Barns rätt eller vår rätt?

—– flyttat från föregående tankar —–
Till sist just nu iaf
så undrar jag väldigt över hur vi s.k. vuxna och tillika i det här fallet föräldrar är funtade. Jag skriver kanske mer om det vid annant tillfälle men jag kände att avsaknade på ansvar från s.k. vuxna och borde även ingå en del förnuft i vuxenheten fast jag vet att den saknas hos många.
Detta fall är ett sådant där barnet får betala ett pris som är så absurt bara för att vårdnad och vårdnastvist används som argument i vem som har rätten till barnet. Det händer antagligen oftare än vi tror och det gäller nog både män och kvinnor som kanske känner sig ratade eller annat åt det hållet men hur är man funtad när man gör så att barnet får betala. Det här fallet syns det så tydligt den primära kostnaden för barnet. I andra så kanske det är mindre tydligt och kanske är också konsekvensen för barn/en svåra att överblicka eller att ens existensen av tanken på att barnen bekostas finns.
Nog för att egoismen och egenkärleken står högt för en del av oss s.k. människor men någonstans för det väl i rimlighetens namn ta slut. Nu vet jag att det finns grövre händelser men som drabbar barn i en vårdnadstvist men dessa kanske inte synliggörs på samma vis som detta fall där det är enkelt att se.
Barn med våldsamma/n missbrukande/sjuka eller på annat vis mindre kapabla föräldrar kanske det inte märks direkt hur illa ställt det är för barnet/n eller hur illa det kan bli i framtiden. I många fall kommer situationen familjen levt i och, då främst, barnen befinner sig i inte förrän en separation/skilsmässa är på tapeten och då är det lätt att saker hamnar i skymundan och skylls på vårdnadstvist och djävulskap.
Våra barn skall bli dom som tar över efter oss som är s.k. vuxna i dag. Vill vi inte ha en lugn och trygg värld så kan vi fortsätta missbruka våra barn för det är det vi gör eller så kan vi använda som hjärnceller vi faktiskt fått och göra rätt gentemot våra barn oavsett vem som står kvar utan.
Jag har inga recept på hur men jag vill och önskar så att vi kunde se bortom vår egen egoistiska sfär till fördel för dom vi vill skall ta över när vi inte längre kan. Dom flesta vuxna vill nog att ens barn skall ha det bättre än man själv hade det och då undrar jag varför det så sällan sker i realiteten.
(jag tar nog bort hela detta långa och lägger det till ett eget sedan men det får jag ta när jag kommer hem för nu blev det paniskt bråttom igen) Jag har flyttat den nu!

Vilket hjärnsläpp det blev igår.

Jag hade en skrivtanke med gårdagens textbörjan som rann ut i trötthet och blev till intet. Så kan det gå ibland och i dag är det en ny månad med nya möjligheter och jag har tappat tråden till gårdagens början. Inte lätt när man får hjärnsläpp inte.
Jobberiet
börjar på måndag med måndagar och tisdagar som arbetsdagar till att börja. Där finns viss flexibilitet vad gäller dagar men jag skall försöka ha samma dagar får det blir mest rätt i slutet av månaden. Visserligen skall jag börja med att hoppa in lite akut idag för där kommer besök med bl.a två människor från Liberia vilket skall bli spännande.
Jag vet heller inte riktigt hur man räknar rätt när man jobbar deltid så jag får väl lära mig det också.
Sugarcane
var något som både jag och mina syskon älskade nere i både Liberia och Ghana och jag har fått två stora bitar med sockerrör som det heter på svenska. Jag har ännu inte gjort iordning dom men måste göra det ikväll annars blir dom förstörda med risk för både mögel och torrhet. Undra om det kommer att smaka som jag minns det? Jag lovar att skriva om min smakupplevelse senare för jag vill själv komma ihåg det när jag blir gammal och grå för än är jag varken eller trots att somliga säkert menar annorlunda.
Min käre make då,
han har inte gått under jorden eller tagit semester men det är lite jobbigt för honom med sömnen och hörselproblemen han har. Han hör illa och det tjuter mer eller mindre konstant. Hörselundersökning som gjorts hittills har resulterat i att hörselapparat för ena örat kommer att sättas in. KA gjorde även en hjärnmagnetröntgen i går för att se så att inga konstigheter stör öronens kapacitet. Resultat från den röntgen kommer väl om en dryg vecka. Hörselapparat kan ta upp till 3 månader att få komma och prova. Hörselapparat kan även hjälpa om det är tinnitus han har annars vetesjutton vad vi skall hitta på.
Först trodde KA att det kunde vara Mannfreds vissel och tjut som bidragit men det ansåg öronläkaren inte alls var orsaken vilket känns bra för oss båda och särskilt med tanke på att Mannefredde är vår kära lilla kille. Vi får väl se vad som blir av KAs öron i framtiden.