är ofta både givande och läsvärda men dom sista veckornas skriverier om Knytby hit och Knutby dit, militärens missbruk av sin roll i Irak där deras tortyr mot människor slagit sjukhet med sjukhet i både bilder och vitnessmål (jag trodde vi människor var mer civiliserade år 2004 än under 60 talet) har gjort mig väldigt fadd och intresset att läsa alla dessa braskande och ”sensationella” artiklar har minskat. Jag kikar igenom men läser inte allt längre.
Undra vad som måste ske för att jag skall återfå mitt intresse att ändå läsa och ta till mig som jag gjort tidigare. Kanske måste Knutby rättegången vara över och dom skyldiga (inte fotsoldaterna utan dom som bestämde vad som skulle ske) vad gäller tortyren i Irak få stå till svars.
Jag vet mycket väl att världen vi lever i inte är en god sådan och om jag kikar lite bakåt verkar den inte bli mer god med tiden heller. Som liten trodde jag på dom goda, dom som gjorde livet bra för alla (inte Gud eller annat religiöst utan godhet i sig) och jag trodde att om vi alla bara hjälptes åt skulle alla få det bra. Det är mer än en utopi för sannolikheten till att något liknande blir är inte alls. Vi människor är för egoistiska och ser sällan längre bort än till den egna horisonten.
Knasiga tankar och funderingar kan tyckas men en sak är säker, dom är mina absoluta egna.
(Glömde skicka upp detta i går så det kommer nu)
