Månad: juni 2004

Vadå? Jo, om man vill anse sig som ett seriöst företag hur kan man tipsa kunder och besökare och även göra så själv att spamma gästböcker , här kommer det ”roliga”, med orden, ”skriv något passande”. Företaget hade tom en gästbok till en sida med hjärtsjuka barn där och när jag kollade förra veckan hade dom använt sig av detta förnämliga sätt att få ut sin egen hemsida på samt även en del av deras kunder/besökare. Undra om det är så man skall göra när man vill få en högre ranking på sökmotorer, dvs att rent ut sagt missbruka andras slit och andras sorg och sjukdom.
Fy fan säger jag bara och jag var arg innan vi for iväg till Oxelösund men har blivit ännu argare ju mer jag tänkt på det. Företaget använder sig också av länkportaler som dom, i mina ögon, missbrukar genom olika varianter på tillgång till länksidornas ”lägg-till-länk” funktion. Vår gajd har dom använt på detta vis till sig själva och till sina kunder. I dag raderade jag det företaget och även deras kunder från vår gajd, säkert finns det någon eller några jag missat men det gör inget.
Till saken hör att gästboken till dom hjärtsjuka barnens sida är borttagen såg jag nyss men det gör mig inte mindre arg för hur dum får man vara egentligen. På denna sida går det att se lite av det jag menar. Den sidan syns inte längre på deras indexsida men den syns när man kikar i tex Nedstat var en besökare kommer ifrån.
Om Oxelösundsresan
skrev jag allt i förgårdagens text (fredag 18:e juni) , fortsättningen skrev jag som fortsättning i samma text. Det syns var fortsättningen börjar för jag lade in en liten delare och beskrivande text.
Annars fryser jag ihjäl
känns det lite som men jag tror att dom flesta i kära Svedala känner samma som jag, +11 grader fläcvis halka av sol/regn/blåst gör inte något bättre heller. Det blåser för mycket och är för få grader för att ens Mannfred skall få vara ute på balkongen ens. Han verkar väldigt utesugen men det kommer väl varmare dagar även för honom snart hoppas jag.
KA jobbar och landar sent i kväll och jag grejar med lite viktiga papper som skall vara klara under dagen för inlämning i morgon. Jag håller också på att skriva ihop en sak om mig och mitt som skall vara klart idag också. Det blir lite roligare än det första.
Gruvar mig också f
ör tisdag klockan 09:30 när fröken skall få det slutgiltiga beskedet om vad som felas. Konstigt på ett sätt men det är enklare om man inte riktigt vet och dom sista veckornas turbulens har lagt en del av både oro och tankar kring frökens troliga MS lite perifert.
Nej, inte fastna här inte. Jag har gjort en till sak men har inte testat den ännu, installerat Skype. Jag kan inte testa den eftersom jag inga lurar har eller en microfon så det får bli efter lönen nästa vecka.

(hela minnesresan fortsätter under det jag skrev i går, det syns väl i texten)
Vilka underbara dagar, enda kruxet var att dom var få men man säger ju att det då är naggande gott istället och precis så var det. Vi kom nästan iväg enligt planeringen, jag väntade ett mail men vi for till slut utan att det kommit. (Jag fick ett telefonsamtal istället men besked om förra veckans möte kommer jag att få i början på nästa vecka så tills dess…)
Vi var framme i Oxelösund kring 16 tiden, har faktiskt glömt bort vad klockan var mer exakt när vi landade så om jag har fel hoppas jag på rättning. Vi är i det här fallet farbror Lars Colliander (som vi hämtade upp på väg mot målet), Kallemannen, Mannfred och jag.
(Fotbollens kvittering hörs ända hit från grannarna från andra sidan gräsmattan 😉 inomhus och i ärlighetens namn skiner jag i vilket för det är helt ointressant för mig. KA kikar på slutet av matchen och han är just hemkommen från jobbet.)
Vi landade väl framme i Oxelösund och blev varmt både välkomna och omhändertagna av Kicki, Stefan, sonen M och Dixxie. En runda på tomten och sedan en runda inomhus och ja, Liberia lös med sina rester på både vägg och golv. Med rester menar jag minnen och souvenirer som egentligen är fel att kalla dessa skatter.
Mat väntade oss och gissa om DET var gott. Hemgjord snaps, sill, potatis, ägg och lite annat smått och gott och gissa vad! jag drack öl till maten och det var faktiskt gott.
Efter maten en stund till prat, prat och mera prat. Några samtal och några möten bestämdes till nästa med andra ”liberianer”. Kicki visade filmer hon hade spelat in under hennes 10 dagar med Uncle Eddie i Tampa, Florida och ja Herman är en ståtlig herreman som snart blir 40 år gammal. Kicki hade verkligen lagt ner mycket engagemang så att vi som inte var med kunde följa och på ett sätt ändå vara så delaktig. Det värkte i hjärtat och känslorna for men så är det på en sådan resa vi gjort tillsammans under dessa två dagar.
Senare blev det middag, Stefan stod för grillningen av diverse godsaker och vi åt alla med god aptit och pratet, ja det det gjordes nog också med god aptit eller vad man nu kan kalla det för.
Efter middagen pratades det lite till och sedan kikade vi på ett par av Uncle Eddies filmer han skickat med Kicki. Chimpanser, Cheeta, Herman, Mamma, Uncle Eddie, hans barn, andras chimpanser, andras barn, osv, osv. Mycket känslor, mycket känslor och ävenså nu när jag skriver. Det är tungt men samtidigt så underbart och så efterlängtat, alla dessa år med undringar och fundringar och inga svar. Försök att via telefon nå Uncle Eddie för lite minnessamtal men det gick inte för han hörde antagligen inte eller så var han inte hemma. Lite oroligt men okej.
Natten blev kanske sen men den blev härlig. Vi hade ”egna” rum som vi sov så gott i och vi sov kanske lite sent med tanke på att där skulle komma fler liberianer. När KA och jag väl kommit ner så var frukosten framdukad. Måste säga att bättre hotell med sådan service är svår att finna ;).
Mera prat såklart och mental ro på något vis ändå trots alla känslor som faktiskt rusade omkring en hel del och tankarna mina kom och gick mycket.
Kicki trollade ihop en väldigt god toscakaka lagom till dom andra besökarna kom, besökare jag aldrig hade varken hört talas om eller träffat. När dom hade kommit eller strax innan så ringde jag min ”bästa tant” från när jag var en liten flicka, min Tant Elsie. Jag frågade om inte Elsie och Niklas med barnen kunde komma och det gjorde dom. Jag kände igen Tant Elsies ansikte, det är SÅ många år sedan, minst 32-35 år och jag känner igen hennes ansikte och när jag börjar prata känner hon igen mig. Niklas hade varit barnvakt åt mig och mina syskon men honom kände jag inte igen men det gjorde inget för det kändes otroligt mycket alltihopa och kramarna gjorde sitt till.
Oj, säger jag bara, svettigt värre men det gick det också och hur det gick sedan. Så många år av ingenting och jag kände mig på något sätt och vis som bland ”mina egna” hur konstigt det än kan låta.
————fortsättning från i går————-
Dagens happenings var absolut inte slut då vid ca 15:30 tiden utan då ringer Lasses son och säger att han är i närheten och dyker upp lite senare och vi äter middag tillsammans. Jag har kanske aldrig träffat Christer men det känns spännande ändå mitt i allt. Det blev lite bråttomt hem för honom sedan men det finns fler tillfällen.
Kicki, Stefan och sonen M är kajakmänniskor och vi for ner till kanot- eller kajakklubben i det härliga vädret. KA var lite mindre feg än jag så han skulle prova att paddla kajak och han fick en som garanterat inte skulle slå runt även om han paddlade ojämnt. KA tyckte det var så pass skönt att glida omlring i kajaken väldigt nära vattnet så han provade en annan kajak som inte heller borde slå runt i det lugna vattnet. Det var en nöjd och aningen fuktig man som klev upp (fuktig i kläderna). Han blev väldigt kajaksugen och kanske blir det en sådan i framtiden, vem vet. Foton på det kommer kanske under dagen.
Lite senare på kvällen fortsatte pratandet och det är så intressant att lyssna på det Lasse har att dela med sig av sina upplevelser, han var med redan när vårt sekel var ungt. Mycket har förändrats under dessa år och mycket nytt har tillkommit, bl.a internet som kommande generationer tar för givet.
Senare under kvällen lyckades äntligen samtalet till USA och det var både tungt och väldigt omtumlande. En underbar stund både med att lyssna till både Kicki och Lasse och sedan att prata med Uncle Eddie. Tårarna rann och tankarna for och kanske, kanske kan vi ses nästa hår här i Sverige. Uncle Eddie berättade om incidenter från Liberia, Cheeta och Herman och livet i stort med vår gemensamma grund i ett liv i ett annat land.
Tanken var att kvällen skulle bli tidig men så blev det ju inte och den sena stunden till trots så gav det mycket. Vi visade lite film på Henning och känslorna for där igen. Suck på mig, hela detta år har varit en stor emotionell berg-och-dalbana och den är en god sådan resa, spännande och värd varenda tår i ögonvrån.
Så var det dags att tänka på refrängen för KA hade sitt jobb att passa och våra underbara värdar sitt att fixa med.
Vi lämnade av Lasse hemma hos sig och var själva hemma strax före 14. Vi hann dricka kaffe, lasta ur, packa upp delar och så for KA iväg till jobbet och jag satt här och förundrades över vad världen egentligen är liten. Den är så liten och ändå så oändliga.
Våra diskussion rörde allt ifrån religion till relationer både med och utan Liberiarelaterat innehåll. Tack och lov att Kicki sökte efter Uncle Eddie och att Stefan hittade min sida om Cheeta.
Det kan tyckas att jag kanske fastnat i dåtid men så är det inte för den tiden lever jag med i min vardag. Jag är afrikan i själ och hjärta och har varit så hela mitt liv och jag säger bara en sak, tusen tack hela familjen i Oxelösund för underbara dagar och eran otroliga omsorg. Vi ses om inte annat i juli, den 24:e är det visst dags för Torö.

Jag såg bara 1 skillnad på föregående stresstest och det tyder på att jag INTE är särskilt stressad av mig 😉 Keine kommentaren, ingen gillade kanske mitt test. Jag fick det iaf i mail av en herre och jag gillade det sådär. Har kanske knäpp humor men det bjuder jag på.
Jag har lagt upp några Papegojträffsbilder och tackar Sabina för dessa. Fler skall upp men jag hinner inte mer nu, fortsätter när vi väl är hemma igen. Våra blev fjaskiga vad gäller suddighet. Skall scanna in bilderna manuellt istället med vanliga scannern men det får bli senare.
Strax åker vi mot min lilla miniresa mot förr. Det kommer att bli väldigt trevligt och sedan kanske en del roliga kort blir av det hela för det är kanotkväll i morgon och man kan ju aldrig veta men en snurr med en sådan gör en blöt så vi får la se.
Vi syns, vi hörs och vi läses. Mot Oxelösund!

Glöm inte läsa instruktionen nedan först.!!!!!!!!!!
På den bifogade bilden finns två delfiner, som hoppar s.k. tandem hopp. Din uppgift är att se på bilden, och registrera olikheterna mellan delfinerna.
Studierna har visat att ju mera olikheter du hittar, desto mera stressad är du. Bildens delfiner är mycket lika, men om du i alla fall hittar olikheter, skall du genast packa ihop dina saker och fara hem!
Kika på bilden så att du kan se hur stressad du är men du skall läsa instruktionerna först!

är inte rolig, särskilt inte när det är en bra bit innan man själv skall upp ur sängen. Men, det var KA´s jobb och nej han kan inte börja tidigare idag och så upp, sätta på kaffe och vakna i godan ro.
Ett annorlunda mail,
kom i går, ett Nigeriabrev som är väldigt fyndigt gjort. Det roliga i kråksången är att avsändaren använder sig av mitt efternamn som målobjekt och i detta sammanhang är det väldigt ogjort eftersom det inte är många med det namnet så en ambassad skulle enkelt kunna spåra både anhöriga och eventuella arvingar till dom påstått döda människorna. Allt för att få en godtrogen och säkert också pengasugen person att falla för frestelsen. Tänk 16 miljoner USD, inte är väl det dumt!
Lite snabba rader så här innan jag skall iväg. Vädret här är grått och trist samtidigt som det inte är kallt men solsken är mycket roligare.

kan saker och ting gå vägen. Vi vet inte om vi förstod saker och ting rätt och vi vågar heller inte ta ut ett dugg innan vi har papper på det hela och det kommer att dröja ett tag till eftersom alla uppgifter måste in som tex pluss och minus (jag skall ställa samman dessa själv och måste in få in uppgifter). Oavsett plusset så blir det inget större överskott om det nu går som vi tror men vi törs ju inte riktigt tro ändå.
Efter mötet i morse
tänkte vi ta en fika tillsammans på vägen hem. Av det fikat blev det intet för det liksom bidde soppa och smet men vi fick lite sightseeing och vi köpte med oss varsinn bakelse och drack kaffe hemma efter att KA genomgått sitt hörselprov.
I dag har vi även dammsugit,
skurat och fixat lite med tvätt samt övriga fixerier. Det är skönt att ha det gjort när vi skall åka på onsdag. Skönt att det både luktar och känns fräscht. Jag läste liite också.
Jag läste ut
min senaste bok, Torey Haydens ”Rävungen”. Vilken djup, varm och samtidigt så sorglig bok. Toreys böcker är oerhört intressanta eftersom dom är sanna i grunden. Trasiga barn med olika svårighetsgrader av problem och hur man bemöter för att stadga upp och hjälpa med dom medel som står till buds.
Ingen av böckerna jag läst är kliniska utan dom är jordnära där gemena man kan förstå och tolka innehållet. Detta är den andra boken av henne jag läst och jag har en till som ligger på nattduksbordet och bara väntar. Den förra boken hete ”Vackra barn” och är om jag förstått det rätt den senaste som översatts till svenska.
Den bok som är kvar heter ”Burpojken” och jag vet inte om jag skall spara den och läsa annat emellan eller ta den på en gång. Jag både vill läsa den nu och vill ha den kvar oläst ett tag till. Den som längtar ungefär så hade jag tänkt.
Tandadags (borsta mina tänder på riktig svenska) är det och jag säger godnatt.
P.S. Farbror Melkers mamma, S, hoppas du fick mitt mail, säg till annars så skickar jag igen. D.S.