Vädrets makter

är otäcka och här sitter jag och tänker på Uncle Eddie i Tampa Florida. Orkanen Charley var beräknad att den skulle slå till i bl.a Tampa Bay, där Eddie bor men vek undan i sista stunden. Denna (Aftonbladet) orkan, (DN) Frances, verkar inte ha samma färdväg men om den slår om och går mot Tampa i stället så vete gudarna. Sist ville kär farbror inte evakueras varken från hus eller hem och jag misstänker starkt att det är samma sak denna gång. Fan ta tjuriga gubar :).
Det är konstigt med väder, naturen och vår påverkan – både bevisad och ej bevisad,. Jag är glad och tacksam att vi inte befinner oss nära orkanområden, vulkanområden eller andra områden där naturen tar sitt och lämnar resterna, oftast småflisor, kvar.
Det värsta jag varit med om i väder som drabbat mig personligen var att blixten slog ner i vårt hus i Ghana. Den träffade så pass bra att den skalade av ytterskiktet på ena dörren och sedan rullade det eldbollar i huset. Smällen var så intensiv så jag ramlade ur min säng och rusade in mot vardagsrummet för att se vad som skett och där var det ingen större katastrof. Dagen efter visade det sig att vår fina (då) Tandbergstereo hade liksom gett upp, den rök eller något sådant när den sattes på.
Kan det kallas tur tor eller bara att vi var på rätt plats vid rätt tillfälle eller så tvärtom kanske.
Dagen har till viss del
bedrivits på Endokrinologen och mycket riktigt saknas där hormoner, sköldkörtelhormoner alltså. Det blir till att äta Levaxin för fröken, lägsta dosen till att börja med och om 4 veckor skall det tas prover och dubbelkollas.
Det blev lite intensivt både här och där men inte som jag hade tänkt mig och nu måste jag i säng och han som sitter bredvid och knappt har ögonen öppna också. I morgon åker vi iväg till Österfärnebo för att besöka liberiasvenskar, en tant och farbror som jag träffat som liten även om jag INTE kommer ihåg det alls. Mannefredde hänger med och på lördag kommer vi hem igen.
På söndag är det papegojträff för den hågne. Mannefredde, Herr Bert, Sessy Messy(kanske i ny ryggsäck, jo – i!) och förhoppningsvis också Farbror Melker.
På samma gång säger jag välkommen till Gökboet Bertan och Sessy med päron och gonatt!