Förväntningar

och icke förväntningar på människor i olika sorters relationer är ett ämne som jag kan skriva spaltmeter om men jag skall inte göra det utan försöka hålla mig kort (tro´t den som vill 😉 ).
När man har relationer till människor och då särskilt nätrelationer som även genererar vissa djupare kontakter skapas förväntningar oavsett viljan, intentionen eller ibland tom den egna önskan. När sedan det i sin tur med tiden blir en form av ensidig relation där det inte längre verkar finnas en ömsesidighet med antingen icke respons eller bara noll existens blir det knöligare och den tidigare djupare relationen är i princip inte längre.
När en sådan icke relation har uppstått är frågan, hur går man vidare? Skiter man i det som var? Försöker man ta reda på vad som orsakade den icke ömsesidigheten som finns? För i vissa lägen anspelas och antyds att där finns en relation samtidigt som det i realiteten visar på att en sådan inte alls finns.
Jag har varit på nätet under några år och lärt mig en del och för min del är det så att när sådana situationer, relationer eller liknande uppstår så backar jag undan efter ett antal försök att trots ensidigheten upprätthålla det jag tog som positivt. Den dör då ut och det är antagligen för allas bästa för antagligen var relationen inte meningen och eller så fanns där i sak inget att bygga vidare på.
Det är det som är så fascinerande, kostsamt, givande och också lärorikt men det kan vara en svår process och det kan även vara en smärtsam läroväg att gå.
För min del har jag många gånger tänkt att jaha och… Sedan har jag tänkt om och undrat och förundrats. Att backa undan är kanske fel sätt att göra det på men en sak är viktig och det är det kostar minst i min referensbank. Livet är så skört och att hela tiden söka, ha förväntningar (dom flesta tror nog på det där om mer)
I sådana relationer som blivit icke relationer existerar floskler i många olika former och det är ganska fascinerande hur det ändå liksom upprätthålls en, som det verkar, skenrelation från den som inte längre genererar den ömsesidighet för en relation.
Nu märker jag att jag började spåra ur en hel del så jag slutar. Tänk iaf vad vi alla har möjligheter att lära oss av varandra om vi bara vill och jag tror att den viktigaste egenskapen i möten med människor är den egna självinsikten för saknas den så blir resten svårt.
(Glömde skicka upp detta i går så jag gör det nu, torsdag 09:45)

Bookmark the permalink.

Comments are closed.