dom är ju inte helt okända och då menar jag den amerikanska varianten, den svenska har jag ännu inte sett. Jag har älskat programmet från första avsnittet även om jag missar en del för så fast är jag inte även om killarna är underbara personligheter. Carsons krassa och väldigt varma kommentarer, Kyans förtvivlan över bristande hudvård, Jay´s omsorg om romantiken, Thoms inredningsdesigneri och killen i köket med viner och gourmettrixandet som jag aldrig kommer ihåg namnet på, (han är inte lika charmig tycker jag och det kanske är orsaken).
Jag har alltid varit mån om att smörja in min kropp men inte med skönhetsprodukter utan med vanlig hudkräm. Det har jag också tjatat om till KA, särskilt i början av vår samvaro, men han ”iisch” jag vill inte, kladdigt ungefär. Iaf så har FAB5 smittat eller vad det nu kan kallas för för KA har blivit väldigt mån om huden, ansiktet och vården av den samma. Han letar efter bra ansiktskrämer och produkter och tycker inte alls att det är ”iisch” längre och det är kul. Samtidigt så skyller han på FAB5 och jag garvar och säger att han blivit lite fåfäng.
Det är roligt när man förändrar sina tankar och åsikter i positiv riktning för det är bra att vårda sin hud och kanske får jag börja med ”tantprodukter” nu då det går åt det hållet för min del.
Tankspriddas
förening finns det något som heter och i går tog dom upp föreningen i Radio Stockholm och berättade en del roliga saker (tyckte jag). Det jag minns bäst är kvinnan som hade en tid för bilbesiktning och åkte dit – med bussen. Gissa vad jag garvade fast det är kanske inte så roligt alla gånger när tankspriddheten drabbar en, kvinnan blev nog väldigt frustrerad och kanske rent av olycklig. Än så länge ser jag mig som forskonad men min gode make är det inte. Hittills har det iaf inte blivit annat än roliga incidenter så vi tackar för det. Så illa är det inte för KA heller, värre är det för min lillebror men det kräver en hel bok – minst.
Solen skiner ute och jag skall som vanligt till jobbet, ciao!

Okänt nummer

som ringer till min mobil och sedan när jag svarar finns ingen där och samtalet går inte att bryta. Antagligen är det den nya formen av Bluetoothintrångsförsök. Jag svarar inte längre i mobilen när det står okänt nummer av den enkla anledning att dom 3 tillfällen det varit så har samma sak uppstått. Jag har varit tvungen att ta bort batteriet från mobilen för att jag skall kunna avbryta vad som nu skedde. Det är jobbmobilen och i sak den enda jag numera har med mig till vardags.

Skumma saker är det i etern och inte bara i mig 😉 Duschen nästa.

”Kastrastrof”

i minst 7/8 dels takt och med otroliga tonartshöjningar 3 på morgonen är inte det trevligaste att vakna till men vi hann innan den stora maktkampen utbröt. En skvätt vatten på ”inkräktaren” och snabbt låsa upp altandörren för att få in vår presumtive kombatant och så i säng. Det tog en stund men det gick bra. Nu vet jag inte om lilla rubrik stämmer över ens med den andra sjungande partnern men vår är iaf en kastrat. Givetvis var det Gubben, igen.
Återkomsten av värmen gör att Gubben gärna är ute och INTE kommer in när vi ropar in folket och det får vi väl leva med men det är inte roligt med dessa riskfyllda sammandrabbningar.
Jag har INTE
gått i mental ide eller annat åt det hållet även om helgen för min del tog slut utan att jag egentligen fick något som helst vettigt utfört. Jag ”glömde” bort att äta på hela lördagen (KA jobbade till 21:30) men det blev iaf en smörgås på kvällen innan vi lade oss.
Allt detta som dragits igång sedan januari är så otroligt stort, fascinerande och samtidigt smärtsamt men det är positiv smärta. Jag har lagt in en del foton, under Afrika delen i Gökalbumet och så har jag skrivit lite om Tomten i min Afrikasida. Afrikasidan är klar så till vida att fler saker kommer dit vartefter. Jag har gett dom olika länderna olika kartor, en kort info på vänster sida när man väljer landet och fixat lite i övrigt, kika gärna. Visst har helgen gått i ett afrikanskt rus kanske man kan säga.
Nu till ett annat sorts rus, jag har bråttomt och måste rusa in i duschen. Solen skiner här, hoppas den skiner på dig.

Tomte

hade vi även till jul, precis som här i Sverige, Norge och på många andra ställen här i världen.. Jag har under dom senaste veckorna fått veta att en särskild tomte, som jag även tjatat om till mina gamla kompisar och kanske även nyare, han som kom på flotten, är samme man som tog med sig Cheeta och Herman till USA.

tomten_web-thumb.jpgTomten Ed Schultz även kallad Uncle Eddie av oss barn då och även nu. Dom andra på flotten har jag inte en aning om vilka dom är däremot vet jag att en av fotograferna är Lasse Coliander, f.d Harbour Master i Liberia, fast han syns ju inte. Alla barnen stod samlade på stranden och väntade med spänning och jag, ja jag var livrädd har mamma berättat för mig. Det där var något farligt som kom åkande.