September är slut…

och i morgon är det oktober vilket känns lite lustigt för det är inte dags för det jag kallar vinter ännu. När jag föddes var det snö och kallt = vinter. Visserligen är Kiruna ganska högt upp men det är där jag är född trots allt. Som ett förtydligande så fyller jag inte år i morgon men under denna månad och därför tänker jag vinter om oktober.
Tröttheten tar ut sin rätt och ögonen faller ihop. Jag återkommer och jag skäms nästan men den som väntar på något gott kan inte vänta för länge eller hur man nu skall säga mail kommer men hjärnan är ur led. God natt och sov gott.

Ett steg fram och två bak.

Så har det kännts det rätt ofta dom senaste månaderna men en vändning har det blivit och framåt sakerna blir fler och fler även om dom inte riktigt känns som sådana alla gånger.
Jag påbörjar
en deltidsanställning den 1:a oktober men om jag skall jobba den dagen eller ej får vi se. Vi skall planera dagar i eftermiddag. Det är på LDA och det känns bra en ideell organisation som jobbar mycket med det jag vurmar för. I första hand är det två dagar i veckan det handlar om och då går det ju utmärkt att söka annat och komplettera med. Deltidandet gäller i första hand under 5 månader (eget val) till att börja med och sedan får vi se vad framtiden har i sitt sköte.
Gmail
finns det i dagsläget 3 konton att dela ut för den som är intresserad. Först till kvarn är det som gäller. Skriv i gästboken eller använd mitt kontakformulär om du eller någon du känner vill ha.
Bäst att dra så jag inte blir försenad eftersom jag skall lyckas ta mig in till Thulegatan och kika igenom saker till kontor som skall slängas. Kanske finns det något att ta till kontoret på LDA.
Ha en bra dag trots det mulna vädret. Mail är jag sen med men det kommer förhoppningsvis i kväll om det inte blir för sent från mötet vill säga.
Read ya later!

”Estonia, Estonia this is Silja Europa”

far runt i mitt huvud. Jag hade vaknat till och gick på toa och satte då per automatik på radion och det var det jag hörde. Va?! och sedan gick hela natten med radion på och jag slumrade, vaknade, radion på, slumrade och vaknade för det som sades och hördes från radion var för stort helt enkelt, för ofattbart att ens ta till sig.
Hela den dagen gick åt till nyheter, nyheter och åter nyheter. Vi fick ingenting gjort på firman den dagen överhuvudtaget och vi var båda så ledsna så det finns inte. Grejen är att jag inte blev personligen drabbad vad jag visste då även om både KA och jag fick veta efteråt att vi kände (KA iaf och jag hade träffat) en person som omkom den natten (det finns länkar och länkar om Estonia, kring Estonia, spekulationer osv men det finns några länkar som för mig är mer läsvärda än andra, varsågod eller låt bli 🙂 )
Jag blev heller aldrig rädd för att åka färja efteråt men med Estline tänkte jag aldrig åka bestämde jag mig för då. I dag kanske jag skulle kunna åka med Estline men jag vet inte för det känns som ett svek av någon underlig anledning. Vi åkte med Silja Symphony eller Serenade i oktober – november det året för det var en redan bestämd kryssning men det var lite obehagligt för tankarna gick till alla dom som inte längre fanns och hade förolyckats längs vägen vi åkte. Vi låg högt upp i båten, däck 11 har jag för mig och den natten gick vågorna höga, ca 22 sekundmeter och jag mådde illa och kärde profylaxandning för det hjälpte mot illamåendet men rädd, nej det var jag aldrig konstigt nog.
Jag fastnade framför Tv4 i gårkväll och kikade på ett Estoniaprogram och det gick hur bra som helst tills jag hörde Silja Europas anrop, ”Estonia, Estonia, this is Silja Europa”. Den frasen sitter för alltid där och gör mig så obehaglig till mods och känslan jag hade den natten och dom efterföljande dygnen kommer igen. Detta trots att jag själv inte direkt drabbades av den oerhörda katastrofen det var och ff är. Den frasen är så levande i vad som hände då, just i den stunden för Estonia svarade aldrig på det anropet för då gick hon under.
Jag har för mig att det någon månad senare var en färjekatastrof i ett avlångt land neråt Afrika eller något ditåt med nästan fler omkomna än Estonia men den olyckan berörde mig inte alls på det viset mer än att vad hemskt. Hur är vi funtade som kan solla bort människoliv mot människoliv och beröras så olika av katastrofer? Kan det bero på att den i Afrika var så långt borta och mer overklig om mycket mindre levande än Estonia? Jag såg inga bilder och hörde inga nödrop från varken båt eller människor och kanske är det orsaken. Oavsett vad så spelar orsaken ingen roll i sak men jag undrar ibland hur vi människor reagerar, agerar, resonerar och berörs av händelser i livet oavsett om vi själva drabbas eller ej.
Länkar för den som vill läsa mer eller annat eller bara vill klicka vidare.
Sista bilden…
Skräcken förde dem…
SVD, 10 år efter Estonia
Estoniasamlingen

Middag blev det men ingen vinst

bara förlust. Vi åt inte där vi tänkte för det liksom hände inget från personalens sida så efter ett tag gick vi därifrån och gick till Druvan istället. Volymen var högre men personalen trevligare. Det fanns automater där och jag spelade en peng men vann ingenting, bara förlorade. KA försökte också men tji fick vi båda.
Hemma tidigt, kring 21 och sedan ganska snabbt i säng. Helslut och tomt i knoppen gjorde sitt till. KA skall jobba hela helgen men börjar inte förrän 11. Kanske får jag ihop min dag i dag eller så inte, jag ställer varken krav eller förväntningar på mig själv idag. Kroppen känner av reaktionerna så kroppen får ta den tid den vill ha på sig.
Vädret är soligt,
iaf så var det så alldeles nyss, och jag satsar lite på att inspireras av solen. Tänkte slänga på stereon när KA har åkt så kanske andarna får liv eller så inte, vi får se. Fröken skall iväg till Willys i Bro och jag tänkte följa med för här behöver också handlas lite saker.
Ha en trevlig dag, skön helg och det viktigaste – låt dig vara dig.

Rädsla helt i onödan :(

Men – ändå inte. Grejen är att hade vi inte sagt något angående värdet eller liknande hade processen fortgått och då hade det varit för sent. Tänk på dom som ger upp då och bara säger jaha det var det, dom blir utan vad det än är som kan vara fel i bedömningen. Det fanns en artikel i år eller förra året om något sådant gällande bostad där försäljningen framskred och den som bodde där inte bodde där sedan.
I alla fall så kommer det varje år att kollas om vi har blivit med tillgångar utöver det som är idag så rådet vi fick var gör inte ett smack som kan förbättra värdet och försök helst frysa amorteringarna tills allt är klart, längst om ca 5 år. Skulle det bli en värdeförändring uppåt på ca 50,000:- då görs det en utmätning så vi får hoppas att bostadsläget här i området håller sig på denna nivå eller så får vi höja lån, höja pant eller slå sönder något vad vet jag för bo kvar skall vi.
Fasen så illa
det kan bli och det räcker som det är tycker vi båda. Glad blev vi båda och KA slappnade av och blev helslut lagom tills det var dags att åka till jobbet. Jag tänkte föreslå att vi äter ute efter hans jobb (slutar 20:00) och då kan jag plocka upp honom eftersom jag tog bilen efter att ha skjutsat herrn till jobbet.
Handlingsplan är upprättad på AF
och om inget annat inträffar skall jag höra av mig till min förmedlare den 26 november i år. Fröken ”fick” hela min tid i tisdags så jag fick en nu tid till idag.
Utbildning vill jag gå så att mina kunskaper blir validerade men det är endast bristyrkesutbildningar som kan valideras i dagsläget så jag får väl hålla mig till tåls. 10 år som egen företagare med allehanda dator/nätverks/programvaru/konfigurations/applikationshantering är inget jag med papper kan styrka utan bara med praktiskt arbete kan jag styrka detta. Min utbildning i botten har jag papper på med sedan då?!
Nu smiter jag, KA blev i princip utkastad av sin kollega som tyckte ÅK HEM! Så nu hämtar jag herrn och så äter vi en god middag och jag skall stoppa i en peng i automaten för på den restaurangen har jag hittills alltid kommit hem med stort överskott i förhållande till insats och efter matkostnad. Maybe jag kan vinna igen maten i dag också.
Ha en trevlig kväll och helg och för dom som är på IRL träff i morgon säger jag SKÅL och Bon apetit!

Varning – gå INTE in på Alxnetgästböcker det laddas ner

——————————————————————————–
autoinstallers av envis karaktär och som kan vara skadliga eller bara drabbar dig och din dator med reklam olika sorter. Vad vet jag inte för det kom inte så långt i min. Detta gäller säkert inte varenda Alxnetgästbok men säkert alldeles för många och riskerna är onödiga.
Kinkyshit har många av oss sett under någon vecka och mig veterligt har jag bara sett det i Alxnetgästböcker. I morse gick jag in på Tiinas gästbok via http://tiina.diaryland.com/. Då tog det tid och jag antog att det var Kinkyshit och det stod även så i webläsarens fot men – det poppade inte upp någon sida utan helt plötsligt började NIS poppa upp meddelande om tillåta än det en än det andra.
Det ligger tydligen en trojandropper eller liknande som släpper ner ett minprogram i c:temp som börjar installera konstigheter. Bl.a har den installerat 3 program som jag kunde ta bort via ”lägg till ta bort program”, programmen heter WebRebates_Auto_InstallSilent_Euro, Windows SyncroAd och så ett 3:e med 180search något (jag kommer inte ihåg).
Ett av programmen böt namn och lade till en siffra i programnamnet mest troligt för att förvilla. Minns inte vad det hette från början men det blev Installer2.exe
Det enda sättet att få bort detta var att inaktivera internetanslutningen och sedan stänga av programmet lc.exe som ligger i tempmappen. Radera tempmappen. Avinstallera ovan 3 program, köra tex Ad-Aware eller liknande.
Jag kommer inte att gå in i en enda Alxnetgästbok mer och jag hoppas gästboksinnehavaren inte blir ledsen för det men detta var för mycket. Trots att jag har NIS som blockerar är detta väldigt fyndigt gjort. Jag har även ganska hög säkerhetsinställning i min dator och anser mig vara datorkunnig och trots det ramlade detta så fint i min dator.
KA har haft egna problem med Alxnet för det går inte att få bort, rättare sagt att logga in och radera Kinkyshitinlägg på hans uknmsida.

Bättre kan det väl inte bli!?

tänker jag och går på som fan har betalt mig åtminstone i tanken.
En glad sak
jag bara måste skriva (det händer roliga saker också) är att fröken skall hoppa in som sjukvikarie på ett dagis i morgon och DET är värt massor. Jo och jobbet hon sökte i tisdags när himlen rämnade fick hon fast det skall inte börja förrän i slutet på oktober. Tänk en början som kan leda till vad som helst och framåt är givet.
A-kassan
undrar jag om det är skottpengar på eller så för den ena vet inte vad som gäller och utgår ifrån en sak och den andra säger en sak och vet med sig att så är det och där står jag och ingenting gäller av det som är sagt och luren fick jag slängd i örat också för KA råkade skratta och det hördes och klick sa det i mitt öra utan att jag fick klart besked. Det djävliga är att jag MÅSTE ha ett besked till myndigheten i morgon.
Morgondagen blir spännande på mer än ett plan och arg är jag ff. Tur att jag inte liksom bara lade mig ner och dog för så kändes det i tisdags fast min ilska över hanterandet av allt har lyft mig mycket.
Nej, nu skall KA och jag äta ”middag” stekta ägg och mackor för annat blir det inte. Jag tänker som så att tur att vi inte börjat måla i hallen för det ökar värdet. Kanske får en vägg ett hål eller annat snart istället eller så får vi se vad vi skall hitta på för något som kan göra saker bra för oss för NU är det bara oss som gäller. Alla år av rena och vita pengar och slit för ingenting mer än erfarenheten känns som att fan ta det mesta just nu.
Förresten så sken solen idag men det hjälpte in mungiporna särskilt mycket men kanske lite för visst skrattar jag åt mig själv en aning och även KA har blivit lite arg för det är vad vi behöver just nu andra känslor vore katastrofala i dagsläget.

Post och maktlöshet

kan mellan varven gå hand i hand. I förrgår kom posten som vanligt men där fanns ett kuvert från en känd avsändare men med konstigt innehåll. Innehållet gav katastrofvarning och känsla samt ett stort frågetecken. Vi hade en uppgörelse och den skulle gälla så länge vi skötte oss. Vi har gjort det så långt och trots det kommer det sådan post.
Jag var iväg med fröken och mig själv till AF bland annat och sedan skulle jag moralstödja vid en anställningsintervju på eftermiddagen. KA var solo hemma när posten kom och satte genast i gång att ringa och fråga vad ända in i. Bostaden ligger i riskzonen trots att den enligt mäklare inte har dom värdena som HSBkontoret har gett till myndigheten så den riskerar nu att ryka ändå.
Värderingsbevis faxades samt protester å det starkaste. Det otäcka var att tillsammans med alla dessa papper låg månadens avisering som vi kommit överens om i juli. Tror dom att om säger om bostaden skulle ryka att vi skulle betala ett endaste korvöre. Inte en chans gosse då blir vi genast medellösa å det snaraste även om det inte riktigt fungerar så. Inte leva på luft varje månad och dessutom inte ha tak över huvudet, inte en chans.
Bostaden har inte det värdet utan det ligger där det värderades förra året, en bra bit under standard. Bostaden är så sliten så det skulle kosta en hel del pengar att bara få den i standardskick. Många, många år utan pengar och utan rust och dessutom en kär gök vid namn Henning som köksdestruktör gör sitt till tillsammans med en nervös kisse osv, osv.
I morgon får vi besked – igen. Frågan är då kommer detta att ske varje år om vi nu får behålla bostaden denna gång. Vi betalar ner lånet varje månad och då ökar så att säga övervärdet varje månad. Betyder det att vi kommer att måsta leva med denna rädsla hela tiden? Är det vad som gäller undrar vi båda hur länge vi kommer att orka. Det går nämligen inte att leva som vi gjort under mycket längre tid för vi försvinner sakta men säkert av all oro och all ångest. Vi som trodde att nu kanske vi kunde börja kravla oss upp ur den dal av vanmakt som känns som en smärre evighet.
Det är inte meningen att det skall gå bra för somliga så vi får se vad som händer och fötter. Ingen kan säga att vi inte gjort vad vi kunnat, det är då ett som är säkert för vi har nog fan gjort allt vi kunnat och lite till.

Barnbarn!

Är små underverk på alla sätt och vis. De tär en ynnest att få upptäcka dom små igen för visst har man glömt hur det var en gång. Tänk vilken lycka att få låna och sedan lämna tillbaks när dom blivit lite större. Tänk vilken ynnest att få vara den som skämmer bort dom och oftast får dom gyllene tillfällena med barnen. Välkommen till världen Zack säger jag och tänker lyckliga mommo och moffa och jag gissar att deras förlossningsarbete nästan vara svårare än för mor och far vid tillfället för en dryg vecka sedan.
Ja, visst tänker jag på Sofia som vi fick den äran att barnvakta hela dagen i går. En underbar liten fröken, så stilsam men ändå så nyfiken på ett (än så länge) modest sätt. Morfar undrade vart sjutton haklappen tagit vägen och Sofia hämtade den direkt fast morfar menade en annan men rätt skall vara rätt och haklapp var det.
Det är underbart att faktiskt få låna och Sofia gjorde vår dag trots att vi var så trötta så det fanns inte. Måste vara åldern när man inte ens orkar vara ute sent trots det ringa i alkohohol (1 glas vin och en fördrink).

Än härlig kväll

blev det igår. Sent för ovana människor som vi men så mysigt. God mat, gott umgänge och gott prat blev det. Glada och belåtna var både KA och jag när vi precis missade näst sista pendeltåget och vinkade av våra värdar. Vårt tåg hem gick 00:40 och vi landade hemma ca 01:30.
Sällskapet var det bästa men en vistelse på restaurangen Restaurangen är att rekommendera för den som vill ha det lite annorlunda. Annorlunda meny med lite kryssa här och kryssa där och allt i små men naggande goda portioner. Rätterna var som små aptitretare eller förrätter i storlek och väntan på ”huvudrätten” kändes för somliga nästan lite komisk. Vana med en normalstor huvudrätt ställde väl till det lite grann för visst är vi alla vanemänniskor.
Tiden den bara försvann och ingen av oss hade trott att det skulle bli så sent som det blev. En härlig och underbar kväll som gav mersmak. Tack för kvällen, sällskapet och maten S och J.
Upp tidigt
i förhållande till den tidiga/sena natten/morgonen för att vara lite redo att ta emot fröken Sofia som skall förära oss med besök hela dagen. Man kunde tro att jag drabbats av både baksmälla och för stort intyg av dryck men så är inte fallet, trots det känner jag av både skallebank och konstigt i magen. Jag är för gammal för sena vanor eller kanske är det för ovan, valet är ditt.
Nu är lillfröken
här och lådan med kökstillbehören är redan rensad från roligare saker. Korgen med plats för några har fyllts och tömts i omgångar mellan kök och sovrum. Mannfred har tyvärr hamnat i buren för det är inte så lyckat med en stridspittig caique i Sofias närhet.
Förresten så kan lycka vara en kub, Rubiks kub och kanske är det pg.a färgerna som är blandade eller så formen. Vad vet vi vilka tankar som far runt i en liten fröken på 1,5 års huvud. Vi ler och är glada åt frökens underbara leende. Tur att man får låna ibland för visst är det en ynnest med dom små. Ganska skönt att kunna säga tack för lånet med en god känsla inombords.
Sofia väntar på att vi skall pallra oss iväg en sväng så det är väl dags att göra det.
Ha en bra dag från ett regnigt och mulet Kungsängen men från en glad och upplivad mig.