Snart ger jag upp

fast ändå inte. Den senaste veckan har jag fått både träsmak av min datorstol och axelvärk men roligt är det trots att jag nästan skriker i frustration över att jag ingenting begriper. Först tror jag att jag begripit men så ack vad jag bedrog mig för det blev inte alls som jag trodde. Vadå? Jo, jag försöker bli kompis med Typo3 och jag säger bara en sak, det är INTE lätt. Jag som tyckte att MovableType var svårt i början men detta är nästintill omöjligt.
I dag har jag iaf varit mer närvarande hemma för jag höll på att bli tokig på templates, functions och lite till så jag började med att torka väggar och torka möbler i köket och fortsatte sedan med en rejäl skurning av golven. Kors, det var länge sedan jag känt mig så nyttig. Nästan som förr i tiden då jag gjorde så varje vecka men då hade jag heller ingen dator så allt som INTE blir gjort tänker jag skylla på den. Ovanpå skåpen är det enda som inte blev gjort men jag får ta det en annan dag.
Framtiden
kan till viss del avgöras den 8:e då vi skall dejta myndigheten. Vi förekommer så att vi inte blir förekomna vilket inte är så tokigt. KA ringde och fick en tid så klockan 14:00 den dagen kan den som vill skänka en tanke eller två. Dagen innan samma tid är det annat som är viktigt.
På fredag
är det magnetröntgen och inom 1 vecka får vi besked om vad som är eller inte. Tessan har förlikat sig med tanken säger hon men jag tror att oavsett vad så blir det jobbigt för oss alla även om vi (KA och jag, samt övriga familjen) ställt in oss på MS. På något sätt är det enklare att hantera när det sas INTE är sagt rakt ut ännu på det sätt som läkaren kommer att göra veckan efter MR.
Det blir en svettig vecka oavsett vad som händer och fötter vad gäller resultat, icke resultat och läkarutlåtande. Tänk om veckan vore över redan nu och vi satt här med facit handen, facit som passade oss alla inblandade. Drömma går ju iaf.
Morsdag
gick inte helt obemärkt förbi och jag både grattade och blev grattad, tom KA kom med en liten söt sak. Mamma vann på sin ena present så hon var glad och nöjd. Bra att man har en syster som hittar på lite när jag missade deadlinen med beställning av blomster. Jag ringde och bad om att få vara med på syrrans så det var inget som bara blev även om det för syrran var en självklarhet. Käre bror glömde som vanligt att ringa mamma och ja, vad säger man om det då?! Skrattar och tänker, som vanligt då med kom-i-håget, han är go ändå fast han får rätt så ofta skäll av oss systrar för sin virrighet eller vad man nu skall kalla det för. *asg*
Nej, åter till det jag måste (vill och det är ren prestige för har jag lovat så har jag). En annan sak som kan vara viktig i sig är att jag har knappt surfat runt och därför heller inte varken kommenterat eller annat. När allt är klart och jag känner mig nöjd så återkommer jag i cyberspacet.
God kväll!