Tiden rusar

och jag har bara 1½ dag på mig att bli klar med hemsidan. Det går säkert men jag har problem med backup av Surftowns MySQL för dom blir inte rätt och går då alltså inte att återskapa heller om det blir skräp i maskineriet. Vissa funktioner skall installeras och jag vågar inte för tänk om något havererar och ingen backup. Jag har gjort om allt en gång och det räcker för nu har jag kommit alldeles för långt att börja om från början. Då räknar jag inte alla mina försök i min egen dator för dom är bra många.
KA´s röjande
i Mannfreds rum fortsätter och han tar det i sakta mak vilket är viktigt för detta är herrns lediga helg och nästa vecka är det 6 dagars jobb inklusive helgens långa pass. Varför Mannfreds rum måste bli användbart och inte bara ett förrådsrum för firmans f.d prylar och alla mina böcker är att på måndag den 5:e juli kommer syrran med familj och mamma upp. Hela rummet är ett h*e att röja i och nu står det kartonger mer eller mindre överallt i lägenheten och annan bråte också.
Det känns aningen meningslöst att göra iordning mer ordentligt tills vi vet hur det blir med hemmet och tills dess får det bli ordning i kaoset. Vi har förråd, både under garaget och i trappen men det är fullt.
Jag är fortfarande slut
och jag vet att det kommer att gå över men jag vill att det skall vara över nu, på en gång, inte sedan. Den värsta ledsenheten har släppt och kraftlösheten i kroppen har mer eller mindre försvunnit men mitt humör (det dåliga har börjat visa sig och det kan gott försvinna), min glädje och mitt jag saknar jag väldigt mycket. Den där Carina som jag i sak faktiskt tycker om, henne vill jag ha tillbaks.
Gubben, vår käre pälsboll
(en av 3) är ledsen – det regnar ute. Han har nu travat fram och åter och jamat anklagande och vandrat osv, osv, osv och det regnar ändå. Han vill ut! Det är precis som en vinter när det var väldigt kallt, han for runt och beklagade sig för och om tillvaron, vi öppnade balkongdörren och han spang lustfyllt till dörren och där stelnade han till och backade sakta därifrån. Det var så kallt så det gick inte att gå ut.
Mannfred har dragit sitt strå
till kaoset också. Inte bara en gång vad gäller det jag skall skriva om utan flera. Han älskar min rullade cigg. Han tom tar tobak ur paketet och tuggar på trots att det göms undan. Många är det av mina rullade som flisats sönder på mikrosekunder. Jag begriper inte vad det är i tobaken som han vill åt. Det är inte särskilt sunt med en nikotinmissbrukande caique och säkert är det livsförkortande även för Mannfredar och hans likar.
Jag måste återgå till webberiet även om lusten just nu är som vädret – grått och blött.